Kan det vara ”barnets bästa” att lära sig simma eller är det tvärtom?

Abstract

Simkunnighet är både en svensk tradition grundad på säkerhet och hälsa och ett viktigt instrument för integration och likabehandling i det svenska samhället. Skolorna har ett ansvar för att varje barn lär sig simma, ett ansvar som inte kan begränsas till enbart en kontroll av simkunnigheten. Skolan kan därför kräva att alla elever deltar i simundervisningen. Möjligheterna till dispens är mycket begränsade och religionsfriheten ger inte elever och föräldrar rätt att kräva befrielse. Proportionalitetsavvägningar ska dock alltid göras mellan barnets och skolans/samhällets intressen och skolan måste genom anpassningar och kompromisser lösa de praktiska problem som kan uppkomma.