Barnets bästa och Sveriges ansvar för överflyttning av olovligen bortförda barn

Abstract

Uppsatsen analyserar, mot bakgrund av två av svensk domstol nyligen avgjorda ärenden, den senaste rättsutvecklingen rörande olovligt bortförande av barn genom Europadomstolens och, i viss mån, EU-domstolens praxis. Konflikter uppstår mellan Haagkonventionen om civila aspekter på olovligt bortförande av barn, barnkonventionen och Europakonventionen. Rättsläget kompliceras ytterligare av EU-staternas s.k. Bryssel II-förordning. Enligt i Sverige etablerad praxis utgör svensk domstols lagakraftvunna beslut om att barnet ska återlämnas inte något hinder för en förnyad prövning här, när omständigheterna ändrats. Uppsatsen ifrågasätter lösningens förenlighet med Bryssel II-förordningen. Sverige riskerar även att fällas för brott mot den kvarlämnade förälderns rätt till familjeliv enligt Europakonventionens art. 8.