Stycket

21.För att en nödvärnssituation skall föreligga fordras att angreppet inte är avslutat. I NJA 1999 s. 460 hade G, efter viss ordväxling etc., riktat ett slag mot K som K lyckats undvika. K utdelade omedelbart därefter ett knytnävsslag mot G. HD fann att ett slag som utdelas omedelbart efter det att angriparen utdelat sitt slag måste anses företaget i nödvärn (och detta oberoende av om angriparen efter försvarsgärningen fortsätter sitt angrepp eller ej). HD noterade även att det saknar betydelse om den som försvarar sig endast avsett att värja sig mot angreppet eller därtill haft andra motiv för att slå tillbaka. Det knytnävsslag som K utdelade bedömdes inte vara uppenbart oförsvarligt, varvid HD beaktade bl.a. att K utdelat endast ett slag, att G var betydligt större och kraftigare än K samt att det saknades anledning att anta att K haft för avsikt att tillfoga G sådana relativt allvarliga skador som slaget faktiskt förorsakade. Värt att notera är också att HD inte ansåg det oförsvarligt att stanna kvar och bemöta angreppet trots att det måhända funnits möjlighet för K att avlägsna sig från platsen (se även NJA 1969 s. 425).s. 902