Rättsfall

NJA 2014 s. 399

Rättskälldiskussion

Citera

NJA 2014 s. 399

BibTeX

@misc{nja-2014-s-399,
  author       = {{Högsta domstolen}},
  title        = {{NJA 2014 s. 399}},
  year         = {2014},
  howpublished = {Rättsfall}
}

Öppna i bibliografi

Dom

Hämtar dom…

Omtalad i rättsvetenskapen

1 hänvisningar i 1 artiklar · 1 stycken/fotnoter

Svensk rättspraxis: Straffrätt 2010–20181 hänvisning

Petter Asp · SvJT 2019 s. 1007–1124 · 1 ställe

Se även rättsfallet NJA 2014 s. 399, beträffande rätten till ersättning när någon varit frihetsberövad i ett utlämningsärende och utlämningsbegärande sedan avslagits. 6.2 Internationell rättslig hjälp I NJA 2013 s. 867 behandlades bl.a. frågan hur ett beslag på begäran av utländsk myndighet ska hanteras i ett fall när beslaget är omfattande och också innehåller information som saknar betydelse för den utländska utredningen liksom när det innehåller företagshemligheter och uppgifter om personliga och ekonomiska förhållanden för vilka sekretess gäller enligt svensk rätt. I målet behandlar Högsta domstolen hur rättens prövning av ett beslags laglighet ska gå till (se p. 13–15 och 25–27) och hur villkor om användningsbegränsningar kan användas för att uppnå skydd för känsliga uppgifter (se p. 16–18 och 28– 32). I målet konstateras också att åklagaren — eftersom det är åklagaren som bevakar sådana beslag som har skett på begäran av utländsk myndighet (jfr, beträffande beslag enligt rättegångsbalken, 27 kap. 7 § och 8 § första stycket) — har möjlighet att häva beslaget också sedan det har prövats av rätten. Det konstateras vidare att egendomen ska återlämnas när det utländska förfarandet är avslutat och att villkor om detta bör uppställas. 6.3 Överförande av straffverkställighet För att straffverkställighet ska kunna överföras till ett annat land enligt lagen (2015:96) om erkännande och verkställighet av frihetsberövande påföljder inom Europeiska unionen fordras bl.a. att en överföring av straffverkställigheten är lämplig. Inom ramen för den bedömningen utgör de begränsningar som följer av artikel 5 i Europakonventionen en yttersta gräns. I ”Straffverkställigheten i Polen” NJA 2017 s. 300 ansågs det förhållandet att straffverkställigheten vid ett överförande, på grund av skillnader i reglerna om villkorlig frigivning, skulle kunna komma att förlängas med ett år och tio månader inte innebära att kravet på att det ska vara lämpligt att överföra straffverkställigheten inte var uppfyllt; i detta låg alltså också en bedömning av att det inte skulle stå i strid med Europakonventionen att överföra verkställigheten till ett land där verkställigheten riskerade att bli längre.Internationell straffprocessrätt · p. 11 · s. 1123