Rättsfall

RÅ 2002 ref. 69

Rättskälldiskussion

Citera

RÅ 2002 ref. 69

BibTeX

@misc{ra-2002-ref-69,
  author       = {{Regeringsrätten}},
  title        = {{RÅ 2002 ref. 69}},
  year         = {2002},
  howpublished = {Rättsfall}
}

Öppna i bibliografi

Dom

Hämtar dom…

Omtalad i rättsvetenskapen

1 hänvisningar i 1 artiklar · 1 stycken/fotnoter

Svensk rättspraxis: internationell privat- och processrätt 2001–20051 hänvisning

Michael Bogdan · SvJT 2006 s. 601–644 · 1 ställe

RÅ 2002 ref. 69 handlade om skyldigheten att ersätta motpartens kostnader i ett mål enligt 1989 års verkställighetslag. Målet rörde en familj som tidigare hade sitt hemvist i Cypern, där föräldrarna ursprungligen hade gemensam vårdnad om barnet. I maj 1997 tillerkände en cypriotisk domstol fadern interimistisk vårdnad om barnet och meddelade förbud för annan än vårdnadshavaren att föra ut barnet från Cypern. Modern tog dock barnet med sig till Sverige, där hon avled. Socialnämnden placerade barnet i enskilt hem hos barnets morföräldrar. Fadern ansökte hos länsrätten om att barnet skulle överflyttas till honom enligt verkställighetslagen. Länsrätten lämnade hans ansökan utan bifall, men domen överklagades. Sedan fråga uppkommit om rätt partsställning i målet beslutade Kammarrätten i Jönköping att socialnämnden och morföräldrarna skulle upptas som motparter i stället för, som i länsrätten, barnet. Länsrättens dom upphävdes av kammarrätten, som biföll ansökan om överflyttning av barnet och ålade socialnämnden och morföräldrarna att solidariskt ersätta faderns rättegångskostnader. Såväl nämnden som morföräldrarna yrkade i Regeringsrätten att de skulle befrias från ersättningsskyldigheten. Socialnämnden anförde att den endast fullföljt sina åligganden enligt lag och morföräldrarna ansåg att det inte var skäligt att de skulle ersätta motpartens rättegångskostnader eftersom de inte sökt partsställning av egen fri vilja utan tvingats därtill av kammarrätten. Regeringsrätten konstaterade att föräldrabalkens bestämmelser om rättegångskostnader på grund av 21 § verkställighetslagen är tillämpliga också i mål om överflyttning av barn enligt verkställighetslagens 11 §. Enligt 21 kap. 13 § föräldrabalken ”får” rätten enligt ”vad som är skäligt” förordna att den ena parten skall ersätta motpartens kostnader, men rättegångsbalkens princip att part som tappat målet skall ersätta motpartens rättegångskostnader gäller enligt Regeringsrätten som huvudregel även på detta område. Regeringsrätten fann inga skäl att frångå huvudregeln i fråga om socialnämnden, men befriade morföräldrarna från ersättningsskyldigheten med hänsyn till att de agerat på socialnämndens uppdrag och saknat befogenheter att utan nämndens medgivande lämna ut barnet till fadern.Person- och familjerätt · p. 12 · s. 619