Rättsfall
NJA 2021 s. 286
RättskälldiskussionÖppna i bibliografi
Citera
NJA 2021 s. 286
BibTeX
@misc{nja-2021-s-286,
author = {{Högsta domstolen}},
title = {{NJA 2021 s. 286}},
year = {2021},
howpublished = {Rättsfall}
}Dom
Hämtar dom…
Omtalad i rättsvetenskapen
5 hänvisningar i 4 artiklar · 5 stycken/fotnoter
Domstolen och dess domare1 hänvisning
- Även om 35 kap. 14 § RB nu inte längre är formulerad som ett förbud, torde som ovan framhållits utgångspunkten för tillämpning av 35 kap. 14 § RB fortfarande vara att den som avgett den skriftliga berättelsen etc. inte inställer sig personligen i domstolen (jfr prop. s. 37 x, s. 63 och särskilt s. 64 y). 32Se prop. s. 35 nederst och det förtydligande tillägg som gjorts i 36 kap. 16 § andra stycket RB (”Vid ett vittnesförhör får, om inte berättelsen åberopas enligt 35 kap. 15 §, det som vittnet tidigare har berättat …”) 33 Prop. s. 47 och s. 64 samt Åklagarmyndighetens rättsliga vägledning, 2021:23, s. 7 f. 34 Jfr prop. s. 40, där det talas om att reformen skulle ”begränsa behovet av att höra målsägande och vittnen på nytt i domstol”. 35 Jfr Advokaten 2022 nr 2, s. 16. 36 Jfr Åklagarmyndighetens rättsliga vägledning, 2021:23, s. 7 n. 37 Det kan noteras att Högsta domstolen i NJA 2021 s. 286 i p. 32 av sitt beslut inte talar om att den misstänktes rättigheter under förundersökningen kränkts utan om att dessa ”inskränkts”. 38 Se närmare t.ex. Mikael Mellqvist, Bevistillåtlighet och rättssäkerhet i JT 2021– 22 s. 496 ff. med vidare hänvisningar. 39 Se vidare Fitger o.a., Rättegångsbalken 3, s. 35:26 b ff., oktober 2021. 40 Se s. 43 f. 41 Prop. s. 50. 42 Prop. s. 64 (kurs. här). 43 Jfr 23 kap. 10 § fjärde stycket fjärde meningen RB och Åklagarmyndighetens rättsliga vägledning, 2021:23, s. 7 n. 44 När förhörspersonen alltså inte kan anträffas, då det blir dags för huvudförhandling. 45 Jfr rättsfallet NJA 2021 s. 286. 46 Se Fitger o.a., Rättegångsbalken 3, s. 35:28 mitten, oktober 2021. 47 Om försvaret däremot skulle välja att inte utnyttja en sådan erbjuden möjlighet, ställer sig saken annorlunda och någon sådan ”indirekt bevisvärderingsbegränsning” varom talas i det följande torde då inte kunna uppställas (se citatet nedan ur prop. s. 21). 48 Se till det sagda Fitger o.a., Rättegångsbalken 3, s. 35:28 nederst, oktober 2021 om ”indirekta bevisvärderingsbegränsningar” enligt Europakonventionen och s. 35:81 f., april 2016. 49 Prop. s. 21 (kurs. här). 50 Prop. s. 64 samt Fitger o.a., Rättegångsbalken 3, s. 35:87, april 2022. 51 Se hänvisningarna i not 48 och ovan anförda citat ur prop. s. 21. 52 Som utgör den enda eller den huvudsakliga bevisningen mot den misstänkte. 53 Prop. s. 64 yn; uttalandet upprepas i Fitger o.a., Rättegångsbalken 3, s. 36:39 b, april 2022; jfr not 31 ovan. 54 Jfr prop. s. 45 och s. 46. 55 Se t.ex. Fitger o.a., Rättegångsbalken 2, s. 23:45 f., april 2020 och Gunnel Lindberg i Lexinokommentaren till 23 kap. 10 § RB, senast genomgången den 1 december 2020 (alltså skrivna före införandet av den nya lagstiftningen om utökade möjligheter att använda tidiga förhör i brottmålsprocessen). 56 Se prop. s. 48 och s. 62. 57 Någon sådan diskussion förs för övrigt inte heller i kommentarerna till dessa bestämmelser i Fitger o.a., Rättegångsbalken 2. 58 Prop. s. 50. 59 Se prop. s. 50 f. och s. 62. 60 Prop. s. 51 öx. 61 Jfr Advokaten 2022 nr 2, s. 16 (”Sedan spelades förhöret upp ett halvår senare i huvudförhandlingen. Då hade vi hela materialet och hade kunnat hålla en helt annan typ av motförhör …”). 62 Prop. s. 62 samt Fitger o.a., Rättegångsbalken 2, s. 23:68, april 2022. 63 ”Principen om parternas likställdhet (equality of arms) ska beaktas när frågan om vilka uppgifter som kan vara av relevans för den misstänkte avgörs.” (Prop. s. 62; uttalandet upprepas i Fitger o.a., Rättegångsbalken 2, s. 23:68, april 2022.) 64 Se till det sagda prop. s. 51. 65 Jfr JO:s beslut 2022-06-20, dnr 2467-2020 (En anhållens rätt enligt 24 kap. 9 a § rättegångsbalken att ta del av de omständigheter som ligger till grund för anhållningsbeslutet har inte respekterats). 66 Här kan dock noteras att framställningen i den officiösa kommentaren till nämnda lagrum — Fitger o.a., Rättegångsbalken 2, s. 24:38 c och följande sida, maj 2014 — är tämligen allmänt hållen. 67 Se till det sagda prop. s. 51. 68 A.a., s. 15 f.; jfr det i not 65 anmärkta JO-beslutet. 69 För en vidare exemplifiering av situationer av liknande typ, se prop. s. 26. 70 Se prop. s. 64 och i avsnitt 5.3 ovan. 71 Se avsnitt 5.3 ovan. 72 Se till det sagda åter Fitger o.a., Rättegångsbalken 3, s. 35:28 nederst, oktober 2021 om ”indirekta bevisvärderingsbegränsningar” enligt Europakonventionen och s. 35:81 f., april 2016 samt prop. s. 21. 73 Se prop. s. 51 öx. 74 Prop. s. 50 (kurs. här). 75 Se ovan vid och i not 55. 76 Annorlunda uttryckt står det alltså inte i lagtexten att, vid (förundersöknings)förhör med någon annan än den misstänkte, den misstänktes försvarare ej får närvara om det inte kan ske utan men för utredningen. 77 Denna reflektion görs efter att ha tagit del av uttalanden fällda under utbildningar anordnade av Polismyndigheten. 78 Prop. s. 1.
- Nyheten och dess implikationer ska kommenteras närmare nedan, men med anledning av den nya lagstiftningen kommer i de två närmast följande avsnitten först något att sägas om vissa andra frågor, som har anknytning till grundläggande processprinciper. 5.2 Fri bevisföring När avvisningsgrunder enligt bestämmelserna i 35 kap. 7 § RB inte föreligger har det med hänsyn till den senast i rättsfallet NJA 2021 s. 286 fastslagna principen om fri bevisföring (35 kap. 1 § RB) ansetts att domstol med synnerligen få, om ens något, undantag kan avvisa relevant bevisning, t.ex. för att det sätt varpå bevisning inhämtats kränkt den misstänktes rättigheter under förundersökningen eller för att bevisningens ursprung är oklart. I vart fall kan så mycket konstateras att direkta bevisförbud och indirekta bevisföringsbegränsningar ansetts vara sällsynta i svensk rätt. 5.3 En praktisk situation och dess implikationer Här ska något närmare granskas följande situation. Polis och åklagare gör bedömningen att en person (målsägande eller vittne), som hörts av polisen i ett ljud- och bildinspelat förhör med viss sannolikhet inte kommer att kunna förmås att inställa sig vid en huvudförhandling i domstol — en situation som i prop. alltså pekats ut som lämplig för tillämpning av 35 kap. 15 § RB. Vidare besannas denna farhåga när det blir dags att hålla huvudförhandling i målet. I förarbetena framhålls som ovan framgått vikten av att redan under förundersökningen beakta den misstänktes möjligheter att försvara sig och bereda försvaret effektiva motförhörsmöjligheter (något som i sin tur förutsätter att försvaret bereds en viss förstärkt insynsrätt i förundersökningsmaterialet; se 23 kap. 18 c § RB).