Rättsfall

RÅ 1996 ref. 9

Rättskälldiskussion

Citera

RÅ 1996 ref. 9

BibTeX

@misc{ra-1996-ref-9,
  author       = {{Regeringsrätten}},
  title        = {{RÅ 1996 ref. 9}},
  year         = {1996},
  howpublished = {Rättsfall}
}

Öppna i bibliografi

Dom

Hämtar dom…

Omtalad i rättsvetenskapen

2 hänvisningar i 2 artiklar · 2 stycken/fotnoter

Klimatanpassningsåtgärder och grundläggande principer – vilket ansvar kan läggas på fastighetsägarna?1 hänvisning

Ulf Vannebäck · FVR 2026 s. 311–334 · 1 ställe

Lerwall har analyserat fallet RÅ 1996 ref. 9 som rörde en kommunal avgift och med det kan vara passande för denna artikel. Kommunen hade där beslutat om en rabatterad taxa för båtresor till och från ön Ven för dem som var folkbokförda på ön. Kommunmedlemmar som inte var folkbokförda på Ven fick således betala mer för resan. Det som jämfördes var taxan för båtresa till och från Ven och kretsen som omfattades av jämförelsen var kommunmedlemmar, såväl folkbokförda på Ven som folkbokförda på annan plats i kommunen. Högsta förvaltningsdomstolen, HFD, var inte i detalj tydlig med hur jämförelsen gjorts utan konstaterade bara kort att en särbehandling skett när Venborna fått rabatt på biljetterna.Likställighetsprincipen · p. 3 · s. 318

Missbrukare i rättsstaten - en rättsvetenskaplig studie om lagstiftningen rörande tvångsvård av vuxna missbrukare1 hänvisning

Ewa Gustafsson · 2001, s. 1–670 · 1 ställe

kommunala kompetensen skall detta bedömas utifrån om det är lämpligt, ändamålsenligt eller skäligt att kommunen befattar sig med en viss angelägenhet. Därför, menar Bohlin, är termen laglighetsprövning i så måtto något missvisande, även om besvärsprövningen utmynnar i ett konstaterande att beslutet är kommunalrättsligt olagligt. Ragnemalm har också hävdat, att det sällan blir fråga om en renodlad prövning av det ena eller andra slaget. En laglighetsprövning som saknar varje utrymme för värdering av i någon mån diskretionär typ torde knappast förekomma och en lämplighetsprövning, helt obunden av rättsliga normer, är utesluten. Beträffande begränsningen till de speciella besvärsgrunderna i tidigare KL 7:1 menade Bramstång, att den praktiska begränsningen i legalitetsbesvär och lämplighetsbesvär inte borde överdrivas. Hans erfarenhet var, att vid kommunalbesvär prövar den överordnade instansen inte sällan såväl laglighets-och skälighets-som rena lämplighetsfrågor (d v s ändamålsenligheten).»Från RegR:s praxis torde även kunna andragas, att i mål rörande den kommunala likställighetsprincipen prövar domstolarna om det finns sakliga skäl för en särbehandling Qfr exempelvis RÅ 1996 Ref 9, RÅ 1997 Ref 45) vilket naturligen inrymmer skälighetsöverväganden. I det senare målet prövades även huruvida ett debiteringsbeslut rörande barnomsorg stod i strid med i 35 SoL. Närmare om laglighetsprövningen · p. 2 · s. 195