Beskattning av företagsgrupper2 hänvisningar
- I RÅ 1997 ref. 11 (Fb) ställdes frågan på sin spets. Alla överföringar till moderföretaget togs från medel upparbetade under innehavstiden. Förlusten an sågs av Regeringsrätten vara verklig. Skatterättsnämnden hade hänvisat bl.a. till uttalandet i förarbetena om att man inte skulle beakta koncernbidrag som uppar betats under innehavstiden. Regeringsrätten gjorde inte ändring i förhandsbe skedet. Det får således anses vara klart att vid beräkning av verklig förlust hän syn endast tas till skillnader i tillgångar hos dotterbolaget som beror på överfö ringar av tillgångar som fanns vid förvärvet jämfört med vad som fanns vid av yttringen. Enligt min mening får det ju längre tid som har förflutit mellan för värvet och avyttringen anses desto mindre sannolikt att en förlust verkligen be ror på en tillgångsöverföring. Jag återkommer till detta under bevisfrågor.
- 10. Förlust på dotterbolagsaktier207 genom att via skattefri utdelning överföra beskattade vinstmedel eller genom öppna koncernbidrag överföra obeskattade vinstmedel. I RÅ 1986 ref. 52 (Fb) gjordes ingen åtskillnad mellan dessa slag av överföringar. Regerings rätten ändrade i detta mål inte rättsnämndens förhandsbesked som bl.a. inne bar att vid beräkning av rörelseförlust förlusten skall minskas med erhållna utdelningar och koncernbidrag. Senare rättsfall där fråga om tömningar ge nom koncernbidrag aktualiserats utgör RÅ 1995 ref. 83 (Fb) och RÅ 1997 ref. 11 (Fb). Koncernbidrag och skattefria utdelningar utgör exempel på att såväl beskat tade som obeskattade överföringar har beaktats. Överlåtelse av tillgångar till underpris där överföringen inte föranlett någon beskattningskonsekvens hos överlåtaren beaktas också. Redan i samband med reformeringen av kapitalför lustbegreppet 1981 angavs i förarbetena överföring av en hyresrätt som exempel härpå. Men någon anledning att göra skillnad på hyresrätter och andra tillgångar som överlåtits till underpris finns inte. Det torde också vara vanligt att man förvärvar personalintensiva företag, ex empelvis dataföretag eller andra företag där tillgångsmassan huvudsakligen be står av humankapital. Efter förvärv av ett sådant företag kan personalen flyttas över till exempelvis moderföretaget. Därefter säljs det numera tomma dotterbo laget vidare. Frågan är om man kan beakta personalöverförningen som en tillgångsöverföring i samband med beräkning av verklig förlust. Enligt min mening kan man inte detta, men frågan är omdiskuterad. Det finns flera skäl som talar mot ett beaktande. Om man skulle ta hänsyn till personalöverföringen skulle detta i princip innebära samma sak som om personalöverföringen uttagsbeskattades. Enligt RÅ 1998 not 213 (Fb) kan inte uttagsbeskattning ske. Det är då svårt att se varför personalöverföringen skulle beaktas vid beräkning av den verkliga förlusten. Dessutom leder ett beaktande till en inlåsning av personalen som också kan ifrågasättas på andra grunder. Personalen är dessutom oftast lättflyktig och frågan uppkommer då om avdrag skulle kunna medges vid en senare tidpunkt om personalen av någon anledning lämnar det företag till vilket den överflyttats. Det finns också en trend i praxis mot att beakta överföring av ”skattepositioner”. Det kan vara fråga om underskott i handelsbolag, eller ett beaktande av den äldre koncernregeln. Ett intressant mål härvidlag är RÅ 1994 ref. 22 (Fb). 20810. Förlust på dotterbolagsaktier Arcona AB, svenskt moderbolag, ägde två holländska dotterbolag, Arcona Holding BV (Holding) och Arcona Holland BV (Holland). Holding ägde fas tigheter genom ett antal dotterbolag. Arcona AB hade ett anskaffningsvärde på Holding på 350 miljoner kronor. Detta värde hade genom nedgången på fastighetsmarknaderna i början av 1990-talet sjunkit till 65 miljoner kronor. Holding avsåg att till Holland överlåta aktierna i dotterbolagen för ett pris uppgående till marknadsvärdet. Därefter avsåg man att likvidera Holding varigenom en realisationsförlust (numera kapitalförlust) skulle uppkomma.