Rättvist underhållsbidrag till barn1 hänvisning
Rättsfall
RÅ 2002 ref. 91
RättskälldiskussionÖppna i bibliografi
Citera
RÅ 2002 ref. 91
BibTeX
@misc{ra-2002-ref-91,
author = {{Regeringsrätten}},
title = {{RÅ 2002 ref. 91}},
year = {2002},
howpublished = {Rättsfall}
}Dom
Hämtar dom…
Omtalad i rättsvetenskapen
3 hänvisningar i 2 artiklar · 3 stycken/fotnoter
Nyare rättspraxis — vårdnad, boende och umgänge2 hänvisningar
- I vissa fall kan vårdnaden om ett barn överflyttas till en eller två särskilt förordnade vårdnadshavare (se 6 kap. 7–9 §§ föräldrabalken, FB). Så kan ske bl.a. om en förälder som är ensam vårdnadshavare brister i omsorgen om barnet på ett sätt som medför bestående fara för barnets hälsa eller utveckling. När vårdnadshavare förordnas särskilt skall någon som är lämpad att ge barnet omvårdnad, trygghet och en god fostran utses (6 kap. 10 a § FB). RH 2001:50: Socialnämnden yrkade i tingsrätten att vårdnaden om två barn enligt 6 kap. 7 § FB skulle överflyttas från modern till en särskilt förordnad vårdnadshavare och att en viss person skulle utses till sådan vårdnadshavare. Tingsrätten ansåg visserligen att det fanns skäl att besluta om en ändring i vårdnaden men gjorde den bedömningen att bestämmelsen i 6 kap. 7 § FB är inriktad på omsorgen om barnet och därmed den faktiska vården. Med hänsyn till att den kvinna som föreslagits till särskilt förordnad vårdnadshavare inte skulle ha hand om den faktiska vården av barnen utan endast träffa dem två halvdagar i veckan fann tingsrätten att hon inte hade möjlighet att ge barnen omvårdnad, trygghet och en god fostran. Yrkandet om förordnande av henne lämnades därför utan bifall. Eftersom någon alternativ vårdnadshavare inte fanns lämnades även yrkandet om överflyttning av vårdnaden utan bifall. Socialnämnden överklagade tingsrättens dom. Hovrätten ansåg att det inte fanns något hinder mot att flytta över vårdnaden till en person som inte i någon större utsträckning skall ombesörja den faktiska vården om barnet, så länge vårdnadshavaren har möjlighet att uppfylla sina skyldigheter enligt 6 kap. 2 § FB. Yrkandet om överflyttning av vårdnaden bifölls. Kommentar Den som har vårdnaden om ett barn har ett ansvar för barnets personliga förhållanden och skall se till att barnets behov av omvårdnad, trygghet och en god fostran tillgodoses. Vårdnadshavaren har också rätt och skyldighet att bestämma i frågor som rör barnets personliga angelägenheter (6 kap. 1, 2 och 11 §§ FB). Oftast svarar den rättsliga vårdnaden mot den faktiska vården, dvs. vårdnadshavaren sköter själv om barnet och bor tillsammans med det. Men så är inte alltid fallet. Efter en skilsmässa är det vanligt att föräldrarna fortsätter att ha gemensam vårdnad om barnet trots att barnet bor hos endast den ena föräldern.
- Står barnet under vårdnad av båda föräldrarna får domstol besluta vem av föräldrarna barnet skall bo tillsammans med (6 kap. 14 a § FB). Uttrycket ”vem av föräldrarna” anses innefatta en möjlighet för domstol att besluta att barnet skall bo hos var och en av föräldrarna, s.k. växelvis boende. Hemkommunen (dvs. den kommun där eleven är folkbokförd) är skyldig att sörja för att det för elever i grundskolan anordnas kostnadsfri skolskjuts, om sådan behövs med hänsyn till färdvägens längd, trafikförhållandena, funktionshinder hos en elev eller någon annan särskild omständighet. Hemkommunens skyldighet omfattar inte elever som väljer att gå i en annan grundskola än den som kommunen annars skulle ha placerat dem i om något önskemål om en viss skola inte framställts. Inte heller är hemkommunen skyldig att anordna kostnadsfri skolskjuts för elever som med stöd av 4 kap. 8 eller 8 a §§ skollagen (1985:1100) går i skola i annan kommun, t.ex. med hänsyn till personliga förhållanden eller önskemål från vårdnadshavare (1 kap. 15 § och 4 kap. 7 § skollagen). RÅ 2002 ref. 91: Föräldrarna hade gemensam vårdnad om sonen som bodde varannan vecka hos modern och varannan vecka hos fadern. Föräldrarna bodde i samma kommun. Barnet var folkbokfört på moderns adress och gick i den grundskola som kommunen placerat honom i med hänsyn till folkbokföringen. Upptagningsområdet för skolan omfattade även faderns adress. Avståndet mellan faderns bostad och skolan var cirka 12 km. Barn- och ungdomsnämnden avslog en begäran av fadern om kostnadsfri skolskjuts (SL-kort) för sonen med hänvisning till att nämnden tidigare beslutat att en elevs folkbokföringsadress är avgörande vid prövningen av frågan om rätt till skolskjuts. Fadern överklagade beslutet (laglighetsprövning). Länsrätten ansåg att beslutet stred mot lag och upphävde det. Kammarrätten gjorde samma bedömning. Regeringsrätten (RegR) konstaterade med hänvisning till 6 kap. 14 a § FB att systemet med växelvis boende som ett fast arrangemang är förankrat i lagstiftningen och att barnet vid sådant boende får anses ha två likvärdiga hem. Att begränsa rätten till kostnadsfri skolskjuts till resor mellan den bostad där barnet är folkbokfört och skolan framstod mot den bakgrunden, enligt RegR, som stridande mot principen om kostnadsfri grundskoleutbildning. RegR konstaterade också att en sådan tillämpning inte hade stöd i vare sig skollagens bestämmelser eller i förarbetena till dessa. RegR fann därför att det inte kunde anses förenligt med skollagen att avslå ansökan med hänvisning till att behovsprövningen sker med utgångspunkt i att barnet är bosatt endast där det är folkbokfört. Kommunens överklagande avslogs alltså. Kommentar Det är i dag inte ovanligt att barn med särlevande föräldrar bor växelvis hos var och en av föräldrarna. Andelen barn som bor växelvis uppskattas ha ökat från 4 procent åren 1992/93 till 17 procent åren 2000/01. Det innebär att nästan 78 000 barn bor växelvis. Växelvis boende är vanligast för barn i åldrarna 7–9 år. I denna åldersgrupp bor 24 procent av de barn som har särlevande föräldrar växelvis. Genom RegR:s dom har kommunernas ansvar för att anordna kostnadsfri skolskjuts för barn som bor växelvis klarlagts. Domen innebär att kommunen skall pröva behovet av skolskjuts inte bara från elevens folkbokföringsadress utan även från annan bostad, om föräldrarna har gemensam vårdnad och barnet bor växelvis hos var och en av dem.