Rättsfall

NJA 2017 s. 430

Rättskälldiskussion

Citera

NJA 2017 s. 430

BibTeX

@misc{nja-2017-s-430,
  author       = {{Högsta domstolen}},
  title        = {{NJA 2017 s. 430}},
  year         = {2017},
  howpublished = {Rättsfall}
}

Öppna i bibliografi

Dom

Hämtar dom…

Omtalad i rättsvetenskapen

5 hänvisningar i 4 artiklar · 5 stycken/fotnoter

Domsrätten vid konkurs1 hänvisning

Anna Warberg · SvJT 2025 s. 311–323 · 1 ställe

Vad gäller svensk domsrätt för konkurser utanför insolvensförordningens tillämpningsområde, se Bogdan och Hellner, kap. 24.2 samt Warberg 2017, kap. 2.3. Jämför även EU:s insolvensförordning art. 85.3. 1 1 Vad gäller juridiska personer respektive egenföretagare och fria yrkesutövare, se insolvensförordningen art. 3.1. 12 Se insolvensförordningen art. 3.1, där tidsfristerna för även juridiska personer och fysiska personer som är egenföretagare respektive fria yrkesutövare framgår. 13 För en fördjupad diskussion om när presumtionerna kan frångås, se Warberg 2023 samt Warberg 2024. Se även EU-domstolens resonemang i EUD mål C-253/19, särskilt vid p. 22, 25–28 och insolvensförordningens ingresspunkt 27–33. Se även exempelvis EUD mål C-396/09 och EUD mål C-191/10. 14 Se EU:s insolvensförordning art. 3.1. 15 EUD mål C-253/19 p. 24. Vad gäller fysiska personer som bedriver verksamhet som egenföretagare och fria yrkesutövare, se EUD mål C-501/23. Det finns en omfattande praxis från EU-domstolen angående hur platsen för gäldenärens huvudsakliga intressen ska förstås, se EUD mål C-723/20 och EUD mål C-253/19 samt gällande den äldre insolvensförordningen EUD mål C-493/18, EUD mål C-196/17, EUD mål C-641/16, EUD mål C-353/15, EUD mål C-649/13, EUD mål C-328/12, EUD mål C-327/13, EUD mål C-116/11, EUD mål C-396/09, EUD mål C-191/10, EUD mål C-112/10, EUD mål C-444/07, EUD mål C-339/07, EUD mål C-341/04, EUD mål C-1/04. 16 Se särskilt domstolens resonemang i EUD mål C-253/19 vid p. 26–28. Se vidare om detta i Warberg 2023. Se även EU:s insolvensförordning ingresspunkt 30. 17 Jämför EUD mål C-253/19. 1 8 Domsrätten ska bedömas med utgångspunkt i var platsen för gäldenärens huvudsakliga intressen fanns vid tidpunkten för ansökan, se insolvensförordningen art. 3.1 och EUD mål C-723/20. 19 Stockholms tingsrätt, mål nr K 12242-23. 20 Det förekommer inte heller någon information om att gäldenären var att bedöma som egenföretagare eller fri yrkesutövare och att gäldenärens huvudsakliga verksamhetsställe fanns i Sverige vid konkursansökan i enlighet med insolvensförordningen art. 3.1. För tydlighetens skull utgår den följande framställningen ifrån premissen att gäldenären just inte var att anse som egenföretagare och att den aktuella presumtionen att bedöma rörde gäldenärens hemvist. Slutsatserna i förevarande artikel är dock desamma, oavsett hur gäldenären hade kategoriserats i det aktuella fallet. 21 Svea hovrätt, mål nr Ö 14953-23. 2 2 Högsta domstolen, mål nr Ö 387-24. 2 3 Angående betydelsen av ett medgivande processuellt i detta sammanhang, se även Mellqvist, Konkursklassificering och partsautonomi — ett strukturförsök, SvJT 2024 s. 486 ff. 24 Se rättegångsbalk 10:17 1 st. 2 p. och 34:1 2 st. samt insolvensförordningen art. 4. 25 Jämför insolvensförordningen ingresspunkt 5, 27–34. 2 6 Jämför Ekelöf, Edelstam och Pauli 2015, s. 13 ff. samt Welamson och Munck, Processen i hovrätt och Högsta domstolen, 2016, s. 221 ff. 27 I bestämmelsen anges ordet dom, men även beslut som i detta fall omfattas enligt rättegångsbalken 59:4. Jag har därför valt att använda ordet ”avgörande” i den här meningen. 28 Jämför rättegångsbalken 10:17 1 st. 2 p. samt 34:1 2 st. samt insolvensförordningen art 4. 29 Se Svea hovrätts beslut den 15 december 2023 i mål nr Ö 14953-23 s. 6. 3 0 Svea hovrätts beslut den 15 december 2023 i mål nr Ö 14953-23 s. 5. Observera dock att resonemanget sker under rubriken ”resning” och inte under rubriken ”domvilla”. 31 Som ovan. 32 Se Warberg 2024. Vad gäller domstolens prövning av rättegångshinder rent allmänt, se Nordh, Rättegångshinder, 2008, s. 82, NJA II 1943 s. 450, jämför även Ekelöf, Edelstam och Pauli, Rättegång Andra häftet, 2015, s. 19–20. Se även Lindblom, Processhinder, 1974, s. 92–93 och s. 99 vid not 1. Jämför även rättsfallet NJA 2017 s. 430 särskilt vid p. 10–12 där Högsta domstolen uttalar att, vad gäller tvingande rättegångshinder, domstolen självmant har att verka för att utredningen kompletteras vid behov, bland annat beroende på typen av mål och rättegångshinder som det hela handlar om. 3 3 Se Warberg 2024. 3 4 Jämför insolvensförordningen ingresspunkt 65.fotnot 10 · s. 313

Processuell autonomi kontra principen om ömsesidigt förtroende1 hänvisning

Anna Warberg · SvJT 2024 s. 521–537 · 1 ställe

Se insolvensförordningens ingresspunkt 3–6. 1 1 Se exempelvis mål C-253/19 MH och NI mot OJ och Novo Banco SA [2020] (p. 17–18) och där angiven praxis. För äldre praxis se exempelvis EU-domstolens uttalanden i mål C-341/04 Eurofood IFSC Ltd [2006] ECR I-03813 (p. 31), mål C-396/09 Interedil Srl, in liquidation v Fallimento Interedil Srl and Intesa Gestione Crediti SpA, [2011] ECR I-09915 (p. 42–43), mål C-191/10 Rastelli Davide e C. Snc v JeanCharles Hidoux [2011] ECR I-00000 (p. 31) och mål C-116/11 Bank Handlowy w Warszawie SA and PPHU ‘ADAX’/Ryszard Adamiak v Christianapol sp. z o.o. [2012] (p. 67). 12 Se senast i mål C-723/20 Galapagos BidCo. S.a.r.l. mot DE m.fl. [2022] och mål C-253/19 MH och NI mot OJ och Novo Banco SA [2020] och där angiven praxis. För en fördjupad diskussion, se Warberg 2023. 13 För en vidare diskussion kring anknytningskravet, se Warberg 2023. 14 Se insolvensförordningens art 3. 1 5 Se exempelvis Ringe 2022, Garcimartin 2016 och Mellqvist 2005. 16 För en mer ingående diskussion, se även Warberg 2023. Mig veterligen saknas det fall från EU-domstolen där EU-domstolen har konstaterat att presumtionen ska frångås, vilket är ganska talande med tanke på den omfattande praxis som har utvecklats på området. Det finns ett äldre fall där domstolen har nämnt att sätespresumtionen kan frångås när det rör sig om ett så kallat brevlådeföretag där gäldenären inte bedriver någon form av verksamhet i det land där sätet är registrerat, se mål C-341/04 Eurofood IFSC Ltd [2006] ECR I-03813. Avsaknaden av praxis innebär dock förstås inte i sig att presumtionerna inte ska kunna frångås. Det innebär snarast att ett sådant fall där presumtionen kan frångås ännu inte har kommit upp till prövning till EU-domstolen, vilket väl endast ger en indikation på att det ställs höga krav för att presumtionen ska frångås. 17 Angående begreppet presumtion i svensk rätt, se Per Olof Ekelöf, Henrik Edelstam och Lars Heuman, Rättegång Fjärde häftet, uppl. 7:5, Stockholm, 2009 s. 88–89. 18 Se insolvensförordningens ingresspunkt 29–33. 19 Jämför insolvensförordningens ingresspunkt 65. 2 0 Se insolvensförordningen art 3–4. 21 Se Georg Ringe, «Article 4 — Examination as to jurisdiction» i Reinhard Bork och Kristin van Zwieten (red.), Commentary on the European Insolvency Regulation, Oxford 2022 s. 203–213, Francisco Garcimartin, «The EU Insolvency Regulation Recast: Scope and Rules on Jurisdiction», SSRN Electronic Journal, 2016. DOI: https://doi.org/10.2139/ssrn.2752412. Jämför även Warberg 2023 och Mellqvist 2005 s. 466–473. EU har kompetens att lagstifta på det processrättsliga området i den här frågan, se fördraget om Europeiska unionen och fördraget om Europeiska unionens funktionssätt 2012/C 326/01, art 81. 22 Se mål C-723/20 Galapagos BidCo. S.a.r.l. mot DE m.fl. [2022] (p. 34). 23 Presumtioner kan ha olika betydelser beroende på vad de syftar till och hur de är uppställda, men ändå med denna gemensamma utgångspunkt, se Ekelöf, Edelstam och Heuman 2009 s. 88–93. 2 4 Jämför Mellqvist 2005 s. 468–473 och Warberg 2023. Angående olika betydelser av begreppet presumtion i detta sammanhang, se Warberg 2017 s. 105–106. Jämför P. O. Bolding, Bevisbördan och den juridiska tekniken, Uppsala 1951 s. 132 och 139–140. 25 Se Ringe 2022 s. 207–208 och Warberg 2017 s. 107 samt Warberg 2023 och Mellqvist 2005 s. 466–468. 26 Jämför särskilt insolvensförordningens ingresspunkter 27–28 och 32. En annan sak är dessutom att skrivningen i ingresspunkten verkar utgå ifrån att gäldenären är den som ansöker om förfarandet och att det finns ett utrymme för samtliga borgenärer att komma till tals i samband med prövningen av domsrätten. Detta stämmer inte riktigt överens med hur det faktiskt fungerar i svensk rätt, vilket jag återkommer till. 27 Se exempelvis C-253/19 MH och NI mot OJ och Novo Banco SA [2020] (p. 17–18) och där angiven praxis. 2 8 Frågan om hur prövningen ska gå till rent processuellt såsom exempelvis ansökans form, möjligheten att kalla vittnen och annat, måste dock än så länge lämnas åt nationell insolvens- och processrätt, även om det inte uttryckligen framgår av förordningen. Någon annan tolkning skulle vara ohållbar eftersom den typen av reglering helt saknas i förordningen. Angående en enhetlig tillämpning av EU-rätten och effektivitetsprincipen, se exempelvis mål C-377/14 Ernst Georg Radlinger och Helena Radlingerová mot Finway a.s. [2016] (p. 48) och där angiven rättspraxis. För en diskussion om tolkning och tillämpning av materiell EU-rätt i praktiken och ur olika perspektiv, se exempelvis Clara Rauchegger och Anna Wallerman (red.), The Eurosceptic Challenge, Oxford 2019. 29 Jämför Report from the Commission to the European Parliament, the Council and the European Economic and Social Committee on the Application of Council Regulation (EC) No 1346/2000 of 29 May 2000 on Insolvency Proceedings, Strasbourg 12.12.2012 COM(2012) 743 final, s 10. Jämför även EU-domstolens uttalande i mål C-341/04 Eurofood IFSC Ltd [2006] ECR I-03813 (p. 51). 30 Se Commission Staff Working Document— Impact Assessment accompanying the document Revision of Regulation (EC) No. 1346/ 2000 on insolvency proceedings SWD(2012) 416 final s. 19 och s. 27. Arbetet diskuteras även av Ringe 2022. Se insolvensförordningen ingresspunkterna 5, 22 och 29–34. 31 Ringe har framfört tolkningen att kraven på den nationella domstolen att pröva sin behörighet ex officio kanske bör ges större vikt än presumtionernas styrka, se särskilt Ringe 2022 s. 207–208. Han har även dragit det så långt som att presumtionerna principiellt sett kanske bör tillämpas först om platsen för gäldenärens huvudsakliga intressen inte kan fastställas i sig, mot bakgrund av principen om ömsesidigt förtroende. Enligt min mening är dock detta att dra det för långt. Syftet med en presumtion måste ändå vara att förenkla den nationella domstolens bedömning och inte att vara en reserv för det fall att domstolen inte kan bedöma omständigheterna i det enskilda fallet i sin helhet. 32 Konkurslag (1987:672) 16:1–2. Utgångspunkten är att rättegångsbalkens regler om tvistemål blir tillämpliga för själva konkursförfarandet. 33 Jämför rättegångsbalk (1942:740) 10:17 1 st 2 p. samt 34:1 2 st samt insolvensförordningens art 4. 3 4 Lag (2017:473) med kompletterande bestämmelser till 2015 års insolvensförordning 4 §. Jämför konkurslag (1987:672) 2:1. 35 Lag (2017:473) med kompletterande bestämmelser till 2015 års insolvensförordning 3 §. 36 Lag (2017:473) med kompletterande bestämmelser till 2015 års insolvensförordning 4 §. 37 Detta har även uppmärksammats i Warberg 2017 s. 107 och Warberg 2023. 38 Det finns undantag, men dessa är inte knutna till frågor rörande domsrätten, jämför konkurslag (1987:672) 2:14. Se även SOU 2016:17 EU:s reviderade insolvensförordning m.m. s. 101. 39 Konkurslag (1987:672) 2:16. 40 Konkurslag (1987:672) 2:18. 4 1 Det kan dock förstås vara aktuellt för domstolen att utreda sin behörighet vidare om det förekommer någon omständighet som ger anledning till det. Domstolen bör då självmant verka för att sökandens utredning kompletteras, i första hand genom ett föreläggande till sökanden, när domstolens behörighet framstår som osäker men det saknas grund för avvisning. Se rättegångsbalk (1942:740) 34:1 1 st. Jämför Nordh 2008 s. 82. 42 Roberth Nordh, Rättegångshinder Uppsala 2008 s. 82. 43 Nordh 2008 s. 82. 44 Se NJA II 1943 s. 450, jämför även Per Olof Ekelöf, Henrik Edelstam och Mikael Pauli, Rättegång Andra häftet Stockholm 2015 s. 19–20. Se även Per Henrik Lindblom, Processhinder, Stockholm 1974, s. 92–93 och s. 99 vid not 1. Jämför även rättsfallet NJA 2017 s. 430 särskilt vid p. 10–12 där Högsta domstolen konstaterar att, beträffande tvingande rättegångshinder, domstolen har att självmant verka för att utredningen kompletteras när det behövs, beroende på bland annat vilken typ av mål och vilken typ av rättegångshinder det handlar om. 45 Se Ekelöf, Edelstam och Pauli 2015 s. 20. 46 Prop. 2016/17:125 Kompletterande bestämmelser till 2015 års insolvensförordning s. 55. 47 Jämför SOU 2016:17 s. 23. 4 8 Prop. 2016/17:125 s. 55. Se NJA 2009 s. 383. 49 Se mål C-253/19 MH och NI mot OJ och Novo Banco SA [2020], särskilt vid (p. 28). Se även insolvensförordningens ingresspunkt 27–33. 50 Jämför rättegångsbalk (1942:740) 34:1 1 st och Nordh 2008 s. 82. 51 Se Warberg 2023. 5 2 Jämför särskilt insolvensförordningens ingresspunkt 32. 53 Se exempelvis Lars Heuman, Specialprocess, utsökning och konkurs, 2020 s. 179. 54 Jämför Warberg 2017 s. 108–109. 55 Jämför exempelvis konkurslag (1987:672) 2:7. Se Heuman 2020 s. 178. 56 Se särskilt insolvensförordningen ingresspunkt 27–28, men även 29–33. 5 7 Se insolvensförordningen art 5 och ingresspunkt 34. 58 Se insolvensförordningen art 19 och ingresspunkt 65. 59 Se exempelvis Clara Rauchegger och Anna Wallerman Ghavanini (red.), The Eurosceptic Challenge, Oxford 2021. 6 0 Jämför exempelvis mål C-161/15, Abdelhafid Bensada Benallal v État belge [2016] (p. 24) och mål C‑74/14 Eturas UAB m.fl. mot Lietuvos Respublikos konkurencijos taryba [2016] (p. 32) och där angiven praxis. Se Hettne 2020 s. 258 och Per Olof Ekelöf m.fl., Rättegång Första häftet Stockholm 2016 s. 81. 61 För en vidare diskussion om effektivitetsprincipen, se exempelvis Hettne 2020 s. 259. 62 Se exempelvis mål C-197/15 Florentina Martínez Andrés och Juan Carlos Castrejana López mot Servicio Vasco de Salud och Ayuntamiento de Vitoria [2016] (p. 58–61) och där angiven praxis. Se även mål C‑177/10 Francisco Javier Rosado Santana mot Consejería de Justicia y Administración Pública de la Junta de Andalucía [2011] ECR I-07907 (p. 92). 63 Se mål C-197/15 Florentina Martínez Andrés och Juan Carlos Castrejana López mot Servicio Vasco de Salud och Ayuntamiento de Vitoria [2016] (p. 61) och motsvarande formulering i mål C‑177/10 Francisco Javier Rosado Santana mot Consejería de Justicia y Administración Pública de la Junta de Andalucía [2011] ECR I-07907 (p. 92). 6 4 Vad gäller skillnaderna mellan medlemsstaternas insolvensrättsliga lagstiftningar, se exempelvis den komparativa studien i Harmonisation of Insolvency Law at EU Level, Policy Department C — Citizens’ Rights and Constitutional Affairs, European Parliament, Brussels 2010. Jämför mål C-341/04 Eurofood IFSC Ltd [2006] ECR I-03813 vid (p. 51). Se även insolvensförordningen ingresspunkt 22.fotnot 10 · s. 523

Svensk och EU-domstolens rättspraxis i internationell privat- och processrätt 2021–20221 hänvisning

Michael Bogdan · SvJT 2023 s. 262–300 · 1 ställe

Ett till internationell privat- och processrätt närliggande problem aktualiserades i NJA 2021 s. 416, där en man som ansökt om äktenskapsskillnad inte kunde visa att han och hustrun (vilken fanns på okänd ort och inte kunde nås) ingått ett i Sverige civilrättsligt giltigt äktenskap. Ingen av parterna var folkbokförd i Sverige, men detta var enligt HD inte avgörande. Att mannen gav in ett beslut från Migrationsverket där det framgår att han till verket uppgett att han var gift med svaranden var i brist på annan tillförlitlig dokumentation inte tillräckligt. Enligt 5 kap. äktenskapsbalken tillkommer talerätt i mål om äktenskapsskillnad endast makarna. I mål om äktenskapsskillnad måste det därför vara utrett att ett civilrättsligt giltigt äktenskap föreligger. Talerätten är en tvingande processförutsättning och HD hänvisade till domstolarnas långtgående utredningsskyldighet beroende på bl.a. att en dom på äktenskapsskillnad medför rättsverkningar för båda parter och ”ska kunna erkännas i andra länder”. Med hänsyn till bristande talerätt blev mannens ansökan om äktenskapsskillnad således avvisad. — Jfr i tidigare rättspraxis NJA 2017 s. 430 samt NJA 2020 s. 929. Det kan tilläggas att om mannens ansökan föranletts av hans önskan att ingå ett nytt äktenskap så riskerar han att falla mellan två stolar: han kan inte få svensk skilsmässa samtidigt som han på grund av sina tidigare uppgifter förmodligen kan ha svårt att klara en svensk hindersprövning.Äktenskaps ingående och upplösning · p. 5 · s. 267

Svensk och EU-domstolens rättspraxis i internationell privat- och processrätt 2017–20182 hänvisningar

Michael Bogdan · SvJT 2019 s. 581–636 · 2 ställen