Rättsfall
NJA 2016 s. 540
RättskälldiskussionÖppna i bibliografi
Citera
NJA 2016 s. 540
BibTeX
@misc{nja-2016-s-540,
author = {{Högsta domstolen}},
title = {{NJA 2016 s. 540}},
year = {2016},
howpublished = {Rättsfall}
}Dom
Hämtar dom…
Omtalad i rättsvetenskapen
7 hänvisningar i 3 artiklar · 7 stycken/fotnoter
Svensk rättspraxis: Straffrätt 2010–20185 hänvisningar
- I ”Fem automatkarbiner” NJA 2017 s. 794 bedömdes innehav av fem automatkarbiner med tillhörande skarpladdad ammunition (transport i taxi genom Stockholm) ha ett straffvärde motsvarande två år och sex månader. Se närmare ovan avsnitt 4.2.6. Brott enligt jordabalken. Straffvärdet för grova brott mot förbudet avseende förmedling mot ersättning i 12 kap. 65 a § jordabalken ansågs i NJA 2016 s. 540 vara åtta månader avseende en tilltalad och tio månader avseende en annan (de båda hade förövat sex brott tillsammans och därtill hade den förstnämnde förövat ett och den sistnämnde tre brott ensam). Den senare hade också gjort sig skyldig till grovt bokföringsbrott och straffvärdet för den samlade brottsligheten bedömdes, med tillämpning av de principer som följer av ”Skärtorsdagsdomen” NJA 2008 s. 359 och NJA 2009 s. 485 I–III (sambandet mellan brotten betonades), motsvara fängelse i ett år. (I sammanhanget kan noteras att tillämpningen av asperationsprincipen möjligen kan leda till olika utfall beroende på om man utgår ifrån de brott som avser 12 kap. 65 a § jordabalken eller om man utgår ifrån det grova bokföringsbrottet liksom om man behandlar de förra som en klump eller ser vart och ett av dem som ett mindre allvarligt brott.)
- Också i NJA 2016 s. 540 beaktades omständigheten att det gått förhållandevis lång tid sedan brotten begicks. I ”Hundsmugglingen” NJA 2018 s. 456 ansågs emellertid det inte ha gått så lång tid fram till åtal att det borde beaktas vid straffmätningen (brotten var i fallet begångna runt årsskiftet 2013/14 och åtal väcktes i april 2016). Inte heller ansågs det i handläggningen ha förekommit något dröjsmål som borde beaktas.
- I NJA 2016 s. 540 ansågs ett beslutat näringsförbud och de därmed följande svårigheterna i någon mån böra beaktas. 29 kap. 5 § första stycket 9. Det förhållandet att den tilltalades utsatts för otillbörlig bevisprovokation beaktades i NJA 2011 s. 638 som ett billighetsskäl med stöd av 29 kap. 5 § första stycket 9 (då 8) och andra stycket. Detta ledde till att straffet för det mord som den tilltalade förövats ansågs böra nedsättas med två år (från tio till åtta år). Med hänsyn till att endast den tilltalade överklagat hovrättens dom, där straffet bestämdes till sju år, fastställdes emellertid hovrättens domslut. Rättsfallet har kommenterats av Jack Ågren i JT 2011–12 s. 916 ff.