Rättsfall

NJA 2017 s. 975

Rättskälldiskussion

Citera

NJA 2017 s. 975

BibTeX

@misc{nja-2017-s-975,
  author       = {{Högsta domstolen}},
  title        = {{NJA 2017 s. 975}},
  year         = {2017},
  howpublished = {Rättsfall}
}

Öppna i bibliografi

Dom

Hämtar dom…

Omtalad i rättsvetenskapen

2 hänvisningar i 2 artiklar · 2 stycken/fotnoter

Utvisning på grund av brott: En jämförelse av svensk och norsk rätt1 hänvisning

Caroline Taube · SvJT 2021 s. 872–900 · 1 ställe

Se lag (1957:668) om utlämning för brott §§ 6–7 och t.ex. NJA 2008 s. 608, NJA 2009 s. 280, NJA 2014 s. 413, NJA 2017 s. 975 och NJA 2019 s. 611.fotnot 93 · s. 896

Svensk rättspraxis: Straffrätt 2010–20181 hänvisning

Petter Asp · SvJT 2019 s. 1007–1124 · 1 ställe

I NJA 2017 s. 975 behandlas relationen mellan utlänningslagstiftningen och utlämningslagen. Högsta domstolen uttalar här att syftet med införandet av 7 § var att uppnå samstämmighet mellan utlännings- och utlämningsbestämmelserna vad gäller flyktingar (personer som fått asyl), vilket innebär att om en utlänning har beviljats flyktingstatus (se 4 kap. 3 § utlänningslagen, 2005:716) med hänvisning till att hen hyser en välgrundad fruktan för förföljelse av allvarlig beskaffenhet i ett visst land av något sådant skäl som anges i 7 § utlämningslagen, så bör den av svensk myndighet redan gjorda bedömningen normalt väga mycket tungt vid prövningen av utlämningsframställningen. Motsvarande överensstämmelse finns emellertid inte när det gäller personer som har förklarats vara skyddsbehövande. I det fallet måste, enligt rättsfallet, göras en självständig bedömning av om risken för förföljelse har sin grund i någon av de orsaker som anges i 7 § utlämningslagen. I ärendet ansågs 7 § innebära hinder för utlämning till Turkiet.Internationell straffprocessrätt · p. 10 · s. 1123