Svensk rättspraxis: Straffrätt 2010–20184 hänvisningar
- Att regeringsformens krav på lagstöd för frihetsberövanden inte hindrar att olika typer av frihetsinskränkanden kan vara tillåtna med stöd av oskrivna regler om social adekvans följer av ”Fåtöljen” NJA 2018 s. 1051 (se närmare nedan i avsnitt 4.1.2).
- Frågan om social adekvans behandlas relativt utförligt också i ”Fåtöljen” NJA 2018 s. 1051 (se nedan avsnitt 4.1.2). Högsta domstolen kan i de båda rättsfallen sägas betona dels att man bör använda social adekvans som grund för ansvarsfrihet bara då sådan inte låter sig motiveras på annat sätt (t.ex. genom sedvanliga tolkningsmetoder, genom tillämpning av allmänna principer om att ett orsakande som sker genom tillåtet risktagande inte ska föranleda ansvar, genom tillämpning av skrivna ansvarsfrihetsgrunder osv.), dels att social adekvans ofta kan ses som en allmän undantagsregel vid sidan av de enskilda straffbestämmelserna, men att det ibland kan vara lika naturligt att behandla det som ett skäl att reducera tillämpningsområdet för en viss straffbestämmelse. Också sambandet mellan social adekvans och samtycke berörs: samtycke kan vara en förutsättning för tillämpning av social adekvans, men ett samhälleligt intresse av att en viss gärning får utföras kan också påverka utfallet av en samtyckesbedömning.
- Se även, beträffande täckningsprincipens tillämpning vid olaga frihetsberövande, ”Fåtöljen” NJA 2018 s. 1051 som behandlas nedan i avsnitt 4.1.2 och av vilket det framgår att det för att brott enligt 4 kap. 2 § ska vara förövat fordras att uppsåtet täcker att gärningen är olaga.