- HD konstaterade här att vad som utgör ett ”skäligt pris” är en rättslig bedömning som det ankommer på domstolen att göra. Man kan därför inte tala om att någon har bevisbördan för själva skäligheten. Däremot kan en part enligt HD ha bevisbördan för de omständigheter som är avgörande för den skälighetsbedömning som domstolen ska göra. Detta torde vara en allmän utgångspunkt. HD hänvisade här till NJA 2006 s. 367, där motsvarande synsätt angavs vid tillämpning av vad som skulle anses vara skäliga rättegångskostnader att ersättas ur en rättsskyddsförsäkring. Också i ”Dreamfilm” NJA 2019 s. 3, som gällde hur skälig ersättning för obehörigt utnyttjande av ett filmverk, gjordes uttalanden — med hänvisning till ”Gripenhus” NJA 2016 s. 1011 — om att rättighetshavaren är bevisskyldig för de omständigheter som är avgörande för domstolens bedömning av vad som hade varit en skälig ersättning.
- Regleringen innebär dock, som påpekas av HD i ”Dreamfilm” NJA 2019 s. 3, att om rättighetshavaren har rätt till dels skälig ersättning för utnyttjandet, dels ersättning för sin ytterligare skada, måste det klargöras att beräkningen av skadan enligt andra stycket inte innefattar det som ersättningen för utnyttjandet täcker. Här kan det bli svåra gränsdragningsproblem som inte är helt lösta i rättspraxis.
- HD hade härefter anledning att behandla frågan om ersättningsbestämning i ”Dreamfilm” NJA 2019 s. 3. Det var här fråga om två personer som gjort sig skyldiga till brott mot upphovsrättslagen genom att de olovligen tillgängliggjort filmverk för allmänheten genom att överföra dem med hjälp av länkar på hemsidan dreamfilm.se. Frågan i målet var hur skälig ersättning skulle bestämmas för utnyttjandet av SF:s rätt till filmverket ”Maria Wern — Drömmen förde dig vilse”. HD konstaterade här inledningsvis, med hänvisning till förarbetena till upphovsrättslagen, att ersättningen är tänkt att utgöra ett skäligt honorar eller liknande vederlag. Den ersättning som borde ha betalats vid en frivillig uppgörelse ska utges. Gällande tariffer eller andra inom branschen gängse grunder kan därför ofta användas. När det finns en licensmarknad eller andra för branschen etablerade avgiftsprinciper ligger det närmast till hands tillämpa dessa vid beräkningen och det blir då fråga om en hypotetisk licensavgift. Metoden med en tänkt avgift kan också användas när det saknas avgiftsprinciper på marknaden som kan läggas till grund eller utgöra stöd för bestämningen. Som HD påpekar kan metoden då vara förenad med svårigheter eftersom det gäller att försöka uppskatta hur parterna i en avtalssituation skulle ha kommit överens om en licensavgift. Om det saknas förutsättningar att bestämma ersättning på nyssnämnda sätt får domstolen bestämma en skälig ersättning.
Rättsfall
NJA 2019 s. 3
RättskälldiskussionÖppna i bibliografi
Citera
NJA 2019 s. 3
BibTeX
@misc{nja-2019-s-3,
author = {{Högsta domstolen}},
title = {{NJA 2019 s. 3}},
year = {2019},
howpublished = {Rättsfall}
}Dom
Hämtar dom…
Omtalad i rättsvetenskapen
4 hänvisningar i 1 artiklar · 4 stycken/fotnoter