- Administrativ effektivitet är något som har poängterats i sammanhanget. Se t.ex. NJA 2015 s. 98 (106 p. 9) med vidare hänvisningar till prop. 1983/84:104 (Förslag till lag om kontrollavgift vid olovlig parkering, m.m.) s. 12 ff. och 22 ff. I NJA 2019 s. 480 (489 p. 9) uttalade HD att felparkeringslagen ”bygger på en avvägning mellan kravet på rättssäkerhet och intresset av ett snabbt och smidigt förfarande” med vidare hänvisning till prop. 1975/76:106 (Förslag till lag om felparkeringsavgift, m.m.) s. 34 och 41.
- Flodgren, JT 2019–20 s. 3–24 (4). Där möter man i NJA 2015 s. 98 (Det felparkerade fordonsvraket) frågan om den ”som är registrerad ägare av ett fordon är ansvarig för kontrollavgift som tas ut på grund av olovlig parkering, även om någon annan ägde bilen vid den tidpunkt då parkeringen skedde.” HD konstaterade med stöd i lagstiftningens konstruktion att man som nybliven ägare ansvarar för en felparkering som skedde samma dygn, dvs. också innan man ens blivit registrerad ägare.48 Administrativ enkelhet lyftes fram som en motivering för reglernas konstruktion – och HD överlämnade en eventuell ändring av eftergiftsregleringen till lagstiftaren.49 Man kan kanske tycka att regleringen är en aning fyrkantig med tanke på med vilken precision man idag kan fastställa en transaktion på exempelvis börsen. I NJA 2019 s. 480 (Den ofrivillige bilägaren) möter vi inte endast personen KH som felaktigt har fått 119 bilar registrerade på sig, utan även säljaren av en av dessa bilar och som får den återregistrerad på sig själv med retroaktiv verkan och med påförda parkeringsböter. I utkanten figurerar även köparen som utgav sig för att vara KH och erlade full betalning. Frågan hos HD var om säljaren var betalningsansvarig för parkeringsböterna enligt 4 § felparkeringslagen. I behandlingen av felparkeringsreglerna lyfte HD avvägningen mellan rättssäkerheten och ”intresset av ett snabbt och smidigt förfarande”.50 Den inledande frågan och möjliga undantaget om säljaren frånhänts fordonet genom brott (4 § 1 st.) besvarades nekande av HD.51 Därefter handlade det om tolkningen av 4 § 2 st. 1 p. i lagen52 och ägaren i den mening som avses i bestämmelsen.53 Ägaren hade av effektivitetsskäl fått en särskild innebörd med typfallet äganderättsövergång genom ett förvärv i åtanke. Enligt HD väckte det frågan om regleringen, ”särskilt andra ledet i 4 § första stycket 1 lagen om felparkeringsavgift”54 lät sig ”tillämpas i alla sammanhang där ägarregistreringen bygger
- NJA 2015 s. 98 (106 p. 8–12). Man kan måhända ana att HD inte är helt tillfreds med regleringen, se domens p. 12. Utförligt om målet och minoritetens uppfattning i Flodgren, JT 2019–20 s. 306–322 (311 f.).
Rättsfall
NJA 2015 s. 98
RättskälldiskussionÖppna i bibliografi
Citera
NJA 2015 s. 98
BibTeX
@misc{nja-2015-s-98,
author = {{Högsta domstolen}},
title = {{NJA 2015 s. 98}},
year = {2015},
howpublished = {Rättsfall}
}Dom
Hämtar dom…
Omtalad i rättsvetenskapen
3 hänvisningar i 1 artiklar · 3 stycken/fotnoter