Svensk rättspraxis: Straffrätt 2010–20184 hänvisningar
- Se även NJA 2011 s. 39 som behandlas nedan i avsnitt 4.2.5 (för en prövning av oaktsamhet vid oaktsamt miljöbrott) samt NJA 2013 s. 369 som behandlas i avsnitt 4.2.6 (för en prövning av kravet på grov oaktsamhet enligt bidragsbrottslagen, 2007:612). 3.6 Allmänna frågor om gradindelning Under de nu aktuella åren har Högsta domstolen upprepade gånger återkommit till generella frågor om gradindelning (rubricering) och dess relation till straffvärde. Fråga har ofta varit om uttalanden om hur rättsläget måste förstås som sedan har legat till grund för gradindelningen i det enskilda fallet. I sammanhanget kan särskilt hänvisas till bl.a. ”Synnerligen grov misshandel?” NJA 2011 s. 89 (p. 9), ”Förarprovet” NJA 2016 s. 95 (p. 11–12), ”Bagagestölderna” NJA 2016 s. 1143 (p. 17), ”Lernacken I” NJA 2017 s. 806 (p. 8), ”Fem automatkarbiner” NJA 2017 s. 794 (p. 16–19), ”Skärpet” NJA 2017 s. 1129 (p. 8–9), ”De upprepade förfalskningarna” NJA 2018 s. 378 (p. 15– 17), ”Brevinkastet” NJA 2018 s. 574 (p. 19–20), ”De upprepade skattebrotten” NJA 2018 s. 634 (p. 9–10), ”Rånet i tobaksbutiken” och ”Rånet i guldsmedsbutiken” NJA 2018 s. 767 I–II (p. 6–7), ”Penningtvättshjälpen I” NJA 2018 s. 1010 I (p. 21–23) samt till ”Kvantumbranden” Högsta domstolens dom den 11 juni 2019 i mål nr B 6195-18 (p. 17–19) och ”Människorovet” den 19 juni 2019 i mål nr B 549-19 (p. 9–11).
- Av rättsfallen framgår bl.a.: — att det finns en klar prövningsordning där gradindelning föregår straffvärdebedömning (jfr hur 29 kap. 1 § är formulerad), — att förekommande kvalifikationsgrunder inte får tillämpas såsom rekvisit (som nödvändiggör att brottet bedöms som grovt om de föreligger eller utesluter att det bedöms som grovt om de inte föreligger), — att det för att ett brott ska bedömas som grovt när ingen av de angivna omständigheterna föreligger i princip fordras att omständigheterna i det enskilda fallet framstår som försvårande i motsvarande grad som normalt gäller i de fall som anges i lagens exemplifiering, — att det i regel finns ett nära samband mellan gradindelning och straffvärde, — att det gäller särskilt när det i lagtexten inte finns några kvalifikationsgrunder, men — att det också när det finns kvalifikationsgrunder måste göras en samlad bedömning som innefattar en värdering av hur allvarlig brottsligheten är. Vad gäller betydelsen av olika straffvärdefaktorer gäller: — att de flesta straffvärdefaktorer kan ha påtaglig betydelse för gradindelningen, men — att det bör hållas i minnet att det också finns straffvärdefaktorer som normalt inte påverkar gradindelningen (jfr t.ex. angående medverkan i mindre mån nedan i avsnitt 4.2.6 i anslutning till behandlingen av ”Penningtvättshjälpen I–III” NJA 2018 s. 1010 I–III; jfr också, angående betydelsen av skuldfaktorer, nedan i avsnitt 4.1.12 i anslutning till ”Förarprovet” NJA 2016 s. 95). 3.7 Konkurrens Högsta domstolen har under den här aktuella tiden i ett par fall behandlat frågan om brottsenhet. Fallen kan sammantaget sägas illustrera att upprepat handlande ofta är att bedöma just som flera brottsenheter och att det fordras skäl för att se de olika handlingarna som en enda enhet.
- I ”Penningtvättshjälpen I–III” NJA 2018 s. 1010 I–III behandlades frågan om gradindelning och straffvärdebedömning vid penningtvättsbrott. Av rättsfallen följer att den norm som följer av ”Pälshäleriet” NJA 2013 s. 654 och som anger att en stöld (ett bedrägeri eller en förskingring) många gånger är att bedöma som ett grovt brott om värdet av det tillgripna motsvarar fem basbelopp kan användas också vid rubricering av penningtvättsbrott. Domstolen betonar emellertid också att det ska göras en nyanserad bedömning av omständigheterna i det enskilda fallet, varvid det i första hand blir förhållandena vid själva penningtvättbrottet som kommer att vägas in vid sidan av det värde som brottet avser. I ”Penningtvättshjälpen I” och ”Penningtvättshjälpen II” ansågs redan med hänsyn till värdet att brotten var att bedöma som grova. I ”Penningtvättshjälpen III” låg värdet någonstans omkring den nivå vid vilken värdet i sig talar för att brottet ska bedömas som grovt (brottet avsåg 235 000 kr), men med hänsyn bl.a. till att den tilltalade mottagit pengarna utan uppsåt till deras brottsliga ursprung, och därför inte dömts för att ha ställt sitt konto till förfogande (gärningen var på så sätt atypisk), och att han intagit en underordnad roll och utfört penningtvättsgärningarna efter påtryckningar bedömdes brottet vara av normalgraden. Värt att notera är att den omständigheten att en person haft en underordnad roll beaktades vid rubriceringen trots att det är en sådan omständighet som normalt påverkar straffvärdet men inte gradindelningen (jfr ”Vakthållningen” NJA 2006 s. 577). I den delen framhåller Högsta domstolen, med hänvisning till NJA 2004 s. 354, att det vad gäller brottstyper som är konstruerade så att personer som medverkar i ett brottsupplägg själva begår brott i gärningsmannaskap måste finnas utrymme att beakta den tilltalades roll i det större brottsupplägget också vid rubriceringen. Övrigt En person som tillhandahållit lokal för spelterminaler och organiserat spelverksamheten ansågs i NJA 2011 s. 858 ha anordnat automatspelet (i Sverige). Ett justitieråd var skiljaktigt och menade att anordnandet av spelet skett av annan och att den tilltalades handlande möjligen var att anse som medverkan till ett lotteri som olovligen anordnats av annan (detta hade emellertid inte påståtts i målet).