Svensk rättspraxis: Straffrätt 2010–20182 hänvisningar
- Högsta domstolen gjorde motsvarande bedömning i ”Lönnfacken II” NJA 2018 s. 677 där den tilltalade hade smugglat 19,95 kg metamfetamin. Mängden ansågs vara särskilt stor, men inte synnerligen stor. Förfaringssättet ansågs ha präglats av viss förslagenhet, men inte sådan särskild förslagenhet som krävs för att brottet ska bedömas som synnerligen grovt. Sammantaget ansågs vara fråga om mycket allvarlig narkotikasmuggling som emellertid inte kunde kvalificeras som synnerligen grov. Straffvärdet ansågs motsvara fängelse i fem år och sex månader varvid mängden gavs betydelse (i skärpande riktning) också inom ramen för straffskalan för grovt brott.
- I rättsfallet ”Lönnfacken I” NJA 2018 s. 150 aktualiserades frågan om olika punkter i 29 kap. 5 § skulle tillämpas. Den ene av de tilltalade ansågs inte ha medverkat i utredningen på ett sådant sätt att det skulle påverka straffmätningen (jfr 29 kap. 5 § första stycket 5). Den andre ansågs, med hänsyn till att han saknade egentlig koppling till någon av Schengenstaterna inte förorsakas ett beaktansvärt men genom registrering på spärrlistan eller genom utvisningen (jfr p. 6). Båda de tilltalade hade vidare varit häktade med restriktioner. Den tid de tilltalade varit häktade var emellertid kortare än sex månader och det ansågs inte vara en så lång tid att det fanns skäl att beakta häktningen vid straffmätningen (jfr p. 9). Inte heller i ”Lönnfacken II” NJA 2018 s. 677 ansågs den tilltalade ha medverkat i utredningen på ett sådant sätt att det skulle påverka straffmätningen (jfr p. 5). 29 kap. 5 § första stycket 6. Se ”Lönnfacken I” som behandlas under föregående punkt. 29 kap. 5 § första stycket 7. Att en trafikinspektör förlorat jobbet till följd av att hon tagit emot mutor för att godkänna körkortselever beaktades i NJA 2012 s. 307 på så sätt att straffet nedsattes från fängelse i två år till fängelse i ett år och sex månader.