Stycket

26.I NJA 1997 s. 636 frikändes en man som omskurit sex muslimska pojkar utan bedövning från ansvar för misshandel. HD anförde att omskärelse av pojkar av religiösa skäl i och för sig uppfyller kriteriet social adekvans och därför, under förutsättning av att samtycke föreligger, kan medföra frihet från ansvar trots att handlandet annars skulle vara att bedöma som misshandel. Huruvida gärningen är att bedöma som misshandel, ringa brott, eller som misshandel av normalgraden borde enligt HD inte vara avgörande, men domstolen uppställde samtidigt vissa krav för att social adekvans skall föreligga (ej onödig smärta eller onödiga hälsorisker). En ny lag (2001:449) om omskärelse av pojkar (se prop. 2000/01:81) har senare utfärdats, varför rättsfallet till en del förlorat sin betydelse. En kommentar till fallet ges av Johanna Schiratzki i JT 1997–98 s. 491 ff. 3.5 Uppsåt m.m. I NJA 1995 s. 119, som också omtalas nedan i avsnitt 4.1.9 Allmänfarliga brott, var fråga om en man som haft oskyddade samlag med flera kvinnor och därvid överfört HIV-smitta till två av dem. Mannen dömdes för försök till grovt spridande av smitta, grov misshandel och försök till grov misshandel. I målet var bl.a. fråga om den tilltalade haft uppsåt till smittoöverföringen. Majoriteten (tre JustR) fann med tilllämpning av det eventuella uppsåtet i dess hypotetiska variant att så var fallet, medan två JustR skrev sig skiljaktiga och menade att det inte med tillräcklig grad av säkerhet kunde förutsättas att det hypotetiska provet skulle utfalla positivt. De två skiljaktiga JustR:en ville därför döma den tilltalade för vållande till sjukdom, grovt brott, samt för framkallande av fara för annan.s. 904