Rättsfall
NJA 2017 s. 138
RättskälldiskussionÖppna i bibliografi
Citera
NJA 2017 s. 138
BibTeX
@misc{nja-2017-s-138,
author = {{Högsta domstolen}},
title = {{NJA 2017 s. 138}},
year = {2017},
howpublished = {Rättsfall}
}Dom
Hämtar dom…
Omtalad i rättsvetenskapen
5 hänvisningar i 2 artiklar · 5 stycken/fotnoter
Svensk rättspraxis: Straffrätt 2010–20184 hänvisningar
- Legalitetsprincipen ansågs emellertid i ”Sjuttioåringen” NJA 2017 s. 138 inte hindra att de ändringar som år 2010 gjordes i 29 kap., och som primärt angavs avse allvarliga våldsbrott, gavs genomslag också vid straffvärdebedömningen avseende vårdslöshet i trafik. Högsta domstolen framhöll här att legalitetsprincipen visserligen har betydelse också för straffmätningen, men att den inte utesluter att värderingen av försvårande omständigheter förskjuts om detta motiveras av någon annan straffrättslig princip (i fallet: att eftersträva följdriktighet i påföljdssystemet). 3.1.2 Ansvar för underlåtenhet m.m. Den i och för sig inte överraskande utgångspunkten att misshandel kan begås genom underlåtenhet av den som befinner sig i garantställning bekräftades i NJA 2013 s. 588. Av fallet framgår också att det, för att en person som sammanbor med barnet och dess ena förälder (förälderns nya partner) ska befinna sig i garantställning i förhållande till ett barn på grund av nära levnadsgemenskap, måste krävas att personen har en sådan nära relation till barnet och en sådan ställning i förhållande till barnet att hen kan sägas delta i och rent faktiskt ha inflytande över barnets omvårdnad och fostran. I målet ansågs inte framgå av utredningen att partnern haft en sådan ställning i förhållande till barnet att den på denna grund befann sig i garantställning. Inte heller hade partnern garantställning på annan grund (t.ex. genom att barnet överlämnats i personens vård). Två justitieråd var skiljaktiga och gav uttryck för en något vidare och mer differentierad syn på vem som kan vara i garantställning och de menade att partnern i detta fall hade en sådan relation till barnet att denne befunnit sig i garantställning. Rättsfallet har kommenterats av Frida Larsson i JT 2013–14 s. 651 ff.
- I ”Sjuttioåringen” NJA 2017 s. 138 bedömdes 2010 års reform ha betydelse också för straffvärdebedömningen avseende vårdslöshet i trafik. Högsta domstolen pekade på att lagstiftaren framhållit att skärpningen avsågs medföra ett strängare straff än tidigare för vållande till annans död genom vårdslös bilkörning i berusat tillstånd samt att det inte fanns skäl att utgå ifrån att reformen skulle innebära en ökad skillnad mellan sådana fall där en gärning blott innebär fara för liv och hälsa och en gärning som innebär att faran realiseras. Straffmätning vid flerfaldig brottslighet I NJA 2011 s. 675 I och II ansågs det vid tillämpning av asperationsprincipen, med hänsyn till att det var fråga om flera missbruksrelaterade brott avseende narkotika med starka tidsmässiga samband, finnas skäl för en betydande avvikelse från vad som skulle följa av en ren kumulation av straffen. Bestämmelsen i 29 kap. 2 § 6 föranledde i NJA 2011 s. 675 I inte någon annan bedömning; när fråga är om upprepade förvärv av narkotika som beror på eget missbruk är sambandet mellan brotten i regel inte sådant att brottsligheten är systematisk i den mening som avses i bestämmelsen.
- Straffvärdet för grovt rattfylleri och grov vårdslöshet i trafik ansågs i ”Sjuttioåringen” NJA 2017 s. 138 motsvara fängelse i sex månader. Två justitieråd var skiljaktiga och menade att straffvärdet låg på nio månader. Immaterialrättslig lagstiftning. Vad gäller straffvärdebedömningen vid varumärkesintrång framhöll Högsta domstolen i ”De kinesiska kullagren” NJA 2014 s. 559 att det primära skyddsintresset är varumärkesinnehavarens rätt att bestämma över användningen av varumärket, men att det vid sidan härav bör beaktas om det finns en tredje man (eller flera tredje män) som köpt en annan vara än hen antagit, med de risker det kan innebära. Högsta domstolen öppnar vidare för att också andra negativa effekter av intrånget kan vara att beakta.