Rättsfall
NJA 2016 s. 222
RättskälldiskussionÖppna i bibliografi
Citera
NJA 2016 s. 222
BibTeX
@misc{nja-2016-s-222,
author = {{Högsta domstolen}},
title = {{NJA 2016 s. 222}},
year = {2016},
howpublished = {Rättsfall}
}Dom
Hämtar dom…
Omtalad i rättsvetenskapen
4 hänvisningar i 2 artiklar · 3 stycken/fotnoter
- Särskilda problem avseende relationen mellan avhjälpande och omleverans på den ena sidan och rätten till prisavdrag på den andra uppkommer när köparen ställer upp särskilda krav för avhjälpandet. Har dessa krav inte stöd i de rättigheter som ges av lagen och säljaren därför inte får möjlighet att på sätt som anges i lagen vidta rättelse, uppkommer frågan om alls prisavdragspåföljden står till buds. Den frågan behandlades i det konsumenträttsliga avgörandet NJA 2016 s. 222. Här hade näringsidkaren ostridigt lagt in fel golv och arbetena inte utförts fackmässigt. Näringsidkaren hade omgående erbjudit sig att avhjälpa felen. HD uttalade här att konsumenten normalt har att godta ett erbjudande om avhjälpande men att konsumenten kan avvisa erbjudandet om det skulle medföra betydande besvär eller olägenheter för konsumenten. Konsumenten kan också ha rätt att avvisa avhjälpandet om ”näringsidkaren har visat allvarlig oskicklighet när tjänsten utfördes, uppträtt störande, visat bristande hederlighet eller på annat sätt åsidosatt konsumentens intressen, så att denne med fog kan göra gällande att han inte har förtroende för näringsidkaren personligen eller för näringsidkarens kompetens”.
- En förutsättning för rätten till prisavdrag är att avhjälpande eller omleverans inte kommit i fråga eller skett inom skälig tid efter reklamationen. I NJA 2016 s. 222, där konsumenten utan att ha haft skäl för det hade avvisat näringsidkarens erbjudande om avhjälpande av felet, konstaterade HD att konsumenten genom sitt agerande hade förlorat rätten att kräva prisavdrag (se närmare i avsnitt 4.2). 4.4.2 Förutsättningar för prisavdrag I ”Högskoleavgiften” NJA 2018 s. 266 gjorde HD klart att det av allmänna kontraktsrättsliga principer får anses följa att en part som erhåller en prestation med fel eller brist har rätt att kräva avdrag på priset. Avgörandet avsåg en students rätt att göra gällande ett avtalsbrott som bestått av leverans av utbildning med undermålig utbildningskvalitet. Vid tillhandahållande av utbildningstjänster fanns det enligt HD inget tydligt stöd i svensk rätt för att utbildningsanordnaren ska anses ha en rätt att avhjälpa bristerna som en förutsättning för rätten till avdrag på priset, något som krävs vid köp av varor och vid arbeten på lösa saker eller fast egendom (jfr 37 § KöpL, 28 § KKöpL och 21 § KTjL). 4.4.3 Prisavdragets beräkning I ”Högskoleavgiften” NJA 2018 s. 266 ansåg HD att studenten var berättigad till prisavdrag för den bristande kvaliteten i högskoleutbildningen. Hon hade begärt att hela avgiften skulle återbetalas. Här uttalade HD att frågan om hur avdraget ska beräknas är beroende av vilken kontraktstyp prestationen avser. Grundläggande är dock att ”avdraget ska vara så stort att det skäligen kan anses återställa balansen mellan prestation och pris”. Enligt HD förutsatte studentens yrkande att den utbildning hon faktiskt hade genomgått och tillgodogjort sig helt hade saknat värde och detta ansågs inte bevisat. Avdraget bestämdes till två tredjedelar av den erlagda avgiften. 4.4.4 Särskilt om nedsättning av hyra För hyra av lägenhet gäller enligt 12 kap. 11 § JB att hyresgästen för den tid som en lägenhet är i bristfälligt skick har rätt till ”skälig nedsättning av hyran”. Rätten gäller oberoende av hyresvärden har varit vållande till bristen. Hur nedsättningen ska bestämmas var föremål för prövning i såväl ”Radonhuset” NJA 2016 s. 303 som ”Entré Malmö” NJA 2019 s. 445. HD uttalade här i 2019 års avgörande, med hänvisning till den juridiska litteraturen, att nedsättningens storlek är beroende av det avbräck i nyttjandet som bristen kan anses innebära och ska motsvara värdet av minskningen i hyresvärdens prestation. Domstolen poängterade särskilt att bedömningen huvudsakligen ska vara av objektiv karaktär, att nedsättningen inte får bestämmas diskretionärt utan normstyrt och att domstolen ska redovisa de överväganden som läggs till grund för bestämningen av nedsättningsbeloppet (jfr ”Kezban” NJA 2013 s. 842 p. 35).