1.Som framgått avsåg S:s genkäromål krav på att återfå betalning p.g.a. rätt till hävning alternativt prisavdrag i anledning av fel i tjänsten. Frågan var om denna talan hindrade en senare väckt talan om ytterligare återbetalning — utöver vad som motsvarade priset — i anledning av fel samt om ersättning för följdskador. Beträffande dessa yrkanden utgjorde, som nyss konstaterats, K:s talan om betalning för tjänsten inte något rättegångshinder enligt 13:6 RB.s. 661
2.Rättsfallet anknyter i denna del direkt till NJA 1994 s. 23 och 1995 s. 610. HD har i dessa rättsfall angett att domens rättskraft omfattar alternativa yrkanden som helt ersätter varandra och som vilar på samma grund, även om yrkandena skiljer sig åt kvalitativt.s. 661
3.Från dessa utgångspunkter var svaret på frågan om rättegångshinder förelåg praktiskt taget redan givet. Det stod ju sedan tidigare klart att rätten till ersättning för kostnad för avhjälpande är alternativ till och ekonomiskt likvärdig med prisavdrag på grund av att tjänsten blivit mindre värd, medan rätten till ersättning för följdskador varken är alternativ eller ekonomiskt likvärdig med prisavdrag (se ovan).s. 661
4.Beträffande avhjälpandekostnader förelåg alltså rättegångshinder på grund av litispendens (se dock vidare nedan). Däremot fanns inget hinder mot att föra en talan om ersättning för följdskador, eftersom något sådant anspråk inte hade framställts i genkäromålet.s. 661
5.Processhindret i fråga om avhjälpandekostnader — utöver det avtalade priset — förutsätter dock enligt HD att talan i de båda av S väckta käromålen avser påföljd för samma fel. HD anknyter här till de grundsatser som slagits fast i rättsfallet NJA 1984 s. 733. En talan om prisavdrag ansågs då ha rättskraft endast i fråga om det eller de fel varom talan har förts i målet. Att HD valt att anlägga samma synsätt också när det gäller köparens rätt att föra talan om med prisavdrag alternativa anspråk utöver det avtalade priset stämmer väl överens med vad jag ovan hävdat bör gälla i fråga om en ogillad betalningsdoms rättskraft i en senare rättegång avseende andra fel.s. 661
6.Så långt synes allt väl. Avgörandet i NJA 1999 s. 520 utgör en bekräftelse på de principer om rättskraftens bestämning vid alternativa rättföljder som lagts på plats genom NJA 1994 s. 23 och 1995 s. 610. HD gick emellertid nu ett steg vidare och prövade om det fanns anledning att utsträcka den negativa rättskraften ytterligare. I domskälen skriver HD: ”Yrkandet i den nya rättegången om ersättning för följdskador till fuktfelen är däremot varken alternativt till eller ekonomiskt likvärdigt med det av (K; min anm.) i den pågående rättegången framförda yrkandet om prisavdrag baserat på värdeminskning. Visserligen kan vissa praktiska och processekonomiska skäl synas tala för att (K) redan i den pågående rättegången borde ha yrkat ersättning inte bara för avhjälpande av fuktfelen utan även för följdskadorna till dessa. Reglerna i 17 kap. 11 § och 13 kap. 6 § RB kräver emellertid inte mer än att samma rättsföljd inte skall bli föremål för två rättegångar. Behovet av en klar och lättillämpad regel talar med skärpa för att den negativa rättskraften begränsas till yrkanden som avser samma rättsföljd eller avser en rättsföljd som är alternativ och ekonomiskt likvärdig.” Kravet på att yrkandena skall vara inte bara alternativa utan också ekonomiskt likvärdiga återfinns inte uttryckligen i rättsfallen från 1994 och 1995. I de avgörandena sägs i stället att yrkandena — hävning respektive prisavdrag — helt ersätter varandra. Att påföljderna också är ekonomiskt likvärdiga står väl emellertid klart. Man kan dock fråga sig om det var nödvändigt för HD att lägga till detta rekvisit. Hade det inte räckt med att konstatera att yrkandena är alternativa på så sätt att de helt ersätter varandra, eller kanske t.o.m. enbart att de är alternativa? Har svaret på frågan om det fanns skäl att tänja på gränserna i stället blivit att rättskraftsområdet krympts?s. 662