Svensk rättspraxis: Straffrätt 2010–20182 hänvisningar
- Ett åsidosättande av bokföringsskyldighet i ett utländskt företag som bedrev näringsverksamhet i Sverige och var bokföringsskyldigt enligt lagen (1992:160) om utländska filialer m.m. ansågs i NJA 2016 s. 169 inte utgöra bokföringsbrott mot bakgrund av att bokföringsbrott förutsätter åsidosättande av bokföringsskyldighet enligt bokföringslagen (1999:1078) och ”på grund av den försiktighet som med hänsyn till legalitetsprincipen bör iakttas vid tolkning av straffbestämmelser”. Rättsfallet får förstås så att en tillämpning av bestämmelsen om bokföringsbrott inte hade förutsatt en analogisk tillämpning av bokföringslagens regler om bokföringsskyldighet, men att lagen bl.a. med hänsyn till legalitetsprincipen inte borde tolkas på ett extensivt sätt. Ett justitieråd var skiljaktigt och menade att bokföringsskyldigheten fick anses följa direkt av bokföringslagen. Jfr i denna del också NJA 2016 s. 429 (fallet behandlas nedan i avsnitt 5.7.2) där en tillämpning visserligen ansågs kunna inordnas under lagtexten — och därför inte strida mot legalitetsprincipen — men ändå inte ansågs böra väljas.
- Att domännamn utgör egendom som, om förutsättningarna i övrigt är uppfyllda, kan förverkas framgår av rättsfallet ”Domännamnsförverkandet” NJA 2017 s. 1070. I fallet konstateras också att det inte föreligger något principiellt hinder mot att betrakta ett domännamn som ett hjälpmedel vid brott mot lagen (1960:729) om upphovsrätt till litterära och konstnärliga verk , men det görs ingen prövning av om domännamnen i det enskilda fallet har utgjort sådant hjälpmedel. 5.7.2 Företagsbot Företagsbot ansågs i NJA 2016 s. 429 inte kunna åläggas då arbetsmiljöbrott begåtts i samband med undervisning i en kommunal grundskola. Fråga kunde, bl.a. på grund av att det var obligatorisk verksamhet som inte byggde på ett ömsesidigt förpliktande avtal, inte anses vara om näringsverksamhet i den mening som avses i 36 kap. 7 §. Lagstiftaren syntes inte heller ha tänkt sig att situationen skulle omfattas av reglerna om företagsbot. En tillämpning enligt vilken företagsbot skulle kunna utdömas skulle visserligen inte strida mot legalitetsprincipen (den skulle kunna inordnas under lagtexten), men den ansågs av ovan angivna skäl ändå inte böra väljas. Ett justitieråd var skiljaktigt och menade att det var fråga om näringsverksamhet. (Lagstiftningen håller i skrivande stund på att reformeras. Jfr här förslagen i SOU 2016:82, En översyn av lagstiftningen om företagsbot och i prop. 2018/19:164. Enligt vad som föreslås ska företagsbot också kunna åläggas i offentlig verksamhet som kan jämställas med näringsverksamhet.)