Processuell autonomi kontra principen om ömsesidigt förtroende

Abstract

Artikeln belyser insolvensförordningens krav på domstolar att pröva sin internationella behörighet ex officio. Kravet kommenteras mot bakgrund av svensk konkurslagstiftning och svensk internationell privat- och processrätt. En av slutsatserna är att svenska konkursbeslut som fattas utifrån en schabloniserad mall, närmast med karaktären av stämpelärenden, inte uppfyller de krav på prövning som förordningen ställer. Detta mot bakgrund av förordningens uttalade syfte att motverka illojal forumshopping samt principen om ömsesidigt förtroende mellan medlemsstater. Artikeln mynnar ut i en diskussion om nationell processuell autonomi, gränserna för gemenskapsrättens genomslag inom den svenska konkursrätten och möjliga lösningar.