Rättsfall

NJA 2014 s. 669

Rättskälldiskussion

Citera

NJA 2014 s. 669

BibTeX

@misc{nja-2014-s-669,
  author       = {{Högsta domstolen}},
  title        = {{NJA 2014 s. 669}},
  year         = {2014},
  howpublished = {Rättsfall}
}

Öppna i bibliografi

Dom

Hämtar dom…

Omtalad i rättsvetenskapen

2 hänvisningar i 2 artiklar · 2 stycken/fotnoter

Svensk och EU-domstolens rättspraxis i internationell privat- och processrätt 2017–20181 hänvisning

Michael Bogdan · SvJT 2019 s. 581–636 · 1 ställe

I NJA 2017 s. 857 hade underinstanserna avvisat två amerikanska bolags talan eftersom de inte godtog den säkerhet som bolagen ställt enligt lagen (1980:307) om skyldighet för utländska kärande att ställa säkerhet för rättegångskostnader. Bolagen gjorde i HD gällande bl.a. att de borde ha beretts tillfälle att ställa kompletterande säkerhet innan deras talan avvisades. HD noterade att lagens krav på säkerhet i sig inte stred mot rätten till domstolsprövning enligt Europakonventionens artikel 6(1), men att lagen ska tillämpas så att den inte försvårar att föra talan i vidare utsträckning än vad som krävs för att lagens ändamål ska tillgodoses. Strikt tolkad hindrar lagtexten visserligen inte ett avvisande utan att käranden dessförinnan fått besked om vad det är för fel med den ställda säkerheten, men den hindrar inte heller att man beaktar kärandens befogade intresse och genom ett föreläggande bereder honom tillfälle att komplettera säkerheten. Avvisningsbeslutet undanröjdes därför av HD, som i motiveringen gjorde flera intressanta uttalanden, såsom att en garanti utställd av ett brittiskt försäkringsbolag utgjorde en godtagbar säkerhet, eftersom det i fråga om ett bolag med säte inom EU inte finns något utrymme för att fästa avseende vid bolagets nationalitet. Att den ställda säkerheten var gemensam för båda kärandebolagen var inte heller ett hinder. Såvitt gällde säkerhetens storlek förklarade HD med hänvisning till sitt avgörande NJA 2014 s. 669 (se SvJT 2015 s. 617) att beräkningen normalt och med viss marginal ska bygga på antagandet att tvisten prövas i sak i två instanser och att talan förs på ett kvalificerat sätt mot gängse ombudsersättning. Hänsyn ska också tas till alla andra relevanta faktorer, såsom målets komplexitet, tvistebeloppet, kostnaderna för bevisningen, kärandens sätt att föra sin talan och möjliga processuella tvistefrågor.Utlänningars processuella ställning · p. 2 · s. 626

Svenskt rättsskipningsintresse1 hänvisning

Erik Sinander · SvJT 2019 s. 932–941 · 1 ställe

Se t.ex. Maarit Jänterä-Jareborg, Svensk domstol och utländsk rätt, 1997, s. 33 f. 1 0 Convention on the recognition and enforcement of foreign judgments in civil or commercial matters 11 Artikel 5 p. 1 (g). Frågan om i vilket land avtalsförpliktelsen har utförts ska bedömas enligt den lag som parterna själva har valt eller den lag som annars är tillämplig på avtalet. 1 2 Det ska understrykas att detta inte är en ny rättssats. Se t.ex. Lennart Pålsson, Svensk rättspraxis i internationell processrätt, 1989, s. 54 och Sigurd Dennemark, SvJT 1950 s. 38 som båda skriver om behovet av ”svenskt rättsskipningsintresse” för att det ska föreligga svensk domsrätt. I äldre HD-praxis har det ibland emellertid förefallit som om svensk domstols internationella behörighet ska följa en ”parallellistisk” analog tillämpning av forumreglerna i 10 kap. RB. Se t.ex. NJA 1989 s. 36. Även underinstanserna i NJA 2016 s. 779 grundade sina behörighetsbedömningar på en tämligen fyrkantig analogisk tillämpning av forumreglerna i 10 kap. RB. I Arbetsdomstolens praxis synes svenskt rättsskipningsintresse ha haft ett något starkare fäste, se vidare Erik Sinander, Internationell kollektivavtalsreglering: En studie i internationell privaträtt av den svenska modellen för reglering anställningsvillkor, s. 72 f. med vidare redogörelser för svenskt rättsskipningsintresse i domarna AD 1976 nr 101, AD 1981 nr 24, AD 1983 nr 121, AD 1995 nr 120 och AD 1997 nr 27. 1 3 I NJA 2001 s. 800 fastslog HD att svensk domstol var behörig sedan en behörig företrädare för ett utländskt bolag lämnade ett skriftligt anbud till ett svenskt bolag vid ett besök i Stockholm. 14 Se NJA 1950 s. 469, NJA 1962 s. 354, NJA 1966 s. 450, NJA 1970 s. 487, NJA 1981 s. 386, NJA 1987 s. 790, NJA 1988 s. 440, NJA 1998 s. 361, NJA 1999 s. 16, NJA 2004 s. 891, NJA 2006 s. 354 och NJA 2010 s. 734. 15 Se angående detta samband avsnitt 2 ovan. 1 6 Undantag föreligger visserligen om någon behörighetsregel av lex specialiskaraktär är tillämplig. I Bryssel I-förordningen är detta artikel 24 (exklusiva behörighetsregler), artiklarna 10-23 (för försäkrings-, konsument- och anställningsavtal). 1 7 Se t.ex. Europadomstolens dom av den 21 februari 1975 i målet Golder mot Förenade kungariket (ansökan nr 4451/70) där det uttalas att artikel 6 i EKMR måste läsas i ljuset av bl.a. den ”folkrättsliga grundsats som förbjuder ’deni de justice’”. 18 Se också t.ex. NJA 2014 s. 669. 19 Europadomstolens dom av den 21 juni 2016 i målet Naït-Liman mot Schweiz (ansökan nr 51357/07). 2 0 Se t.ex. Ulf Göransson, A Swedish Centre of Gravity Test? — Law, Fact and Fiction, i Göran Melander (red.), Modern Issues in European Law: Nordic Perspectives: Essays in Honour of Lennart Pålsson, Norstedts Juridik, 1997, s. 47 ff. Ibland kallas samma metod också för Irma Mignon-formeln efter det norska rättsfallet Rt. 1923 II s. 58 i vilket den individualiserande metoden användes särskilt tydligt för att bestämma tilllämplig lag för efterspelet till en kollision mellan fartygen Irma och Mignon, se vidare t.ex. Michael Bogdan, Svensk internationell privat- och processrätt, 2014, s. 26. 21 RH 2005:1.fotnot 9 · s. 934