Rättsfall
NJA 2016 s. 859
RättskälldiskussionÖppna i bibliografi
Citera
NJA 2016 s. 859
BibTeX
@misc{nja-2016-s-859,
author = {{Högsta domstolen}},
title = {{NJA 2016 s. 859}},
year = {2016},
howpublished = {Rättsfall}
}Dom
Hämtar dom…
Omtalad i rättsvetenskapen
5 hänvisningar i 2 artiklar · 5 stycken/fotnoter
Svensk rättspraxis: Straffrätt 2010–20184 hänvisningar
- Se även beträffande straffvärdebedömningen vid grovt dopningsbrott NJA 2016 s. 859. 4.2.3 Skattebrottslagen (1971:69) Av NJA 2016 s. 891 framgår att det i enlighet med allmänna principer för domstols prövning åligger allmän domstol att i ett brottmål självständigt ta ställning till frågor om skattskyldighet och att det gäller även om saken har prövats inom ramen för skatteprocessen. Det betyder, även om allmän domstol vid bedömning av rent skatterättsliga frågor normalt kan utgå från det resultat som en förvaltningsdomstol har kommit fram till, att det inte finns något principiellt hinder mot att den som ansetts vara icke-skattskyldig i visst avseende döms för skattebrott. I målet gjordes en sådan självständig prövning med just ett sådant resultat.
- Ett dopningsbrott, där innehavet mängdmässigt (gärningen avsåg ca 133 000 enheter) klart översteg vad som fick anses utgöra en särskilt stor mängd (jfr kvalifikationsgrunderna i 3 a § första stycket lagen, 1991:1969, om förbud mot vissa dopningsmedel), ansågs även om den tilltalades inblandning varit förhållandevis okvalificerad och haft visst samband med eget missbruk, i NJA 2016 s. 859 vara att bedöma som grovt. I fallet görs också (se p. 5–9) vissa generella uttalanden om rubricering och straffvärdebedömning när det gäller dopningsbrott varvid det bl.a. uttalas att det riktvärde om 50 000 enheter som växt fram i praxis kan tjäna till viss vägledning när det gäller att avgöra vad som ska bedömas som grovt dopningsbrott, låt vara att man vid dopningsbrott måste vara än mer försiktig än vid narkotikabrott med att tillmäta mängden betydelse.
- I NJA 2016 s. 859 ansågs i viss mån böra beaktas att den tilltalade blivit av med sin anställning till följd av brottsligheten. Omständigheten ansågs emellertid inte vara tillräcklig för att bryta den presumtion för fängelse som följde av brottslighetens art. 29 kap. 5 § första stycket 8. I ”Företagsboten och fängelsestraffet” NJA 2012 s. 826 bekräftas att bedömningen av om ett meddelat näringsförbud ska beaktas enligt reglerna om sanktionskumulation beror på en individualiserad bedömning. I fallet behandlas också betydelsen att det har gått lång tid sedan brottet förövades liksom betydelsen av att den tilltalade avskedats till följd av brottet. I fallet tas viss hänsyn till att ett näringsförbud meddelats och, i förhållande till en tilltalad, till att det gått lång tid sedan brottsligheten förövades. I förhållande till en annan tilltalad beaktas att han blivit avskedad från sitt arbete (låt vara att det också med beaktande av detta ansågs saknas skäl för att mildra den av hovrätten bestämda påföljden).