- Se till exempel NJA 1990 s. 578; NJA 1990 s. 622; NJA 2003 s. 313; NJA 2012 s. 535; NJA 2012 s. 650; NJA 2015 s. 948; NJA 2015 s. 1024; NJA 2017 s. 794.
- NJA 2015 s. 948 12 p.
- Sådana generella bedömningar har både ansetts som nödvändiga för att straffvärdet ska återspegla det personliga ansvaret, och som ett realistiskt sätt att fånga upp hur bristande mognad och erfarenhet påverkar en gärningspersons möjlighet att rätta sig efter lagen. Jämförelsen mellan en yngre och en äldre person framgår också tydligt i HDs praxis, där domstolen först konstaterar ett straffvärde för en person över 21 år och sedan kommenterar att gärningspersonens ungdom ska beaktas, vilket belyser ungas relativt lägre klandervärdhet genom en jämförelse med ett hypotetiskt identiskt brott begått av en äldre person. Även om HD sällan uttryckligen resonerat om klander har domstolen också i NJA 1996 s. 63 beaktat att de tilltalade handlat i ungdomligt oförstånd och utan att fullt inse konsekvenserna av sina handlingar och i NJA 2015 s. 948 konstaterat att det är den faktiska åldern och inte den tilltalades individuella utvecklingsnivå som ska beaktas vid tillämpningen av 29 kap. 7 §.
Rättsfall
NJA 2015 s. 948
RättskälldiskussionÖppna i bibliografi
Citera
NJA 2015 s. 948
BibTeX
@misc{nja-2015-s-948,
author = {{Högsta domstolen}},
title = {{NJA 2015 s. 948}},
year = {2015},
howpublished = {Rättsfall}
}Dom
Hämtar dom…
Omtalad i rättsvetenskapen
8 hänvisningar i 2 artiklar · 8 stycken/fotnoter
Svensk rättspraxis: Straffrätt 2010–20185 hänvisningar
- Ett samlag mellan en 19-årig man och en 14 år och sex månader gammal flicka bedömdes i NJA 2015 s. 948 utgöra sexuellt utnyttjande av barn. Det hade visserligen inte varit fråga om ett sådant fall där samlaget byggt på fullständig frivillighet och ömsesidighet (mycket tydde på att målsäganden inte velat ha samlag). Vad som framkommit gav emellertid inte underlag för någon annan bedömning än att mannen uppfattat samlaget som frivilligt från flickans sida. Med utgångspunkt i detta (också de omständigheter som läggs till grund för bedömningen av rubriceringen måste ju vara uppsåtstäckta; jfr dock 6 kap. 13 § angående ålder) och med beaktande av de bådas ålder ansågs gärningen inte vara så allvarlig att den skulle bedömas som våldtäkt mot barn.
- I NJA 2015 s. 948 bedömdes straffvärdet för sexuellt utnyttjande av barn motsvara närmare åtta månader med beaktande dels av de omständigheter som haft betydelse för rubriceringen, dels av det förhållandet att den tilltalades handlande i någon mån stått i samband med hans bristande utveckling (29 kap. 3 § första stycket 3).
- Bestämmelsen i 29 kap. 3 § första stycket 3 tillämpades i NJA 2015 s. 948 och i ”Facebookmålet” NJA 2018 s. 562.