Svensk rättspraxis: Straffrätt 2010–20183 hänvisningar
- Frågan om rubricering av människosmuggling behandlas i ”Lernacken I” NJA 2017 s. 806. Av rättsfallet följer att människosmuggling i regel bör anses utgöra ringa brott om annat inte är bevisat än att det rör sig om en engångsföreteelse, brottet avser enstaka utlänningar och sker utan ersättning, allt under förutsättning att det inte finns några omständigheter som talar för en annan bedömning. Som omständigheter som kan tala för en annan bedömning utpekas bl.a. att gärningen varit planerad i mer påtaglig utsträckning samt att transport sker genom flera länder. I det enskilda fallet hade den tilltalade utan ersättning hjälpt två personer att olovligen komma in i landet och annat var inte visat än att gärningen skett utan ersättning och att fråga var om en engångsförseelse som varit föranledd av en stundens ingivelse att hjälpa två personer som befann sig i ett prekärt läge. Gärningen bedömdes utgöra ringa brott och påföljden bestämdes till böter (varvid det förhållandet att gärningen avsett två personer beaktades i höjande riktning). Jfr även bedömningarna i ”Lernacken II” NJA 2018 s. 229 I och II där de uppdragna riktlinjerna tillämpades (i båda fallen bedömdes fråga vara om brott av normalgraden). Också i ”Lernacken III” NJA 2018 s. 1073 — där tre journalister i samband med arbete med en programserie för TV tagit med sig en 15-årig flykting från Grekland till Sverige — ansågs vara fråga om brott av normalgraden eftersom resan gick genom flera länder varunder viss planering av resan skedde. Vapenlagen (1996:67) och lagen (1988:254) om förbud mot knivar och andra farliga föremål Ett vapenbrott där den tilltalade innehaft en skarpladdad pistol på allmän plats bedömdes — då inga andra omständigheter förelåg som starkt talade i annan riktning — i NJA 2016 s. 553 utgöra grovt vapenbrott (jfr de s.k. kvalifikationsgrunderna som särskilt pekar på innehav på vissa platser däribland allmän plats). Straffvärdet ansågs motsvara fängelse i ett år och två månader (det tillämpliga ministraffet var vid denna tid ett år). Motsvarande bedömning gällande rubriceringen gjordes i ”Den korta remisstiden” NJA 2018 s. 743.
- Påföljden för 51 brott mot lagen (1960:729) om upphovsrätt till litterära och konstnärliga verk (bestående i fildelning av filmer) bestämdes i NJA 2014 s. 859 i enlighet med straffvärdet till 180 dagsböter. Brottsenheten bestämdes i princip utifrån den upp- och nedladdning som skett i ett tidsmässigt sammanhang. Även om brottsligheten förutsatt en ”användning” av nätverk som ingår i större organiserad brottslighet och även om brottsligheten varit upprepad och likartade kunde den enligt Högsta domstolen, bl.a. med hänsyn till att den tilltalade inte haft något kommersiellt syfte och till att brotten inte kunde begås på annat sätt än som skett, inte anse vara sådan att 29 kap. 2 § 6 var tillämplig. Även om brottsligheten varit tämligen omfattande ansågs påföljden, bl.a. med beaktande av principen om flerbrottslighetens avtagande betydelse, böra bestämmas till ett kraftigt bötesstraff. Vapenlagen. I NJA 2016 s. 553 ansågs straffvärdet för ett grovt vapenbrott motsvara fängelse i ett år och två månader, dvs. något överstiga vad som enligt den tillämpliga lagstiftningen utgjorde minimistraffet för grovt brott (minimistraffet har sedermera höjts till två år). Här beaktades bl.a. att innehavet avsåg en skarpladdad halvautomatisk pistol med relativt hög eldkraft. Vapnet fanns lättillgängligt och var klart att använda. Han innehade vapnet efter att ha intagit narkotika och kände sig enligt egen uppgift påverkad och oförmögen att tänka klart. I någon mån inverkande i sänkande riktning var att vapnet innehafts endast en kortare tid.
- Det förhållandet att större delen av en utdömd skyddstillsynspåföljd hade genomförts beaktades som ett billighetsskäl i NJA 2016 s. 553 varpå fängelsestraffets längd bestämdes till ett fyra månader kortare straff än det som motsvarade straffvärdet (tio månader i stället för fjorton). Minimistraffet underskreds men med hänsyn till att såväl straffvärdet som brottslighetens art talade för fängelse påverkades inte påföljdsvalet.