Rättsfall

NJA 2019 s. 94

Citera

NJA 2019 s. 94

BibTeX

@misc{nja-2019-s-94,
  author       = {{Högsta domstolen}},
  title        = {{NJA 2019 s. 94}},
  year         = {2019},
  howpublished = {Rättsfall}
}

Öppna i bibliografi

Dom

Hämtar dom…

Omtalad i rättsvetenskapen

28 hänvisningar i 12 artiklar · 28 stycken/fotnoter

Rådrumsfristens startpunkt. Bör aktieägare kunna minska sina risker på borgenärernas bekostnad?1 hänvisning

Sebastian Lindroos-Moll · JT 2023 s. 54–71 · 1 ställe

Även om det sannolikt inte passar in på de nu aktuella fallen bör det noteras att utöver brott kan andra situationer grunda skadestånd. Se exempelvis NJA 1987 s. 692 avseende oaktsamhet vid felaktig uppgift i värderingsintyg samt NJA 2019 s. 94 rörande ersättning till en förvärvare av en bostadsrätt för skada som orsakats genom att föreningen lämnat felaktiga uppgifter om pantsättning i ett utdrag ur lägenhetsförteckningen.fotnot 54 · s. 65

Kronofogdemyndighetens ansvar för felaktiga uppgifter vid exekutiv försäljning. Smyckets vikt4 hänvisningar

Stina Bratt · JT 2023 s. 895–913 · 4 ställen

Prioritet och avtal - intercreditoravtal i svensk rätt, särskilt vid insolvens3 hänvisningar

Sara Göthlin · 2023, s. 1–338 · 3 ställen

Alternativa anspråksvägar i skadeståndsrätten - om förhållandet mellan kontrakts- och deliktsansvar i avtalsförhållanden och kontraktskedjor7 hänvisningar

Stina Bratt · 2023, s. 1–2003 · 7 ställen

Svensk rättspraxis: skadestånd utom kontraktsförhållanden 2019–20211 hänvisning

Bertil Bengtsson · SvJT 2022 s. 1045–1055 · 1 ställe

I NJA 2020 s. 807 (Den skadliga elen) hade skadlig el från innehavaren av en starkströmsanläggning (E.ON) överförts till en annan starkströmsanläggning i en verkstadsfastighet, med påföljd att brand uppstod i denna anläggning och stora skador uppkom bl.a. i verkstadsbyggnaderna — alltså inte på konsumentegendom. Försäkringsbolagen som ersatt skadan förde regresstalan mot E.ON. HD fann, efter en utförlig genomgång av lagstiftningens motiv, att det strikta produktansvaret enligt 29 § inte uteslöt ett ansvar enligt 28 § för produktskada genom inverkan av el. Med anledning av en invändning från E.ON att 28 § inte omfattade brand som uppstod i en annan elanläggning fann HD att detta saknade betydelse; en skadeståndsregel ska läsas mot bakgrund av dess syfte att — förutom att ge skydd åt den skadelidande — placera ansvaret hos den som kan påverka risken för en skadegörande händelse, och ellagens förarbeten gav inte stöd för annat. Skadeståndstalan bifölls. — Uttalandena om ansvarets placering bör kunna få betydelse vid tolkning av andra lagregler om strikt ansvar. 1.5 Grannförhållanden NJA 2021 s.475 (Grannhusets vattenskada) hade skada genom vatten från en trasig dagvattenanläggning i en föreningsfastighet uppkommit på grannfastigheten. HD tog upp vissa fall där strikt ansvar ålagts för skada uppkommen genom utströmmande vatten från en verksamhet som innebar risker för grannfastighet men fann att de inte innebar något generellt strikt ansvar för fastighetsägare på grund av ledningsbrott och ledningsstopp. Inte heller motiverade grannelagsrättsliga regler något sådant ansvar för innehavaren av en sedvanlig anläggning för markavvattning på en enstaka fastighet. Däremot kunde denne bli ansvarig för oaktsam underlåtenhet att vidtaga skäliga åtgärder för kontroll och avhjälpande av brister. Föreningen ansågs ha haft att räkna med att anläggningen, som var 70 år gammal när föreningen förvärvade fastigheten, var i dåligt skick och därför borde inspekteras. Att föreningen underlät detta var inte förenligt med skyldigheten att visa hänsyn i grannförhållanden. Skadestånd utdömdes. — HD:s inställning i målet verkar välmotiverad. Att märka är att i de fall där strikt ansvar ålagts för vattenutströmning HD inte åberopat grannförhållande som skäl för ansvaret; det är fortfarande osäkert i vad mån ansvar oberoende av vållande kan motiveras på detta sätt (frånsett när 32 kap. MB tillämpas). Att grannförhållandet i allmänhet skärper en fastighetsägares skyldigheter är emellertid klart (jfr 3 kap. 1 § JB). 1.6 Ren förmögenhetsskada Huvudregeln beträffande utomobligatoriskt ansvar för ren förmögenhetsskada är som bekant att ansvaret förutsätter brottslig gärning; i rättspraxis förekommer emellertid åtskilliga undantag från denna regel. Ett sådant är NJA 2019 s. 94 (Gamla vägen). Företrädare för en bostadsrättsförening lämnade en förvärvare av bostadsrätt felaktiga uppgifter om en pantsättning av bostadsrätten i ett utdrag av lägenhetsförteckningen, vilket medförde skada för förvärvaren. HD:s majoritet utdömde skadestånd. De felaktiga uppgifterna kunde presumeras bero på vårdslöshet på föreningens sida, och förvärvaren hade med fog förlitat sig på uppgifterna, som utgjort adekvat orsak till skadan. Ett skiljaktigt justitieråd ogillade talan på den grund att vårdslöshet vid utlämnandet av uppgifterna inte kunde anses föreligga hos föreningen. — Ansvaret byggde på ett liknande resonemang som det ledande rättsfallet NJA 1987 s. 892 (Kone-fallet), där den oaktsamme utfärdaren av ett värderingsintyg blev ansvarig mot tredje man, som med fog satt sin tillit till intyget. — Av intresse är att föreningen i detta utomobligatoriska förhållande ansågs ansvarig också för vållande hos självständig uppdragstagare, med hänsyn till att föreningen hade det yttersta ansvaret för att utdraget ur förteckningen var korrekt och uppgiften typiskt sett var av stor betydelse för tredje man. Utvidgningen av ansvaret stämmer med vad som gäller när annars en uppdragsgivare har en förpliktelse att vidta åtgärder till skydd för utomståendes säkerhet (något som dock inte kunde sägas stå på spel i detta fall).Förutsättningar för skadeståndsansvar · p. 8 · s. 1049

Svensk rättspraxis i associationsrätt 2011–20201 hänvisning

Jessica Östberg · SvJT 2022 s. 1056–1139 · 1 ställe

Jfr NJA 1987 s. 692, NJA 2001 s. 878 och NJA 2019 s. 94. Se härtill vidare Jan Kleineman, Om den befogade tillitens skadeståndsrättsliga relevans, JT 2001–02 s. 625 ff.fotnot 114 · s. 1116

Nackdelarna med att använda utbytbara vaga begrepp1 hänvisning

Lars Heuman · SvJT 2022 s. 62–97 · 1 ställe

NJA 2019 s. 94 p. 26.fotnot 97 · s. 84

Si dextra manus scandalizat — Något om företagets gränser inom den finansiella sektorn2 hänvisningar

Dan Hanqvist · SvJT 2022 s. 671–696 · 2 ställen

Avtalsrättsligt medhjälparansvar1 hänvisning

Johan Adestam, Niklas Arvidsson · SvJT 2022 s. 98–123 · 1 ställe

Se prop. 1972:5 s. 181 f. och 219 och Nordensons sammanställning av äldre rätt i SOU 1964:31 s. 158 f. Här märks bl.a. ansvaret för s.k. ”non-delegable duties”, prop. 1972:5 s. 219 f., J. Hellner och M. Radetzki, a.a., s. 161 f. samt B. Bengtsson, H. Ullman och S. Unger, a.a., s. 25. Se härom även NJA 1986 s. 712, där Högsta domstolen ansåg denna princip kunna tillämpas trots att förpliktelsen i fråga inte kommit till uttryck i lag; se särskilt justitierådet Bengtssons tillägg. Ett exempel från senare tid är NJA 2019 s. 94, i vilket HD omtalar huvudregeln att ansvar för vållande av självständigt anlitad uppdragstagare inte föreligger, men att det kan finnas skäl att avvika från den principen om det i lag angetts att ett visst rättssubjekt ansvarar för en viss uppgift (punkt 28). Se även Rodhe, a.a., § 23 vid not 31 och 32. Till det kommer också speciella lagstadgade regler om utomobligatoriskt medhjälparansvar, såsom 32 kap. 6 och 7 §§ miljöbalken (1998:808).fotnot 21 · s. 108

Bristande rättsliga kunskaper som hinder för prejudikatinstansernas samverkande rättsbildning i belysning av presumtionsläran3 hänvisningar

Lars Heuman · SvJT 2021 s. 18–47 · 3 ställen

Svensk rättspraxis: Avtals- och obligationsrätt 2005–20192 hänvisningar

Johnny Herre, Svante O. Johansson · SvJT 2020 s. 828–1071 · 2 ställen

Avtalsviten - effekter och rättsverkningar2 hänvisningar

David Dryselius · 2019, s. 2–352 · 2 ställen