Rättsfall

NJA 2020 s. 578

Rättskälldiskussion

Citera

NJA 2020 s. 578

BibTeX

@misc{nja-2020-s-578,
  author       = {{Högsta domstolen}},
  title        = {{NJA 2020 s. 578}},
  year         = {2020},
  howpublished = {Rättsfall}
}

Öppna i bibliografi

Dom

Hämtar dom…

Omtalad i rättsvetenskapen

1 hänvisningar i 1 artiklar · 1 stycken/fotnoter

Svensk rättspraxis: skadestånd utom kontraktsförhållanden 2019–20211 hänvisning

Bertil Bengtsson · SvJT 2022 s. 1045–1055 · 1 ställe

NJA 2020 s. 578 (Soffan i rasthallen) rörde frågan, om ett fysiskt ingrepp av lärare mot elev vid en ordningsstörning utgjorde kränkande behandling enligt 6 kap. 9 § skollagen och därför grundade skadeståndsansvar för kommunen. Ingreppet bestod av ett kort grepp om elevens hals och armhåla, sedan denne vägrat att flytta sig från en soffa där han satt. Handlandet framstod enligt HD:s majoritet som befogat och proportionerligt och föll inom ramen för lärarens tillsynsplikt. Eleven ansågs inte utsatt för kränkande behandling i skollagens mening. Skadeståndstalan ogillades. Två justitieråd fann ingreppet utgöra en kränkning; den ena ansåg dock kränkningen vara ringa och inte medföra skadeståndsskyldighet. Gränsdragningen är tydligen besvärlig. 1.3 Miljöskada NJA 2019 s. 866 (Branddammen på Malmö flygfält) handlar om en miljöskada i kontraktsförhållanden. Ett bolag hade genom avtal med en kommun åtagit sig omhändertagande av avloppsvatten på en flygplats för bortledning till ett reningsverk. I sammanhanget kom vattnet att innehålla ett skadligt ämne som kontaminerade slam i reningsverket och orsakade kommunen kostnader. Kommunen stämde bolaget och yrkade skadestånd enligt 32 kap. miljöbalken (MB). Bolaget invände att detta ansvar inte var tillämpligt i kontraktsförhållandet, vilket varit utförligt reglerat i avtalet. HD framhöll till en början att MB:s regler om skadestånd var dispositiva och att möjligheterna att åberopa skadeståndslagens regler i ett avtalsförhållande — alltså frågan om konkurrerande ansvarsgrunder — berodde på avtalet, ytterst en tolkning av detta. Att det i målet gällde en utomobligatorisk lagstiftning om strikt ansvar gav inte i sig anledning till annat synsätt; även denna fråga fick avgöras enligt avtalet, om också de faktiska omständigheterna kunde motivera en försiktig tolkning eller en jämkning av avtalet enligt 36 § avtalslagen. I det aktuella fallet hade kommunen haft möjlighet att genom avtal reglera vilka föroreningar som fick finnas i avloppsvattnet och kunnat värdera risker och kostnader för oönskade och oförutsedda föroreningar, något som också skett i betydande utsträckning bl.a. genom en uttrycklig bestämmelse om skadeståndsskyldighet för bolaget om vissa föreskrifter inte följts; i övrigt skulle ömsesidig skadeståndsskyldighet vid grov försummelse gälla. De åberopade miljöskadorna måste sammantaget anses ha ett sådant samband med de centrala förpliktelserna i avtalet att ersättningsfrågan skulle bedömas enligt avtalsvillkoren och kontraktsrättsliga regler, inte genom tillämpning av MB:s ansvarsregler.Förutsättningar för skadeståndsansvar · p. 5 · s. 1047