Rättsfall
NJA 2015 s. 939
RättskälldiskussionÖppna i bibliografi
Citera
NJA 2015 s. 939
BibTeX
@misc{nja-2015-s-939,
author = {{Högsta domstolen}},
title = {{NJA 2015 s. 939}},
year = {2015},
howpublished = {Rättsfall}
}Dom
Hämtar dom…
Omtalad i rättsvetenskapen
7 hänvisningar i 4 artiklar · 6 stycken/fotnoter
Förvaltning, förnyelse eller förbättring?2 hänvisningar
- Vid föreningsstämma beslutades att centralantennen skulle byggas om, för att möjliggöra mottagande av kabelburna sändningar. Föreningsstämman beslutade även om uttaxering av medlemmarna för att finansiera ombyggnationen. Tillsammans benämns de två besluten fortsatt som ”besluten”.
- I NJA 1989 s. 291 ger HD uttryck för en svag minoritetsskyddsregel, där övriga medlemmar — mot minoritetens önskan — ges en betydande frihet att fatta beslut om ett kostsamt utbyte av i princip samtliga anläggningens komponenter, i syfte att uppnå ny funktionalitet. Så länge ombyggnationen avser en anpassning till rådande — eller möjligen bästa — tekniska standard i samhället och anläggningen efter ombyggnationen stöds av samfällighetsföreningens ändamål, framstår HD inrymma beslutet i föreningens förvaltningsbehörighet. En restriktivare syn kommer möjligen till uttryck i NJA 2015 s. 939, där HD betonar den minoritetsskyddande funktionen av samfällighetsföreningens ändamål. I det rättsfallet intar HD hållningen att förnyelse ”kan” inrymmas i utförande och drift av en anläggning, så länge det inte blir fråga om en anläggning av principiellt annan art. Däremot är standardhöjningar (förbättringar) typiskt sett någonting som en samfällighetsförening inte kan besluta om. En viss elasticitet tillåts, men en allmän anpassning till utvecklingen är det inte frågan om.
Svensk rättspraxis i associationsrätt 2011–20202 hänvisningar
- Se även NJA 2015 s. 939, se avsnitt 3.3.2 nedan, som rörde tolkning av en samfällighetsförenings stadgar, NJA 2020 s. 822 och RH 2005:35. Motsvarande gäller vid avtal med en stor mängd parter, se NJA 2015 s. 741 ”Partneravtalet”.
- om det var bostadsrättsföreningen eller bostadsrättshavarna som skulle ansvara för underhåll av ett aktuellt system för golvvärme. Huvudfrågan var därvid hur stadgarnas reglering rörande lägenhetens ”golv” skulle tolkas. Såvitt är av intresse för denna praxisöversikt kan konstateras att HD framhöll att stadgarna är att betrakta som ett avtal mellan medlemmarna i föreningen samt att stadgarna i en förening ska tolkas med objektiva tolkningsmetoder, i första hand ordalydelsen. När emellertid ordalydelsen inte ger något tydligt svar kan ledning sökas i bland annat systematik, villkorets syfte och ändamål samt avtalsföremålets natur och parternas ställning. Med hänvisning till NJA 2015 s. 741 framhölls även att det bör kunna beaktas att avtalsvillkoret ska fylla en ”förnuftig funktion och utgöra en rimlig reglering av parternas intressen”. Efter en tolkningsoperation kom HD fram till att stadgarna skulle tolkas så att med uttrycket golv endast avses ytskiktet av golvet, vilket innebar att det var föreningen som skulle svara för underhåll av golvvärmen. Justitieråden Anders Eka och Eric M. Runesson var skiljaktiga och kom till motsatt slutsats. Oavsett de olika uppfattningarna om tolkningen av stadgarna är det principiellt intressanta att HD än en gång har framhållit stadgarnas kontraktuella natur samt tillämpningen av objektiva tolkningsmetoder. 3.3 Samfällighetsföreningar 3.3.1 Om avsättning av medel till fond för underhåll Enligt 19 § andra stycket 1 lag (1973:1150) om förvaltning av samfälligheter (”LFS”) ska en samfällighetsförening avsätta medel till en fond för underhåll och förnyelse av gemensamhetsanläggningen, när denna är av kommunalteknisk natur eller annars av större värde samt inrättad för bland annat småhusfastigheter. Av tredje stycket samma bestämmelse framgår att styrelsen i de föreningar som omfattas av skyldigheten i andra stycket ska upprätta en underhålls- och förnyelseplan. I rättsfallet RH 2012:71 fastställdes att en samfällighetsförening inte kan underlåta att avsätta medel till en fond för förnyelse och underhåll med hänvisning till dels att föreningens stadgar inte innehåller några grunder för fondavsättningen, dels att planer för förnyelse och underhåll saknas. En annan ordning skulle ha inneburit att föreningen inte skulle behöva avsätta fondmedel av det enda skälet att föreningen hade underlåtit att vidta andra lagstadgade krav, vilket hade öppnat upp för kringgåenden. 3.3.2 Stämmobeslut i strid mot en samfällighetsförenings ändamål Av 18 § LFS framgår dels att en samfällighetsförening har till ändamål att förvalta den samfällighet för vilken den bildats (första stycket), dels att den inte får bedriva verksamhet som strider mot ändamålet (andra stycket). Vidare följer av 19 § första stycket samma lag att föreningen ska tillgodose samtliga medlemmars gemensamma bästa, samt att enskild medlems bästa får tillgodoses i skälig utsträckning. I rättsfallet NJA 2015 s. 939 prövades frågan i vilken mån ett stämmobeslut i en samfällighetsförening stred mot föreningens ändamål. Domen innehåller flera principiellt intressanta uttalanden rörande en samfällighetsförenings bundenhet till ändamålet och angående möjligheten att utveckla en verksamhet som bedrivs av en samfällighetsförening. I det aktuella målet var det fråga om en samfällighetsförening som förvaltade båtbryggor med rätt för medlemmarna att disponera båtplats, parkeringsplats och båtuppläggningsplats. Genom beslut vid en föreningsstämma fick styrelsen i uppdrag att ordna el och belysning till anläggningen. Beslutet klandrades på den grunden att det stred mot föreningens ändamål. Samtliga instanser ansåg att beslutet stred mot ändamålet och upphävde det.
Svensk rättspraxis i associationsrätt 2001–20101 hänvisning