Resning i brottmål i Norden — några avslutande reflektioner

Abstract

Ett av målen för en rättsstat är att domar, friande eller fällande, ska vara materiellt riktiga. Men det kan ske formella fel i den dömande verksamheten och det kan tillkomma nya avgörande bevis som inte var kända i rättegången. Om nya bevis eller nya omständigheter dyker upp efter att domen vunnit rättskraft uppstår dilemmat mellan principen om rättskraft och principen om materiellt riktiga domar. Den extraordinära möjligheten att få en rättskraftig dom prövad på nytt innebär att principen om materiellt korrekta domar väger tyngst. Hur dessa extraordinära ärenden ska hanteras varierar. Pendeln har svängt sedan Lord Denning i England sa ”It is better that some innocent men remain in jail, than that the integrity of the English judicial system be impugned.”1 Nu är det accepterat i de flesta länder att det är en uppgift för staten att korrigera felaktiga domar, att låta principen om materiellt korrekta domar väga tyngst.