Svensk och EU-domstolens rättspraxis i internationell privat- och processrätt 2021–20222 hänvisningar
- Frågan i Högsta domstolens dom NJA 2022 s. 469 var om en kostnad för punktskatt som har föranletts av att ett parti cigaretter stulits under en vägtransport från Nederländerna till Sverige skulle betalas av transportören i enlighet med artikel 23(4) i konventionen den 19 maj 1956 om fraktavtalet vid internationell godsbefordran på väg (CMR). Parterna var överens om att konventionen var tillämplig, dock inte om målet skulle avgöras enligt nederländsk eller svensk rätt. HD noterade att Rom I-förordningen enligt sin artikel 25 inte ska inverka på tillämpningen av tidigare ingångna internationella konventioner som fastställer lagvalsregler för avtalsförpliktelser och att CMR enligt sin artikel 1(1) ska tillämpas på varje avtal om godsbefordran med fordon på väg mot betalning, när platsen för godsets mottagande till befordran och bestämmelseorten är belägna i skilda stater, av vilka åtminstone den ena har tillträtt konventionen. Rom I-förordningens artikel 25 innebär därför enligt HD att reglerna i CMR i princip ska tillämpas utan beaktande av svenska lagvalsregler (dvs. Rom I-förordningens övriga artiklar). Det följer i stället av artikel 1(1) CMR att målet ska avgöras enligt lex fori, dvs. CMR på det sätt den har införlivats i svensk rätt. — Se lag (1969:12) om internationell vägtransport, enligt vars 1 § CMR:s originaltexter ska gälla som svensk lag.
- RH 2021:30 2 RH 2021:32 11 RH 2021:46 11 RH 2022:10 13 RH 2022:12 2, 6