- JustR Lindskogs tillägg för egen del i NJA 2016 s. 1057 (punkt 4) illustrerar distinktionen mel- lan obligationsrättsliga och sakrättsligt skyddade anspråk (min kursivering): ”dold samä gare får ett obligatoriskt anspråk mot den öppne ägaren på att bli ägare till en andel av fastigheten. Rätten att bli ägare, som saknar sakrättsligt skydd (se bl.a. NJA 1993 s. 324) men kan genomdri- vas rättsligt /.../”.
- Lindskog, Betalning s. 175. I samma avsnitt som rättsföljdsförsvagningen opersonliga ford- ringar tas upp, nämns också den särskilda formen av rättsföljdsförsvagning som innebär att borgenären efterställer sin fordring. Lindskog ansluter även fallet NJA 2016 s. 1057 till detta problem, genom att det interna ansvaret vid så kallad dold samgäld kunde tänkas vara begrän- sat till visst exekutionsunderlag.
- NJA 2016 s. 1057 27, 189, 330
Rättsfall
NJA 2016 s. 1057
RättskälldiskussionÖppna i bibliografi
Citera
NJA 2016 s. 1057
BibTeX
@misc{nja-2016-s-1057,
author = {{Högsta domstolen}},
title = {{NJA 2016 s. 1057}},
year = {2016},
howpublished = {Rättsfall}
}Dom
Hämtar dom…
Omtalad i rättsvetenskapen
9 hänvisningar i 4 artiklar · 9 stycken/fotnoter
Felaktig betalningsanvisning1 hänvisning
- I NJA 2016 s. 1057 hade den ena ägaren till en fastighet tagit upp banklån där pantsättning skett av fastigheten som säkerhet. Medlen från lånen hade använts för att rusta upp byggnaden på fastigheten. Frågan i målet var om skulden, vid bodelning och arvskifte efter den andra delägarens död, skulle belasta de två delägarna, makar, med hälften var eller om skulden bara skulle belasta den som tagit upp lånen.
- I NJA 2016 s. 1057 uttalade HD vidare att utgångspunkten, i linje med det särskilda kostnadsansvaret för förvaltning eller för auktion enligt 15 § samäganderättslagen, är att om en av delägarna till samägd egendom genomför en förkovringsåtgärd med den andres samtycke med egna medel ska kostnaden fördelas i proportion till andelarna. Presumtionen är alltså att en sådan kostnad ska delas mellan ägarna i förhållande till deras andelar. Presumtionen kan motbevisas genom att den andre delägaren visa att det var fråga om en gåva eller att det överenskommits, eller var underförstått, att ingen kostnadsfördelning skulle ske. Om presumtionen gäller och åtgärden har finansierats av en delägare genom en kredit bör utgångspunkten vara, åtminstone när krediten har säkerställts med pantbrev uttagna i fastigheten, ett delat ansvar på så sätt att delägare som inte svarar direkt mot långivaren har ett internt ansvar för krediten. Det innebär i sin tur att den delägaren ska betala ”sin del av skulden till den som har tagit upp lånet (eller direkt till långivaren) i takt med att låntagarens betalningsskyldighet inträder”. Det finns således här en princip om vad som kan kallas för samgäld (se särskilt det justitierådet Lindskog tillade för egen del i NJA 2016 s. 1057). 2.7 Gäldenären har flera förpliktelser gentemot samma borgenär Typiskt sett får avräkning mellan borgenär och gäldenär ske utan hänsynstagande till eventuell säkerhet som ställts av annan, t.ex. genom borgen eller tredjemanspant. Hur avräkningen sker kan dock i vissa situationer påverka vilket belopp säkerhetsställaren ska svara för. I NJA 1932 s. 621 hade en person gått i borgen för en arrendators förpliktelser enligt arrendeförhållandet. I detta förhållande hade jordägaren fått vissa fordringar på arrendatorn och arrendatorn vissa på jordägaren. Jordägaren hade dock viss annan fordring mot arrendatorn som inte härrörde från arrendeförhållandet utan avsåg annat. Jordägaren hade använt denna senare fordran vid avräkning mot jordägarens skuld till arrendatorn och därefter krävt borgensmannen på betalning för skillnaden mellan å ena sidan jordägarens fordran på grund av arrendekontraktet och å andra sidan den genom avräkning minskade motfordran som arrendatorn hade på jordägaren. Här kom HD fram till att borgen för arrendatorn endast omfattade den skuld, vilken återstod efter avräkning mellan fordringar och motfordringar på grund av arrendeförhållandet. Borgensmannen ansågs därför inte skyldig att tåla det avdrag som jordägaren först gjort avseende annat.
Makten över regressrätten*3 hänvisningar
- Se NJA 2016 s. 1057, särskilt Lindskogs tillägg. Jfr även NJA 2014 s. 35 p. 20.
- Jfr NJA 2016 s. 1057 p. 7 samt NJA 1979 s. 239.
- Problematiken kan få illustreras av 15 § samäganderättslagen: Kostnad, som enligt denna lag gjorts för förvaltning av samfällt gods eller för auktion, skola samtlige delägare vidkännas, envar i förhållande till sin lott. Bestämmelsen reglerar samägarnas interna ansvar, vilket HD fastslog i NJA 2011 s. 399. Av NJA 2016 s. 1057 följer att bestämmelsen ska tilllämpas analogt på frivilliga förvaltningsåtgärder som vidtas med samtliga samägares samtycke. Kostnaden för en förvaltningsåtgärd ska alltså inbördes fördelas i förhållande till samägarnas lotter i den samägda egendomen.