Preskription vid fördröjda skador

Abstract

Enligt 2 § preskriptionslagen preskriberas en fordran tio år efter tillkomsten. För skadeståndsfordringar löper preskriptionsfristen från tidpunkten för den skadegörande handlingen. Vid fördröjda skador finns därmed en risk för att den skadelidandes anspråk preskriberas innan någon skada har uppkommit. I en komparativ kontext sticker den svenska ordningen ut, eftersom preskriptionsfristen i övriga Norden och Europa i regel löper från den skadelidandes kännedom om skadan. I artikeln behandlas dels hållbarheten hos den vedertagna tolkningen av 2 § preskriptionslagen vid fördröjda skador, dels 2 § preskriptionslagens förenlighet med artikel 6.1 EKMR och internationella privat- och processrättsliga regler.