Rättsfall

RÅ 2006 ref. 43

Rättskälldiskussion

Citera

RÅ 2006 ref. 43

BibTeX

@misc{ra-2006-ref-43,
  author       = {{Regeringsrätten}},
  title        = {{RÅ 2006 ref. 43}},
  year         = {2006},
  howpublished = {Rättsfall}
}

Öppna i bibliografi

Dom

Hämtar dom…

Omtalad i rättsvetenskapen

3 hänvisningar i 3 artiklar · 3 stycken/fotnoter

Rättighetsskyddet i Högsta förvaltningsdomstolen1 hänvisning

Thomas Bull · SvJT 2017 s. 216–244 · 1 ställe

Se även HFD 2015 not 41 som gällde frågan om en fars beteende i samband med att frivillig vård i familjehem skulle upphöra kunde utgöra en sådan brist i omsorgen att vård enligt LVU var motiverad. Omständigheterna i målet var särpräglade, men rör hur långtgående rekvisiten i LVU kan tolkas. 1 0 Se HFD 2013 ref. 30, HFD 2013 ref. 80, HFD 2014 ref. 72 och HFD 2014 ref. 81. 1 1 Dylika krav på att en enskild ska vara faktiskt berörd av en regeltillämpning upprätthålls i flera konstitutionella och internationella system för normkontroll (t.ex. i USA och enligt EKMR), så lösningen i Sverige av denna fråga är ”normal”. Ur maktdelningssynpunkt har det ansetts vara lämpligt att begränsa domstolarnas roll när det gäller normkontroll på detta sätt, eftersom de annars kan utvecklas till en andra (eller tredje) kammare på ett sätt som kan vara problematiskt ur demokratisk synpunkt, se t.ex. statsvetaren Barry Holmströms synpunkter på det franska författningsrådet (Conseil constitutionnel), vilket kan bedöma helt abstrakta frågor om grundlagsenlighet (se Domstolar och demokrati, 1998, s. 174 och 186 f.). 12 Målet innehåller i övrigt ett bidrag till analysen av gränsdragningen mellan normgivning och beslut i enskilda fall och utvecklar det som redan sagts i RÅ 1986 ref. 108. 1 3 Andra avgöranden med liknande tema, fast på olika rättsområden är HFD 2013 ref. 9 (återbetalningsskyldighet vid bristande anmälan om inkomstökning), HFD 2015 ref. 49 (beslut om att inte motta kontanter som betalning), HFD 2015 ref. 75 (beslut att förbjuda landsting att ingå prisöverenskommelser) och HFD 2016 ref. 46 (ansvar för tvätt av arbetstagares kläder). 1 4 Målet gällde också hur statens löneregressfordran skulle behandlas, men den frågan faller utanför denna framställnings tematik och behandlas därför inte. 1 5 Se även HFD 2013 not. 28. 1 6 Se särskilt Europadomstolens dom den 26 okt. 2000 i målet Kudla mot Polen. 17 Tidigare avgöranden i HFD på samma tema hade gällt straffliknande sanktionsavgifter, se RÅ 2001 ref. 66 I och RÅ 2006 ref. 43. 1 8 Huruvida detta är ett helt hållbart synsätt på distinktionen mellan grundlagsskyddade allmänna sammankomster och mer kommersiella offentliga tillställningar kan diskuteras, men hänsyn till områdets storlek och aktiviteternas mycket skilda karaktär kan förklara ställningstagandet. 1 9 Se dock NJA 2005 s. 805 (Greenmålet) där skyddet av religionsfriheten i Europakonventionen hade viss betydelse. 20 Det kan vara värt att notera att målet inte är det enda rörande just stöd till Jehovas vittnen, HFD 2011 ref. 10 och HFD:s avgörande i mål 2310-16 den 20 februari 2017 gäller samma sak. 2 1 En bedömning som också har stöd i Europadomstolens rättspraxis, se Konrad v. Germany, beslut 11 september 2006, ansökan nr 35504/03, där Europadomstolen fann att ett liknande fall inte behövde prövas enligt konventionen. 2 2 Man tog också ställning till om senare tillkomna uppgifter ändrade denna bedömning, men fann att så inte var fallet. 2 3 Se RÅ 1996 ref. 28. Även det nyare HFD 2014 ref. 59 om kommunalrättsligt jäv tangerar dessa frågeställningar. 24 Med detta avses det förhållandet att grundlagsregler även utan att vara direkt tillämpliga ändå ges effekt på ett liknande sätt som s.k. fördragskonform tolkning. Se även NJA 2014 s. 307 där 1 kap. 2 § regeringsformen nämns som en sådan tolkningsfaktor. 25 Utvecklingen i svensk rättspraxis har efter Europadomstolens avgörande i A och B mot Norge från den 15 november 2016 därtill kommit att stå på egna ben snarare än bero på de krav konventionen ställer. 26 Se prop. 2009/10:80 s. 130 för en diskussion och SOU 2011:42 för förslag om bestämmelser för en sådan ordning. 27 I HFD 2014 ref. 35 beviljades resning med hänsyn till den nya praxisen. 2 8 Se RÅ 2010 ref. 61.fotnot 9 · s. 222

Rättssäkerhetsbegreppet och Europakonventionen1 hänvisning

Carl Henrik Ehrenkrona · SvJT 2007 s. 38–49 · 1 ställe

Se bl.a. NJA 2003 s. 414. Regeringsrätten har på motsvarande sätt nedsatt lagstadgad avgift därför att prövningen i sak inte skett inom skälig tid, se RÅ 2006 ref. 43.fotnot 18 · s. 43

Normkonflikter och EKMR1 hänvisning

Iain Cameron · SvJT 2007 s. 851–861 · 1 ställe

Fördragskonform tolkning är en tolkningsprincip. Den kan tänkas få olika genomslag beroende på i vilken rättsområde tolkningen sker (straffrätt, förvaltningsrätt mm) och hur regeln i fråga är formulerad. Det är lätt att uppnå syftet med principen när regeln som skall tolkas är fakultativ, eller formulerad någorlunda öppet, t.ex. när det stadgas att man skall göra X som huvudregeln, men om särskilda skäl föreligger kan man göra Y. Bland rättsfall som illustrera detta kan man nämna fall rörande tolkning av bestämmelser om muntliga förhandlingar i RB och inom förvaltningsrätten (t.ex. NJA 1997 s. 121), anståndsregler inom skatterätten (RÅ 2002 ref. 55), tolkning av rättshjälpslagen (RÅ 2003 ref. 56) och eftergift av avgifter (RÅ 2006 ref. 43). Principen får också lätt genomslag när regeln som skall tolkas innehåller en ”slasktratt” t.ex. regeln om delikatessjäv i RB 4 kap. 13 § p. 10 (exempelvis RH 1996:58, RH 1996:68, RH 2001:23 och NJA 2002 s. 288). Ett tredje exempel är när lagstiftaren avsiktligt använder samma terminologi som används i EKMR, t.ex. det nu gällande tillämpningsområdet för rättsprövningslagen definieras utifrån begreppet ”civila rättigheter”. I ett sådant fall kan man t.o.m. säga att lagstiftaren har gått ett steg längre än att uppmuntra tillämpning av principen om fördragskonformt tolkning och överlämnat till Europadomstolen att bestämma åtminstone huvuddelen av innehållet i en svensk regel.p. 11 · s. 854