Se NJA 1997 s. 168.
Hänvisas från p. 5 (s. 471)
1.Styrelsen utses av stämman för bolagets förvaltning. En kränkning av en styrelseledamots rätt att delta i styrelsearbetet utgör i förlängningen en kränkning av aktierätten. Problemet accentueras om det råder en ägarkonflikt som präglar styrelsearbetet. Det vore därför möjligt att som Nial och Johansson överväga om inte brott mot procedere borde förenas med en ogiltighets- snarare än straffpåföljd. Ett sådant argument brister emellertid när det gäller anställda styrelserepresentanter eftersom deras representationsrätt inte kan härledas ur aktierätten. Möjligen kan detta erbjuda en förklaring till varför lagstiftaren valt att införa en specialstraffrättslig sanktion och inte ogiltighet till förmån för dessa ledamöters intresse av att kunna delta i styrelsearbetet. Det förklarar dock inte varför dessa sanktioner omfattar samtliga styrelseledamöter.s. 469
2.Kedner och Roos uttalar kategoriskt att ett styrelsebeslut är ogiltigt om det inte har tillkommit på rätt sätt. Ogiltigheten innebär i detta sammanhang att det inte föreligger något styrelsebeslut, vilket understryks av att ingen kan verkställa ett sådant beslut. Det vanliga exemplet på en situation som aktualiserar ogiltighet är brott mot jävsregeln i 8 kap. 20 § ABL. Ogiltighetspåföljden kan även komma ifråga vid en överträdelse av exempelvis 8 kap. 18 § andra stycket ABL. Anta att några ledamöter varken fick tillfälle att delta i ärendets behandling eller fick ett tillfredsställande underlag för att avgöra ärendet. Om ogiltighet föreligger innebär detta att styrelsebeslut saknas och vem kan i så fall göra en sådan påföljd gällande? Enligt 8 kap. 34 § andra stycket ABL har inte bolagsföreträdare rätt att verkställa ett ogiltigt beslut, men om så ändå sker, hur skall den uppkomna situationen egentligen bedömas?s. 469
3.NJA 1928 s. 433 är belysande i sammanhanget. I detta fall krävde bolagsordningen i Varbergs Snickeriaktiebolag att styrelsen skulle bestå av tre ledamöter (den verkställande direktören var självskriven) och en suppleant. HD ansåg att styrelsen inte kunde fatta beslut i ett ärende med mindre tre ojäviga styrelseledamöter deltagit eller kallats att delta i ärendets behandling. Tydligen hade det varit tillräckligt för beslutförhet om suppleant kallats (som ersättare för den jävige ledamoten) även om denne inte infann sig till sammanträdet. Detta berodde på att bolagsordningen inte föreskrev något om grunderna för styrelsens beslutförhet. Eftersom styrelsen i detta fall sammanträdde med de tre ordinarie ledamöterna och en av dem var jävig borde suppleanten kallats. Styrelsen var enligt HD som en konsekvens av detta inte behörig att fatta beslut om ersättning till den verkställande direktören. Att döma av domskälen är det troligt att beslutet varit giltigt om två ledamöter ensamma fattat beslutet, men då under förutsättning att den verkställande direktören inte var en av dessa och att suppleanten i vart fall kallats att delta i ärendets behandling. Fallet illustrerar också att de formella bristerna måste ha inverkat på beslutet för att ogiltighet skall komma ifråga. Om det kan uteslutas att så är fallet är det en allmän uppfattning att beslutet kan verkställas.s. 470
4.Aktiebolagslagen fastställer inte de civilrättsliga konsekvenserna av att reglerna om procedere i exempelvis 8 kap. 18 § inte iakttagits. Där sägs enbart att beslut inte får fattas i dessa fall. Att därav dra slutsatsen att beslutet ifråga inte existerar och alltså utgör en nullitet verkar ligga närmast till hands. Detta är emellertid problematiskt eftersom en nullitet bara är en nullitet om den kan fastställas av domstol. Den förutsätter i och för sig inte fastställande, men måste kunna fastställas. I annat fall är det inte fråga om en sanktion och följaktligen ingen rättsföljd. Anta att en omröstning i styrelsen skulle givit samma resultat som det förment ogiltiga beslutet även om procedere följts. I så fall och om detta kan styrkas, förefaller ogiltighetspåföljden alltför drakonisk och schablonartad. Samma slutsats gör sig gällande om kritiken gäller att en styrelseledamot inte fått del av ett tillfredsställande beslutsunderlag. Reglerna om bolagsorganens representationsrätt i 8 kap. 35 § ABL måste i detta sammanhang också tas med i beaktande. Det är inte troligt att en styrelseledamot som har allvarliga invändningar mot ett visst beslutsförfarande har den behörighet som erfordras för att kunna vända sig till domstol för att påtala ogiltigheten.s. 470
5.I viss mån kan processuella säkerhetsåtgärder i 15 kap. rättegångsbalken utnyttjas av en minoritet för att förhindra eller fördröja verkställigheten av bolagsstämmobeslut som den anser strida mot aktiebolagslagen. Huruvida samma förfarande kan användas för att inhibera ett styrelsebeslut är oklart. Om ett styrelsebeslut skall göras till föremål för säkerhetsåtgärder på grund av att procedere inte följts, uppkommer frågan om vem som har talerätt. Om motsättningen finns inom styrelsen skulle en enskild ledamot kanske vilja tillgripa en processuell åtgärd av berört slag, men som enskild ledamot av styrelsen saknar denne behörighet och därmed även talerätt. Även om en företrädare ensam är firmatecknare faller som regel talerättsfrågan på faktum att den aktiebolagsrättsliga behörigheten inte omfattar den aktuella typen av åtgärder.s. 471
6.Det enda realistiska alternativ som står till buds är att den förfördelade ledamoten (eller ledamöterna) vänder sig till bolagsstämman och påtalar förhållandet. Är då majoritetsförhållandena sådana att den klagande ledamoten inte finner tillräckligt stöd torde alla möjligheter ur styrelsens perspektiv vara uttömda i ogiltighetsfrågan. Slutsatsen bör bli att ogiltighet (att rättshandlingen inte är gällande enligt sitt innehåll) inte kan anses utgöra den normala rättsföljden av att ett styrelsebeslut inte tillkommit på rätt sätt.s. 471