2 hänvisningar i 1 artiklar · 1 stycken/fotnoter
Viktor Brylla, Erik Sjögren Tergius · SvJT 2025 s. 215–233 · 1 ställe
- Se Kingreen & Poscher (2023) s. 368. 1 3 Se BVerfGE 56, 22. 14 Se Kingreen & Poscher (2023) s. 367. 15 Se Gerrit Manssen, Staatsrecht II. Grundrechte (München: C.H. Beck, 2020), s. 258. 16 Se Leena Halila m.fl., Administrativa sanktionsavgifter. En nordisk komparativ studie (Köpenhamn: Nordiska Ministerrådet, 2018), s. 105–113 för en analys av förhållandet mellan Europakonventionens dubbelbestraffningsförbud och administrativa sanktioner. 17 Däremot utgör resning till fördel för den tilltalade (Wiederaufnahme zugunsten des Verurteilten) inte en inskränkning i dubbelbestraffningsförbudets skyddsområde; se Kingreen & Poscher (2023) s. 369. 18 Se Greco (2015) s. 872 med hänvisningar. 19 Jfr Gustav Radbruch, ”Gesetzliches Unrecht und übergesetzliches Recht”, i: dens., Rechtsphilosophie: Studienausgabe. Herausgegeben von Ralf Dreier und Stanley L. Paulson (Heidelberg: C.F. Müller Verlag, 2011), s. 218. 20 Se Schroeder & Verrel (2022) s. 228–230. 2 1 Se BVerfG, Urteil des Zweiten Senats vom 31. Oktober 2023 - 2 BvR 900/22, s. 4–7 för en historisk redogörelse för utvecklingen av institutet resning till nackdel för den tilltalade i tysk rätt. 22 Se BVerfGE 2, 248 (vår övers.). 23 Se Aust (2024) s. 1257 f. 2 4 Se Gesetzesentwurf der Fraktionen CDU/CSU und SPD vom 8.6.2021, BT-Drs. 19/30399, 8. 25 Se https://www.bundespraesident.de/SharedDocs/Pressemitteilungen/DE/ 2021/12/211222-Gesetzesausfertigung-StPO-362.html. 26 Se Greco (2015) s. 977–981 och Aust (2024) s. 1258 med hänvisningar. 27 Se BVerfG, Urteil des Zweiten Senats vom 31. Oktober 2023 - 2 BvR 900/22, s. 23. 2 8 Se BVerfG, Urteil des Zweiten Senats vom 31. Oktober 2023 - 2 BvR 900/22, s. 24. 29 Se BVerfG, Urteil des Zweiten Senats vom 31. Oktober 2023 - 2 BvR 900/22, s. 23 f. 30 Se BVerfG, Urteil des Zweiten Senats vom 31. Oktober 2023 - 2 BvR 900/22, s. 24 ff. 3 1 Se BVerfG, Urteil des Zweiten Senats vom 31. Oktober 2023 - 2 BvR 900/22, s. 37. 32 Se BVerfG, Urteil des Zweiten Senats vom 31. Oktober 2023 - 2 BvR 900/22, s. 42. 33 Se Abweichende Meinung des Richters Müller und der Richterin Langenfeld zum Urteil des Zweitens Senats vom 31. Oktober 2023 - 2 BvR 900/22, s. 43–59. 3 4 Se Council of Europe, Guide on Article 4 of Protocol No. 7 (2024), s. 5. 35 Se Per Olof Ekelöf m.fl., Rättegång III (Stockholm: Norstedts Juridik, 2018), s. 205. Jfr NJA 2007 s. 557. 36 Se Zolotukhin mot Ryssland (2009), p. 107. 37 Se Zolotukhin mot Ryssland (2009), p. 110. 38 Se bet 2015/16:SkU4 beträffande distinktionen mellan dubbelbestraffningsförbud och dubbelprövningsförbud. 3 9 Se Zolotukhin mot Ryssland (2009) p. 53. 40 Se Halila m.fl. (2018) s. 105–113. 41 Se Zolotukhin mot Ryssland (2009) p. 78–84. 42 Se NJA 2023 s. 493 p. 11–14. 4 3 För en historisk redogörelse för resningsinstitutet i svensk rätt, se prop. 1939:307 s. 10 och 29. De nuvarande resningsgrunderna i RB är i stort sett överensstämmande med de som infördes i den s.k. lagen den 22 juni 1939 om särskilda rättsmedel, som i sin tur ersatte reglerna i 31 kap. 1734 års rättegångsbalk. 44 Se Ekelöf m.fl. (2018), s. 145 om skillnaden mellan laga kraft och rättskraft. 4 5 Jfr Thorsten Cars, Om resning i rättegångsmål (Stockholm: Nordiska bokhandeln, 1959), s. 27 n. 2. 46 Jfr NJA 1966 s. 12 och NJA 1966 s. 340. 47 Se Per Olof Ekelöf och Henrik Edelstam, Rättsmedlen (Uppsala: Iustus, 2008), s. 195 f. 48 Se Christian Diesen och Karin Häckter, ”HD:s beslut i Christer Pettersson-ärendet klargör orubblighetsprincipens primat”, JT 1998–99, s. 22. 49 Se prop. 2022/23:78 s. 44 och 48. 50 Se prop. 2021/22:233 s. 29 f. 51 Se NJA 2013 s. 75 p. 9. 5 2 Se uttalanden angående 1939 års lag om särskilda rättsmedel i SOU 1926:32 s. 231 f. och prop. 1939:307 s. 29. Några ytterligare uttalanden i frågan ansågs inte nödvändiga när bestämmelsen överfördes till RB — se SOU 1941:7 s. 439 f. samt prop. 1942:5 s. 253 f. och 529 f. 53 Se Ekelöf m.fl. (2018) s. 207. 54 Se SOU 1926:32 s. 231 f., SOU 1938:44 s. 65, Lars Welamson, Om brottmålsdomens rättskraft (Stockholm: Nordiska bokhandeln, 1949), s. 85 och Cars (1959) s. 173. 55 Se Ekelöf m.fl. (2018) s. 204 ff. 56 Se Christian Diesen, ”Resning till men”, JT 2013–14 s. 638. Jfr Bertil Bengtsson, 14 uppsatser 1983–1991 (Stockholm: Norstedts Juridik, 1992), s. 384. 57 Se Ekelöf & Edelstam (2008) s. 176. 5 8 Se NJA 1998 s. 321, NJA 2001 s. 687, NJA 2011 s. 254 p. 15 och NJA 2022 s. 424 p. 29. Detta framgick redan av SOU 1926:32 s. 238 f. 59 Se prop. 2021/22:233 s. 17–19 och 28 f. 60 Bevistalan innebär kortfattat ett slags fastställelsetalan om att ett barn under 15 år har begått ett visst brott. Institutet möjliggör för polis och åklagare att utreda om den unge gjort sig skyldig till brott och att få frågan prövad av domstol; se prop. 2022/23:78 s. 33 f. 61 Se prop. 2022/23:78 s. 44 f. 6 2 Se NJA II 1943 s. 731. 6 3 Se NJA 2020 s. 518 p. 3 f. 64 Se t.ex. NJA 2001 s. 687 (senare erkännande), NJA 2020 s. 518 (ny telefonanalys) och NJA 2022 s. 424 (DNA-bevisning). 65 Se prop. 2021/22:233 s. 23 och s. 25 f. 6 6 Se Lars Welamson & Johan Munck, Rättegång VI (Stockholm: Norstedts juridik, 2022), s. 198 f. och s. 210. 67 Se Welamson & Munck (2022) s. 216. 68 Se prop. 2021/22:233 s. 27. 69 Jfr Bengt Lindell (red.), Straffprocessen (Uppsala: Iustus, 2005), s. 270. 70 Se prop. 2021/22:233 s. 26 f. 71 Jfr NJA 1998 s. 321. 7 2 Jfr Ekelöf m.fl. (2018) s. 206.fotnot 12 · s. 217