Stycket

6.Hursomhelst, HD:s majoritet bör ges ett erkännande för dess lösning på kärnfrågan i Fimgro. Med stöd av NJA 1991 s. 363 etablerades en huvudregel för parallella förfaranden. I detta mål hade förelegat ett lagakraftvunnet avgörande av förvaltningsdomstol (besvär över återkravsbeslut lämnades utan bifall) när försäkringskassan väckte talan vid allmän domstol. HD:s majoritet fann här att försäkringskassans överklagande skulle ogillas. Man kan nog påstå att HD:s ställningstagande i NJA 1991 s. 363 bygger på idén att om det redan existerar ett lagakraftvunnet domstolsavgörande av förvaltningsdomstol som utgör exekutionstitel, så ska inte samma fråga prövas igen av allmän domstol. HD var inte särskilt tydlig när det gäller sambandet mellan behovet av exekutionstitel och allmän domstols behörighet och givetvis framgick inte heller hur denna idé skulle formaliseras. Möjligen kan man förstå denna återhållsamhet mot bakgrund av de tidigare prejudikat i vilka det framgår att HD utvecklat utrymmet för allmän domstols behörighet för att möjliggöra för förvaltningsmyndigheter att omsätta sina återbetalningsbeslut i realiteter. Hursomhelst var det efter avgörandet klart att ett exigibelt avgörande från förvaltningsdomstol omöjliggjorde prövning i allmän domstol av samma fråga. Men det var oklart huruvida processhindret skulle bestå i bristande behörighet för allmänna domstolar eller i en analogivis tillämpning av rättskraftsregeln i RB 17:11.s. 873