5 hänvisningar i 2 artiklar · 5 stycken/fotnoter
Jari Burmeister · 2012, s. 5–308 · 4 ställen
- förlust, som kvittades mot realisationsvinster medan utdelningen kvittades 2.1 Kategori 1 -rättsfall när civilrättslig klassificering har varit avgörande... 133 mot skuldräntor. Skattemyndigheten ansåg att varken någon realisations förlust eller skattepliktig utdelning förelåg. Som grund anfördes att trans aktionerna i realiteten endast innebar en rundgång av pengar och att syftet med förfarandet enbart varit att växla inkomstslag från tillfällig förvärvs verksamhet till kapital. HFD:s bedömning: Kommentar: HFD konstaterar att om det ekonomiska utfallet framstår soi:n omotiverat, om det inte vore så att det ledde till en skattevinst, bör en sammantagen bedömning göras. HFD säger däremot _inte att detta i sig innebär att den "verkliga innebörden" är en annan än den avtalade. Målet antyder även_att det inte krä~s något ekonomiskt risktagande för att avdrag ska medges. Någon form av särskild skatterättslig genomsyn tillämpades inte av HFD utan den civilrättsliga analysen blev prejudiciell för beskattningen. I RÅ 1992 ref. 21 har HFD utifrån SKV:s talan och den utredning som förekommit i målet inte haft anledning utgå ifrån annat än att bolaget gjort civilrättsligt giltiga förvärv av inventarierna. Att den ekonomiska effekten och risken i RÅ 2001 ref. 7 gick att förutse förändrade inte avtalens "verk-var ensam styrelseledamot och firmatecknare i Finansstyming AB. Verk · p. 60 · s. 132
- HFD:s bedömning: 2.1 Kategori 1 -rättsfall när civilrättslig klassificering har varit avgörande... 135 Kommentar: HFD prövar inte uttryckligen rättshandlingarnas "verkliga innebörd" utan om rörelserekvisiten är uppfyllda. Utifrån SKV:s utformning av talan och den utredning som förekommit i målet har HFD dock inte haft anledning utgå ifrån annat än att bolaget gjort civilrättsligt giltiga förvärv av inventa rierna och att bolaget därför är att betrakta som ägare till dem. RÅ 2001 ref 7 (fob) Bakgrund: Ett kreditmarknadsbolag (Bolaget) hade planer på att förvärva bussar (utrustningen) och leasa dem till ett svenskt transportföretag (leasetaga ren). Leasingavtalet skulle vara utformat som ett standardavtal av typen restvärdeleasing, dvs. utrustningen skulle· ha ett inte obetydligt restvärde vid leasingtidens utgång. Leasingtiden skulle i de tre första alternativen vara 7 år och i det fjärde alternativet 12,5 år. Den ekonomiska livslängdenvar ensam styrelseledamot och firmatecknare i Finansstyming AB. Verk · p. 80 · s. 134
- Utöver ovan näm?da fall har HFD ~ort en civilrättsli$ analys och rätts. lig kvalificering i RA 1995 ref. 32, RA 1995 ref. 33, RA 1998 ref. 9, RA 1998 ref. 19, RÅ 1998 ref. 58 I, RÅ 1998 ref. 58 II, RÅ 1998 ref. 58 III, RÅ 2001 ref. 7, RÅ 2004 ref. 4, RÅ 2004 ref. 27, RÅ 2008 ref. 41, RÅ 2008 not. 113, RÅ 2008 not. 169, RÅ 2010 ref. 51 och RÅ 2010 ref. 48. IUfr · p. 45 · s. 147
Bertil Wiman · 2002, s. 1–218 · 1 ställe
- 10. Förlust på dotterbolagsaktier211 förs till dotterbolaget. Mer intressant är frågan om en överföring av obeskattade medel, exempelvis genom en överföring av koncernbidrag, skall påverka an skaffningsvärdet på de avyttrade aktierna. Teoretiskt skulle det kunna hävdas, vilket också har skett, att åtminstone det som återstår efter avskattning i dotter bolaget, dvs. 72 procent av koncernbidraget, borde anses som ett kapitaltillskott att inräkna i omkostnadsbeloppet. Än så länge har dock inte praxis eller lagstift ning kommit dithän. Frågan om en överföring av obeskattade medel genom exempelvis koncern bidrag kan påverka anskaffningsvärdet på aktierna önskade Gränges Aluminium svar på i Rå 1990 ref. 102 (Fb). (Liknande fråga avseende betydelsen av kon cernbidrag i RÅ 1990 not 494.). Bolaget avsåg att avyttra ett dotterbolag, Pressmetall AB, och önskade öka anskaffningskostnaden dels med de koncern bidrag olika bolag lämnat Pressmetall, dels med de vinstfondsmedel (en genom skattereformen 1991 avskaffad avsättningsmöjlighet) som överförts till nämnda bolag. Regeringsrätten framhöll att de som lämnat koncernbidrag liksom de som ursprungligen gjort avsättning till vinstfond erhållit avdrag härför. Vidare utta lade Regeringsrätten att det i målet inte hade angetts att rätten till avdrag för av sättning till vinstfond inte kunnat utnyttjas eller att överföringen av vinstfonds medel till Pressmetall föranlett beskattning hos de företag från vilka överföring en ägt rum. Regeringsrättens slutsats blev att det inte fanns någon grund för att beakta lämnade koncernbidrag eller överförda vinstfondsmedel. Det innebär att om man skulle beakta överföringar till det avyttrade bolaget, vilka varit avdragsgilla för det överlåtande bolaget, effekten skulle bli densam ma som om dotterbolagsaktierna köpts med obeskattade medel. Detta strider mot principen (i och för sig genombruten i flera fall) att anskaffande av för värvskälla inte är avdragsgill kostnad utan får ske med beskattade medel. Noter bart är att rättsnämnden i Gränges-målet hade beslutat att ett aktieägartillskott fick inräknas i anskaffningsvärdet. Denna fråga var dock inte föremål för pröv ning i Regeringsrätten. RÅ 1990 ref. 102 har åtminstone i viss underrättspraxis använts som argu ment för att man inte skulle beakta överföringar till det avyttrade bolaget. I RÅ 1998 ref. 53, till vilket avgörande hänvisning skedde i RÅ 2000 not. 146, har dock Regeringsrätten tillämpat en nettoberäkning. Också i RÅ 2001 not. 25 (Fb) tillämpades ett nettosynsätt. Detta rättsfall belyses också sambandet med RÅ 2001 ref. 7 där koncernbidrag lämnades i ena riktningen och en kapitalöverfö ring (72 procent av koncernbidraget) överfördes i den andra riktningen. 21210. Förlust på dotterbolagsaktierRamen för bedömningen - motprestationer · p. 3 · s. 211