SvJT 2016 s. 176

Abstract

I uppsatsen behandlar författaren lagstiftningen och Högsta domstolens praxis på påföljdsbestämningsområdet. Reglerna för påföljdsbestämning har under hela 1900-talet och även efter millennieskiftet utvecklats påtagligt. Ju- ridiken på området är också fortfarande i förändring. Med en hög föränd- ringstakt finns det risk för att rättstillämparna inte riktigt hänger med och att därför gamla invanda föreställningar från förr lever kvar. I uppsatsen fokuse- ras på de regler som gäller för i vilka fall som villkorlig dom och skyddstillsyn ska tillämpas. Författaren anser att de regler som infördes år 1989 har fått en delvis ny innebörd genom Högsta domstolens praxis, men att denna inte fullt ut har fått genomslag i den praktiska rättstillämpningen. Han redovisar hur systemet bör uppfattas och ställer frågan, om något kan göras för att rättstill- lämpningen bättre ska anpassas till det som nu måste betraktas som gällande rätt. De frågor som diskuteras i uppsatsen är delvis samma som de som Fredrik Wersäll tar upp i sin artikel. Sammantagna visar uppsatserna på ett behov av utveckling och förändring, både av påföljdssystemet och av domstolarnas rättstillämpning.