Rättsfall
NJA 2018 s. 957
RättskälldiskussionÖppna i bibliografi
Citera
NJA 2018 s. 957
BibTeX
@misc{nja-2018-s-957,
author = {{Högsta domstolen}},
title = {{NJA 2018 s. 957}},
year = {2018},
howpublished = {Rättsfall}
}Dom
Hämtar dom…
Omtalad i rättsvetenskapen
3 hänvisningar i 2 artiklar · 3 stycken/fotnoter
Svensk och EU-domstolens rättspraxis i internationell privat- och processrätt 2017–20182 hänvisningar
- I NJA 2018 s. 957 fick HD avgöra om Bryssel Ia-förordningen tillåter att en bestämmelse i den svenska rättegångsbalken, som utgör utfyllande rätt när en fråga inte besvaras av själva förordningen, kan leda till att en domstol blir behörig att pröva en tvist fastän den enligt förordningen inte skulle vara det. Talan avseende en avtalstvist väcktes vid Borås tingsrätt, som förelade den i Finland hemmahörande svaranden att inkomma med svaromål. Svaromålet, där svaranden bestred såväl svensk domsrätt som käromålet i sak, inkom dock för sent. Borås tingsrätt konstaterade att behörigheten skulle avgöras enligt Bryssel Ia-förordningens artikel 7(1) om s.k. uppfyllelseforum och avvisade käromålet eftersom den avtalade uppfyllelseorten låg inom Skaraborgs tingsrätts domsaga (artikel 7(1) reglerar inte bara domsrätt utan även lokal behörighet). Hovrätten ansåg att svensk domsrätt förelåg och att Skaraborgs tingsrätt egentligen var rätt domstol, men kom likväl fram till att målet skulle prövas av Borås tingsrätt då svarandens foruminvändning hade kommit in för sent. Efter att med hänvisning till tidigare avgöranden ha noterat att överklagandeförbudet enligt 54 kap. 7 § RB inte gäller domsrättsfrågor konstaterade HD att förordningens domsrättsregler ska tillämpas oberoende av om de åberopas av parterna eller inte och att artikel 26(1) om s.k. tyst prorogation inte får tillämpas på ett sätt som skulle äventyra förordningens syfte. HD påpekade att förordningen inte reglerar konsekvenserna av att en behörighetsinvändning gjorts i svaromålet som inkommit först efter den enligt den nationella processrätten föreskrivna tiden. HD fick därför avgöra om en tillämpning av 34 kap. 2 § RB, enligt vilken dröjsmålet medför att rätten att göra invändning förfaller, är förenlig med förordningens ändamål att svaranden inte ska behöva svara vid domstol i en främmande stat utan att det har stöd i förordningens domsrättsregler. Enligt HD skulle tillämpning av 34 kap. 2 § RB i detta fall utvidga artikel 26(1) i strid med såväl dess lydelse som förordningens syfte. Eftersom uppfyllelseorten för avtalet låg inom Skaraborgs tingsrätts domsaga var endast den domstolen behörig och Borås tingsrätts avvisningsbeslut fastställdes. — HD:s ställningstagande är diskutabelt. Det kan tilläggas att HD avslog svarandens yrkanden om att begära förhandsavgörande från EU-domstolen, först och främst därför att frågan i första hand inte gällde tolkning av EU-rätten utan handlade om tillämpligheten av en nationell processrättslig bestämmelse i en i Bryssel Ia-förordningen oreglerad situation.
- NJA 2017 s. 168 1, 4 NJA 2017 s. 198 14 NJA 2017 s. 430 5 NJA 2017 s. 857 12 NJA 2017 N 6 1, 4 NJA 2018 s. 291 14 NJA 2018 s. 323 1, 14 NJA 2018 s. 504 14 NJA 2018 s. 957 9