6 hänvisningar i 2 artiklar · 6 stycken/fotnoter
Sebastian Lindroos-Moll · JT 2023 s. 54–71 · 3 ställen
- Resonemang med utgångspunkt i en regels ändamål eller funktion. HD hänvisar uttryckligen i sina domskäl till kapitalbristreglernas ändamål, funktion och/eller syfte i ett stort antal mål: NJA 2005 s. 792, NJA 2012 s. 858, NJA 2013 s. 725, NJA 2014 s. 892, NJA 2014 s. 948, NJA 2018 s. 602, NJA 2018 s. 1038, NJA 2019 s. 941, NJA 2020 s. 526. Se vidare Lindroos-Moll, S., Värdering vid upprättande av kontrollbalansräkning, s. 69 ff.fotnot 14 · s. 57
- NJA 2005 s. 792, NJA 2012 s. 858, NJA 2013 s. 725, NJA 2014 s. 892, NJA 2014 s. 948, NJA 2018 s. 602, NJA 2018 s. 1038, NJA 2019 s. 941, NJA 2020 s. 526. Se vidare Lindroos-Moll, S., Värdering vid upprättande av kontrollbalansräkning, s. 69 ff.fotnot 62 · s. 67
- I de fall HD har tagit ställning till tolkningsfrågor inom ramen för kapitalbristreglerna hänvisas på olika sätt till reglernas syften, funktioner och ändamål. I NJA 2005 s. 792 hänvisas till kapitalbristreglernas övergripande syfte att sätta upp gränser för hur långt en förlustbringande verksamhet ska få fortsätta innan den måste avbrytas genom likvidation. I NJA 2013 s. 725 anges att reglernas övergripande syfte är att skydda bolagsborgenärerna och frågan i fallet avgörs ”med beaktande av syftet med regleringen”. Med hänvisning till prop. 2000/01:150 s. 34 f. anges i NJA 2014 s. 892 och NJA 2014 s. 948 att syftet med reglerna är att skydda bolagets borgenärer och att ge aktieägarna rådrum för lämpliga åtgärder i ett underkapitaliserat bolag. Samma hänvisning och liknande formuleringar används i NJA 2018 s. 602. I NJA 2020 s. 526 anges att det övergripande syftet med kapitalbristreglerna är att skydda bolagsborgenärerna samt att ge styrelsen ett incitament att vid misstanke om kapitalbrist i bolaget genomlysa bolagets ställning och, om kapitalbrist visar sig föreligga, se till att bolaget antingen avvecklas eller konsolideras. Hanteringen i rättsfallen framstår som konsekvent, men att det syfte, den funktion eller de ändamål som hänvisas till har förändrats över tid, nämns inte.Ändamål, men vilka ändamål? · p. 1 · s. 67
Jessica Östberg · SvJT 2022 s. 1056–1139 · 3 ställen
- Se bl.a. NJA 2013 s. 725, NJA 2016 s. 625, NJA 2018 s. 602, NJA 2018 s. 1038 och NJA 2019 s. 941.fotnot 4 · s. 1060
- Se t.ex. NJA 2005 s. 792, NJA 2013 s. 725, NJA 2018 s. 602, NJA 2018 s. 1038 och NJA 2019 s. 941.fotnot 50 · s. 1077
- I NJA 2018 s. 602 ”Konkursbolagets skulder” hade ett bolag (gäldenärsbolaget) försatts i konkurs efter egen ansökan. En tid senare uppstod en tvist mellan gäldenärsbolaget och ett annat bolag (borgenärsbolaget). Konkursförvaltaren i gäldenärsbolaget meddelade att han inte hade för avsikt att träda in i tvisten, varför bolagets enda styrelseledamot valde att driva denna vidare. Tingsrätten ogillade gäldenärsbolagets talan och förpliktade bolaget att ersätta borgenärsbolaget för rättegångskostnaderna. Borgenärsbolaget väckte talan mot styrelseledamoten en tid därefter och yrkade att denne skulle betala ett belopp i huvudsak motsvarande rättegångskostnaderna. Som grund för detta anfördes att styreledamoten var personligt betalningsansvarig för förpliktelsen, eftersom denna uppkommit när en ansvarsperiod för styrelseledamoten enligt 25 kap. 18 ABL löpte. Innan konkursbeslutet hade styrelseledamoten nämligen underlåtit att i enlighet med 25 kap. 13 § ABL upprätta en kontrollbalansräkning trots att det fanns skäl att anta kritisk kapitalbrist i bolaget och medansvarsperioden löpte när förpliktelsen att betala rättegångskostnaden uppkom. Tingsrätten förklarade i en mellandom att ansvaret enligt 25 kap. 18 § första stycket 1 ABL inte omfattar förpliktelser som uppkommit sedan bolaget försatts i konkurs, medan hovrätten kom till motsatt slutsats. HD hade således att ta ställning till huruvida ansvarsperioden fortlöper även efter det att ett bolag har försatts i konkurs och om medansvaret därmed omfattar även de förpliktelser som bolaget i konkurs ådrar sig. HD redogjorde inledningsvis kort för de aktuella bestämmelserna inklusive deras syften. Det konstaterades att bestämmelserna syftar till att tillgodose såväl ett avvecklingsintresse som ett varningsintresse. I fråga om ansvarsperiodens avslutande noterades, med hänvisning till NJA 2012 s. 858, att inte enbart de omständigheter som räknas upp i 25 kap. 20 § ABL kan avsluta ansvarsperioden, utan även andra omständigheter om det mot bakgrund av bland annat bestämmelsernas syften och funktion inte är rimligt att ansvarsperioden löper vidare. Efter en genomgång och analys av förhållandena vid likvidation respektive konkurs konstaterade HD att effekterna av en konkurs skiljer sig från effekterna av en likvidation bland annat på så sätt att styrelsen har viss möjlighet att ådra bolaget (som konkursgäldenär) olika förpliktelser efter ett konkursbeslut (se 25 kap. 49 § ABL), vilket däremot inte är fallet vid likvidation. Det framhölls dock att denna möjlighet är förhållandevis begränsad med hänsyn till att konkursförvaltaren ensam har rådighet över den egendom som ingår i konkursboet och med beaktande av den osäkerhet som konkurstillståndet skapar i förhållande till tredje man. HD konstaterade att den praktiska situation där styrelsen kan rättshandla för konkursbolaget och ådra det kostnader är en situation som den i det aktuella målet, där styrelsen driver vidare en pågående rättegång som konkursförvaltaren inte vill träda in i. Det framhölls dock, vilket är värt att framhålla, att styrelsen i princip kan vara skyldig att driva vidare processen om förutsättningarna motiverar det. Härtill noterades att handlingsmönstret i 25 kap. 13–17 §§ ABL framstår som opraktiskt och meningslöst efter ett konkursbeslut samt att intresset bakom de reglerna (avvecklingsintresset och varningsintresset) tillgodoses genom konkursförfarandet. Ifråga om riskerna för en borgenär vid processande mot en konkursgäldenär som ensamt svarar för rättegångskostnaderna framhölls att svensk rätt saknar begränsningar i fråga om rätten för en ekonomiskt svag part att föra talan vid domstol samt att problem som är av främst processrättsligt slag bör lösas på annat sätt än genom tillämpning av aktiebolagsrättsliga bestämmelser. Mot bakgrund av det anförda förklarade HD att medansvarsperioden enligt 25 kap. 18 § ABL ska anses upphöra i och med ett konkursbeslut.I NJA 2012 s. 858 ”Trollhotellen” klargjordes som framgår av avsnitt 1.10.1 · p. 2 · s. 1107