- I både 1 och 2 §§ föreskrivs straffansvar för den som genomför en sexuell handling med den som inte deltar frivilligt, liksom den som förmår en person som inte deltar frivilligt att företa eller tåla en sådan handling. Att genomföra en sexuell handling förutsätter att gärningsperson och offer deltar vid samma tidpunkt men inte nödvändigtvis på samma fysiska plats (personerna kan befinna sig på olika platser och ha kontakt via exempelvis videosamtal), se NJA 2015 s. 501 och prop. 2021/22:231 s. 20–21 (jfr NJA 2018 s. 1103). Att förmå någon annan att företa eller tåla en sexuell handling förutsätter inte att gärningspersonens agerande är samtidigt som offrets agerande, utan omfattar även händelseförlopp som är uppdelade på så sätt att gärningspersonen i ett skede förmår offret att senare företa eller tåla en sexuell handling i ensamhet eller med annan person – och någon dokumentation eller återkoppling till gärningspersonen krävs i så fall inte, se a.prop. s. 21–31. Vad som gäller för frivillighet stipuleras i bestämmelsen om våldtäkt i 1 § och gäller också för sexuellt övergrepp genom direkt hänvisning till våldtäktsstadgandet i 2 §.
- Se NJA 2015 s. 501 och NJA 2018 s. 1103 p. 15. Lagstiftaren har inte ansett det nödvändigt att i lagtexten uttryckligen ange att även övergrepp som begås på distans (exempelvis online) omfattas av bestämmelserna om våldtäkt och sexuellt övergrepp, se prop. 2017/18:177 s. 43–45. Inte heller har det ansetts nödvändigt att reglera övergrepp som sker på distans i en särskild bestämmelse, se prop. 2021/22:231 s. 25. Däremot har det kriminaliserade området utökats något genom införandet av rekvisiten ”tåla” respektive ”företa” i 6 kap. 1 §, på så sätt att gärningspersonen och offret inte längre behöver vara närvarande vid samma tidpunkt för att straffansvar ska komma i fråga, se prop. 2021/22:231 s. 22–25 (jfr också NJA 2018 s. 1103).
Rättsfall
NJA 2018 s. 1103
RättskälldiskussionÖppna i bibliografi
Citera
NJA 2018 s. 1103
BibTeX
@misc{nja-2018-s-1103,
author = {{Högsta domstolen}},
title = {{NJA 2018 s. 1103}},
year = {2018},
howpublished = {Rättsfall}
}Dom
Hämtar dom…
Omtalad i rättsvetenskapen
5 hänvisningar i 2 artiklar · 4 stycken/fotnoter
Svensk rättspraxis: Straffrätt 2010–20182 hänvisningar
- I NJA 2015 s. 501 ansågs det inte stå i strid med legalitetsprincipen att tillämpa bestämmelsen i 6 kap. 6 § (som kräver att man genomför en sexuell handling med ett barn) på en situation där den tilltalade vid ett videosamtal förmått ett barn att utföra en sexuell handling på sig själv. Att förmå ett barn att vid ett senare tillfälle, och i ensamhet, utföra en sexuell handling på sig själv, filma detta och sedan överföra videosekvensen har emellertid, med hänsyn till det förbud mot analogier som följder av legalitetsprincipen, inte ansetts omfattas av rekvisitet att genomföra en sexuell handling med ett barn. Se NJA 2018 s. 1103. (Se beträffande fallen också nedan i avsnitt 4.1.4.)
- Att förmå ett barn att senare och i ensamhet utföra en sexuell handling på sig själv, filma detta och sedan överföra videosekvensen har emellertid i NJA 2018 s. 1103, med hänsyn till de krav som följer av legalitetsprincipen, inte ansetts omfattas av rekvisitet att genomföra en sexuell handling med ett barn. Högsta domstolen framhåller att rekvisitet måste anses ”innefatta ett krav på att gärningsmannen är närvarande, inte på så sätt att gärningsmannen och målsäganden måste befinna sig på samma fysiska plats, utan i den bemärkelsen att gärningsmannen på något sätt deltar under den del av händelseförloppet som innehåller det agerande av målsäganden som kan kvalificera handlingen som sexuell”.