SvJT 2016 s. 291

Abstract

Den svenska brottmålsprocessen styrs av tänkesätt som tog form på 1930-talet. Senare decennier har ekonomiska effektivitetsanspråk rests på samordning och styrning. Till det kommer det europarättsliga inflytandet som med formellt inriktade rättssäkerhetskrav utmanar traditionella, mer informella, svenska synsätt. Mot den bakgrunden skissas här en bild där aktörerna — Polisen, åklagarna och domstolarna — beskrivs som en hierarkisk struktur snarare än som en rättskedja. Polisens uppgift är i första hand brottsbekämpning, medan domstolarna bär ansvaret för att rättssäkerheten garanteras och åklagarna utgör det förmedlande skiktet där emellan. Det finns inte så många utvärde- rande granskningar av hur brottmålsprocessen som helhet fungerat i enskilda fall men JK:s rättssäkerhetsprojekt och Bergwallkommissionens granskning av Quick-processerna tas upp i diskussionen, som avslutas med en blick mot fram- tiden och de reformförslag som för närvarande finns på lagstiftarens agenda.