Rättsfall
NJA 2019 s. 445
RättskälldiskussionÖppna i bibliografi
Citera
NJA 2019 s. 445
BibTeX
@misc{nja-2019-s-445,
author = {{Högsta domstolen}},
title = {{NJA 2019 s. 445}},
year = {2019},
howpublished = {Rättsfall}
}Dom
Hämtar dom…
Omtalad i rättsvetenskapen
11 hänvisningar i 3 artiklar · 11 stycken/fotnoter
Vigilansprincipen i förmögenhetsrätten1 hänvisning
- I ”Gripenhus” NJA 2016 s. 1011 uttalade sig HD också om beviskravet i fråga om prisets skälighet. Det angavs där att det saknas skäl att ange en annan utgångspunkt än att vad som gäller för tvistemål i allmänhet ska tillämpas, dvs. att den som har bevisbördan har att ”styrka eller visa att en viss omständighet föreligger”. Här kan jämföras med ett antal tidigare avgöranden där motsvarande uttalanden har gjorts, t.ex. i ”Den skadade dörren” NJA 2013 s. 524, rörande ett konsumentköp och frågan om felet fanns vid avlämnandet, där HD — med hänvisning till viss juridisk litteratur — angav att utgångspunkten i ”dispositiva tvistemål får anses vara att den som har bevisbördan har att ’visa’ eller ’styrka’ att en viss omständighet föreligger”. Här kan också jämföras med NJA 2015 s. 233 om ett konsumentköp av en båt där uttalandet tog sikte på kraven på bevisning för åberopade fel i varan. Här angav HD, utöver vad som nu sagts, samtidigt att beviskravet för fel i vissa fall måste nyanseras med hänsyn till möjligheten att säkra bevisning och vad som kan förväntas av parterna i detta hänseende, liksom till hänsynen av att beviskravet inte lägger hinder i vägen för förverkligandet av den materiella rättsregelns ändamål. Också i ”Multitotal” NJA 2017 s. 9 uttalade sig HD i frågan om beviskravet. Här gällde dock frågan om beviskravet för den skada en part lidit. Här angavs att beviskravet kan variera från att ”skadan ska vara styrkt eller visad till att det är sannolikt eller antagligt att skadan är av viss storlek”. 2.3.4 Kvalitet som ska presteras I 12 kap. 16 § JB regleras vilka rättigheter hyresgästen har om hinder eller men på annat sätt uppstår i nyttjanderätten utan hyresgästens vållande. I ”Entré Malmö” NJA 2019 s. 445 hade HD bl.a. att avgöra om men i nyttjanderätten hade förelegat. HD uttalade här att regleringen är i betydande utsträckning baserad på allmänna obligationsrättsliga principer, vilka bl.a. kommer till uttryck också i KöpL, varför vägledning vid prövningen om det finns en brist ofta kan hämtas från dessa principer. Det innebär bl.a. att en lägenhet, t.ex. en lokal, och det som behövs för lokalens nyttjande ska kunna användas för det avsedda ändamålet. Enligt HD innebär detta att hinder eller men kan föreligga redan vid en inskränkning i möjligheten att bedriva verksamheten på det sätt som följer av avtalet eller om verksamheten försvåras. Som påpekas av domstolen gäller ansvaret inte bara det inre skicket utan också utifrån kommande hinder eller men, t.ex. buller m.m. från grannar och brister i tillgången till andra ytor i eller utanför byggnaden, såsom trappor, portar, förråd och gemensamma utrymmen.
- Bedömningen av det föreligger en brist av väsentlig betydelse ska som utgångspunkt göras objektivt men hänsyn måste tas till också rent subjektiva och tillfälliga omständigheter, vilket innebär att hänsyn ska tas till alla föreliggande omständigheter. Bedömningen ska vidare i princip ske från den drabbades synpunkt (jfr Knut Rodhe, Obligationsrätt, 1956, s. 430 f., vartill hänvisas i ”Entré Malmö” NJA 2019 s. 445 p. 16). Av särskilt intresse är bestämmelserna i hyresavtalet och det ändamål för vilket lokalen är avsedd att nyttjas. Det centrala är, som anförs av HD, om bristen innebär att hyresgästen i huvudsak berövas vad han eller hon hade rätt att vänta sig enligt avtalet (jfr t.ex. artikel 25 CISG, där det anges att ett avtalsbrott är väsentligt om det medför en sådan olägenhet för den andra parten att det i huvudsak berövar honom vad han eller hon hade rätt att vänta sig enligt avtalet). Någon hänsyn ska emellertid typiskt sett inte tas till att hävningen från kan medföra problem för hyresvärden, exempelvis svårigheter att finna en annan hyresgäst till lokalen.
- Vid bedömningen av om avtalsbrottet är väsentligt vid hyresavtal är det ofta viktigt om bristen är eller kan förväntas bli långvarig; ju längre tid under vilken bristen kan tänkas pågå, desto större risk finns det alltså att hyresgästen drabbas av en sådan olägenhet som i huvudsak berövar henne eller honom vad som kunde förväntas enligt avtalet. Eftersom hyresvärden normalt ska beredas tillfälle att avhjälpa en uppkommen brist är det också av betydelse om bristen kan avhjälpas. Det medför i sin tur att en brist som inte från början utgör grund för en förtida uppsägning sedermera kan vara av väsentlig betydelse, om bristen inte avhjälps inom rimlig tid (se ”Entré Malmö” NJA 2019 s. 445 p. 17 med hänvisning till bl.a. NJA II 1908 nr 5:1 s. 140).