Besluten runt prejudikatfrågan — vad betyder de?1 hänvisning
Rättsfall
NJA 2018 s. 456
RättskälldiskussionÖppna i bibliografi
Citera
NJA 2018 s. 456
BibTeX
@misc{nja-2018-s-456,
author = {{Högsta domstolen}},
title = {{NJA 2018 s. 456}},
year = {2018},
howpublished = {Rättsfall}
}Dom
Hämtar dom…
Omtalad i rättsvetenskapen
4 hänvisningar i 2 artiklar · 4 stycken/fotnoter
Svensk rättspraxis: Straffrätt 2010–20183 hänvisningar
- Smuggling vid tre tillfällen avseende icke rabiesvaccinerade hundar från ett land där det finns en beaktansvärd risk för rabiessmitta ansågs i ”Hundsmugglingen” NJA 2018 s. 456 utgöra tre fall av grov smuggling. Härvid beaktades särskilt det starka intresset av att hålla Sverige fritt från rabies och att brottsligheten redan från början utövats med viss systematik och i vinningssyfte. Straffvärdet för de enskilda brotten ansågs motsvara minimistraffet om sex månaders fängelse och straffvärdet för den samlade brottsligheten fängelse i nio månader. 4.2.5 Miljöbalken NJA 2011 s. 39 gällde ett åtal för oaktsamt miljöbrott enligt 29 kap. 1 § miljöbalken. Högsta domstolen framhöll att 29 kap. 1 § innehåller tre olika slags brott: (i) utsläpp av ett ämne som i det enskilda fallet medför en miljöskadlig förorening, (ii) utsläpp av ett ämne som i det enskilda fallet kan medföra en miljöskadlig förorening, och (iii) utsläpp av ett ämne som typiskt sett kan medföra en miljöskadlig förorening. Konstruktionens ansågs av Högsta domstolen innebära att (i) utgör ett skadedelikt, (ii) ett faredelikt och (iii) närmast ett delikt med presumerad fara.
- Också i NJA 2016 s. 540 beaktades omständigheten att det gått förhållandevis lång tid sedan brotten begicks. I ”Hundsmugglingen” NJA 2018 s. 456 ansågs emellertid det inte ha gått så lång tid fram till åtal att det borde beaktas vid straffmätningen (brotten var i fallet begångna runt årsskiftet 2013/14 och åtal väcktes i april 2016). Inte heller ansågs det i handläggningen ha förekommit något dröjsmål som borde beaktas.
- Att smuggling utgör brottslighet av sådan art att det finns starka skäl för särbehandling i fråga om påföljdsvalet bekräftas i NJA 2012 s. 1038 I och ”Hundsmugglingen” NJA 2018 s. 456.