Stycket

1.stark presumtion för att påföljden skall bestämmas till fängelse. Av utredningen framgår att Michael I förövat gärningen i samband med att han på grund av berusning blev avförd från en tunnelbanevagn under omständigheter som för honom kan ha framstått som överraskande och skrämmande. Hotet har uttalats i ett upprört tillstånd. Våldet har inte varit av alltför allvarlig beskaffenhet och skadan har blivit förhållandevis måttlig. Omständigheterna får därför anses ha varit sådana att förutsättningar för villkorlig dom med samhällstjänst i och för sig föreligger. Påföljden bestäms till villkorlig dom med femtio timmars samhällstjänst med alternativstraffet en månads fängelse. HD:s dom 2000-04-19 i mål B 5400-99: Lars S, född 1971, hade gjort sig skyldig till grovt bokföringsbrott. HD: Presumtionen för att påföljden skall bestämmas till fängelse är inte lika stark vid alla slags brott som har karaktär av artbrott. I rättsfallet NJA 1998 s. 300 uttalade HD att bokföringsbrott skall anses vara av sådan art att fängelse ”i många fall” bör följa på dessa brott. Den valda formuleringen tyder på att presumtionen för fängelse inte är lika stark vid bokföringsbrott som vid vissa andra artbrott, t.ex. mened (jfr NJA 1999 s. 561). Vid artbrott som har ett straffvärde om fängelse sex månader, vilket är fallet här, måste det krävas alldeles särskilda skäl för att gå ifrån presumtionen för fängelse och i stället döma till villkorlig dom med föreskrift om samhällstjänst (jfr NJA 1999 s. 769). Några sådana skäl finns inte i detta fall. Påföljden bestäms till fängelse sex månader. (JustR Nyström var skiljaktig och ville inte bedöma bokföringsbrottet som grovt samt ville bestämma påföljden till villkorlig dom med föreskrift om samhällstjänst.) HD:s dom 2000-04-19 i mål 93-00: Lars J, född 1948, hade gjort sig skyldig till skattebedrägeri och skattebrott. HD: Skattebrott är artbrott, dvs. sådan brottslighet som av allmänpreventiva skäl normalt förskyller fängelse. Vid val av påföljd för artbrott krävs det särskilda skäl för att välja en icke frihetsberövande påföljd. I bedömningen av om särskilda skäl föreligger bör då vägas in, utöver straffvärdet och gärningsmannens personliga förhållanden, den brottsliga gärningens grovhet och särskilda art samt mot vilket intresse den varit riktad. Även möjligheten till samhällstjänst kan beaktas som särskilda skäl. Straffvärdet, fängelse tre månader, är inte så högt att det krävs alldeles särskilda skäl för att välja villkorlig dom med samhällstjänst som påföljd. Lars J har inte tidigare dömts för brott och lever under ordnade förhållanden. Frivården har bedömt honom som personligt lämpad för samhällstjänst och han har själv samtyckt till att ådömas sådan tjänst. Samhällstjänst kan utnyttjas som alternativ till fängelsestraff också för äldre lagöverträdare. Lars J skall dömas till villkorlig dom med föreskrift om samhällstjänst. Om fängelse valts som påföljd skulle strafftiden ha bestämts till tre månader. Tiden för samhällstjänsten bör, med hänsyn till att villkorlig dom är mindre ingripande än samhällstjänst, bestämmas till 100 timmar. Den villkorliga domen bör, bl.a. eftersom Lars J påförts skattetillägg, inte förenas med böter. Påföljden bestäms till villkorlig dom med 100 timmars samhällstjänst med alternativstraffet tre månaders fängelse.s. 450