- NJA 2003 s. 3 (Svenska Kredit), st. 3 i HD:s domskäl. HD hänvisade som stöd för detta uttalan- de till bl.a. tidigare praxis i NJA 1902 s. 282, NJA 1922 s. 285, NJA 1925 s. 557, NJA 1926 s. 109 och NJA 1931 s. 647. Man drog även en parallell till vad som gäller skiljeavtal om huruvida något har utgjort en olovlig vinstutdelning (NJA 1993 s. 641). Se även NJA 1997 s. 866 (Emja) och NJA 2020 s. 832 (Skattefordran i VLT:s konkurs), särskilt HD:s domskäl p. 20 och 21. Frå- gan om förlikningsbarhet kanske kan sättas i relation till intercreditoravtalet på följande sätt. Om två parter i ett avtal tvistar om vem som har rätt att kräva en gemensam gäldenär på be- talning, kan hävdas att domstolen inte ens på begäran av båda parterna kan fastställa i vilken ordning de ska få betalt i gäldenärens framtida konkurs. Detta kan motiveras både med risken för att andra borgenärers rätt träds förnär, och med att ett sådant utrymme för parternas dispo- sitionsrätt skulle stå i strid med ”systemet”, jfr de invändningar mot verkställbarhet som lades fram i avsnitt 7.3.2 (Premiss 2: Distinktionen mellan obligationsrättens avtalsfrihet och sakrättens typtvång) och not 404.
- kap. 13–19 §§ konkurslagen samt NJA 2007 s. 736 (Bil & Motor i Emmaboda) och NJA 2020 s. 832 (Skattefordran i VLT:s konkurs).
- NJA 2020 s. 832 241, 251, 33319801–20, T 19803–20, T 19804–20,
Rättsfall
NJA 2020 s. 832
RättskälldiskussionÖppna i bibliografi
Citera
NJA 2020 s. 832
BibTeX
@misc{nja-2020-s-832,
author = {{Högsta domstolen}},
title = {{NJA 2020 s. 832}},
year = {2020},
howpublished = {Rättsfall}
}Dom
Hämtar dom…
Omtalad i rättsvetenskapen
3 hänvisningar i 1 artiklar · 3 stycken/fotnoter