Rättsfall

NJA 2014 s. 307

Citera

NJA 2014 s. 307

BibTeX

@misc{nja-2014-s-307,
  author       = {{Högsta domstolen}},
  title        = {{NJA 2014 s. 307}},
  year         = {2014},
  howpublished = {Rättsfall}
}

Öppna i bibliografi

Dom

Hämtar dom…

Omtalad i rättsvetenskapen

3 hänvisningar i 3 artiklar · 3 stycken/fotnoter

Fördragskonform tolkning av MR-traktat1 hänvisning

Maria Grahn-farley · SvJT 2018 s. 450–463 · 1 ställe

NJA 2007 s. 557; NJA 1995 C 71 (SÖ 233); NJA 2000 s. 622; NJA 1984 s. 903; NJA 1986 s. 262; NJA 1973 s. 423 (NJA 1973:75); NJA 2006 s. 467; NJA 2006 s. 683; NJA 1999 s. 702; NJA 1985 s. 226; NJA 1978 s. 3; NJA 1979 s. 657; NJA 2013 s. 1143; NJA 2008 s. 963; NJA 2014 s. 307; NJA 1993 s. 666; NJA 2013 s. 1241; NJA 2006 s. 40; NJA 2006 s. 505; NJA 1998 s. 293; NJA 1996 s. 509; NJA 1997 s. 103; RH 1998:8; RH 1997:140; RH 1997:144; RH 1997:141; RH 2014:9; RH 1998:8; RÅ 2002 ref 79; RÅ 2008 ref 55; RÅ 1998 not 210; RÅ 1994 not 467; RÅ 2009 not 186; RÅ 1991 ref 41; MIG 2012:2; MIG 2010:21; MIG 2017:12; MIG 2010:18; MIG 2013:8; MIG 2012:2; MIG 2010:21; MIG 2012:3; MIG 2009:8; MIG 2008:3; MIG 2009:9. Det här målet publicerades efter att första intervallen av sökningar stängts den 19:e oktober 2017 men innan den andra intervallen av sökningar stängdes den 31 oktober. Målet hör tekniskt till den första intervallen av sökningar eftersom det gäller en FN konvention eftersom dessa faller inom den första intervallen. Den andra intervallen av sökningar rörde enbart ILO:s konventioner. Målet är ett sådant betydande brott mot tidigare AD-praxis att det är viktigt att inkludera i den här artikeln trots att det inte återfanns i en Rättsbankssökning innan den 19 oktober 2017. AD 51/2017. 12 Petra Herzfeld Olsson, Folkrätten i arbetsrätten, i Folkrätten i svensk rätt (Rebecca Stern och Inger Österdahl, Red.) s. 214. 13 Karin Åhman, Normprövning, domstolskontroll av svensk lags förenlighet med regeringsformen och europarätten 2000–2010, Norstedts juridik (2011). 14 Hans Danelius, Mänskliga rättigheter i europeisk praxis, en kommentar till Europakonventionen om de mänskliga rättigheterna, Norstedts juridik (2015). 15 Ian Cameron, Normkonflikter och EKMR, SvJT 2007. 16 Ove Bring, Monism och dualism i går och idag, i Folkrätten i svensk rätt (Rebecca Stern och Inger Österdahl, Red.) s. 31. 17 Ove Bring, Monism och dualism i går och idag, i Folkrätten i svensk rätt (Rebecca Stern och Inger Österdahl, Red.) s. 31. 18 Anna-Sara Lind, Folkrätten i den svenska konstitutionen, i Folkrätten i svensk rätt (Rebecca Stern och Inger Österdahl, Red.) s. 158. 19 Praxis sedan 2012 gör en tydlig distinktion mellan EKMR som folkrättsligt traktat och EKMR som svensk rätt. Se NJA 2012 s. 1038 pp. 11–16 (kompensatoriskt rättsmedel), följt av NJA 2013 s. 502 (dubbel bestraffning) och NJA 2012 s. 746 (extraordinärt rättsmedel). 20 Prop. 1993/94:117 s. 38. 21 Prop. 2009/10:80 s. 148. 22 Propositionen nämner bland annat: ”två konventioner mellan Sverige och Australien respektive Kanada” och ”ett förbättrat samarbete med de internationella tribunalerna för brott mot internationell humanitär rätt.” 23 Prop. 1999/2000:61 s. 72. 24 Prop. 1999/2000:61 s. 72. 25 NJA 1988 s. 572; Nja 1991 s. 532; och NJA 1992 s. 532 — samtliga mål innan inkorporeringen av Europakonventionen. 26 NJA 1992 s. 532. 27 NJA 1991 s. 188. Prop. 2013/14:146 s. 78. 29 Prop. 2013/14:146 s. 78. (understrykning tillagd av författaren). 30 Prop. 2009/10:80 s. 148. 31 Prop. 1993/94:117 s. 37. 32 ”Av tradition tillämpas nämligen principen om fördragskonform tolkning.” Prop. 1999/2000:61 s. 72.fotnot 9 · s. 455

Rättighetsskyddet i Högsta förvaltningsdomstolen1 hänvisning

Thomas Bull · SvJT 2017 s. 216–244 · 1 ställe

Se även HFD 2015 not 41 som gällde frågan om en fars beteende i samband med att frivillig vård i familjehem skulle upphöra kunde utgöra en sådan brist i omsorgen att vård enligt LVU var motiverad. Omständigheterna i målet var särpräglade, men rör hur långtgående rekvisiten i LVU kan tolkas. 1 0 Se HFD 2013 ref. 30, HFD 2013 ref. 80, HFD 2014 ref. 72 och HFD 2014 ref. 81. 1 1 Dylika krav på att en enskild ska vara faktiskt berörd av en regeltillämpning upprätthålls i flera konstitutionella och internationella system för normkontroll (t.ex. i USA och enligt EKMR), så lösningen i Sverige av denna fråga är ”normal”. Ur maktdelningssynpunkt har det ansetts vara lämpligt att begränsa domstolarnas roll när det gäller normkontroll på detta sätt, eftersom de annars kan utvecklas till en andra (eller tredje) kammare på ett sätt som kan vara problematiskt ur demokratisk synpunkt, se t.ex. statsvetaren Barry Holmströms synpunkter på det franska författningsrådet (Conseil constitutionnel), vilket kan bedöma helt abstrakta frågor om grundlagsenlighet (se Domstolar och demokrati, 1998, s. 174 och 186 f.). 12 Målet innehåller i övrigt ett bidrag till analysen av gränsdragningen mellan normgivning och beslut i enskilda fall och utvecklar det som redan sagts i RÅ 1986 ref. 108. 1 3 Andra avgöranden med liknande tema, fast på olika rättsområden är HFD 2013 ref. 9 (återbetalningsskyldighet vid bristande anmälan om inkomstökning), HFD 2015 ref. 49 (beslut om att inte motta kontanter som betalning), HFD 2015 ref. 75 (beslut att förbjuda landsting att ingå prisöverenskommelser) och HFD 2016 ref. 46 (ansvar för tvätt av arbetstagares kläder). 1 4 Målet gällde också hur statens löneregressfordran skulle behandlas, men den frågan faller utanför denna framställnings tematik och behandlas därför inte. 1 5 Se även HFD 2013 not. 28. 1 6 Se särskilt Europadomstolens dom den 26 okt. 2000 i målet Kudla mot Polen. 17 Tidigare avgöranden i HFD på samma tema hade gällt straffliknande sanktionsavgifter, se RÅ 2001 ref. 66 I och RÅ 2006 ref. 43. 1 8 Huruvida detta är ett helt hållbart synsätt på distinktionen mellan grundlagsskyddade allmänna sammankomster och mer kommersiella offentliga tillställningar kan diskuteras, men hänsyn till områdets storlek och aktiviteternas mycket skilda karaktär kan förklara ställningstagandet. 1 9 Se dock NJA 2005 s. 805 (Greenmålet) där skyddet av religionsfriheten i Europakonventionen hade viss betydelse. 20 Det kan vara värt att notera att målet inte är det enda rörande just stöd till Jehovas vittnen, HFD 2011 ref. 10 och HFD:s avgörande i mål 2310-16 den 20 februari 2017 gäller samma sak. 2 1 En bedömning som också har stöd i Europadomstolens rättspraxis, se Konrad v. Germany, beslut 11 september 2006, ansökan nr 35504/03, där Europadomstolen fann att ett liknande fall inte behövde prövas enligt konventionen. 2 2 Man tog också ställning till om senare tillkomna uppgifter ändrade denna bedömning, men fann att så inte var fallet. 2 3 Se RÅ 1996 ref. 28. Även det nyare HFD 2014 ref. 59 om kommunalrättsligt jäv tangerar dessa frågeställningar. 24 Med detta avses det förhållandet att grundlagsregler även utan att vara direkt tillämpliga ändå ges effekt på ett liknande sätt som s.k. fördragskonform tolkning. Se även NJA 2014 s. 307 där 1 kap. 2 § regeringsformen nämns som en sådan tolkningsfaktor. 25 Utvecklingen i svensk rättspraxis har efter Europadomstolens avgörande i A och B mot Norge från den 15 november 2016 därtill kommit att stå på egna ben snarare än bero på de krav konventionen ställer. 26 Se prop. 2009/10:80 s. 130 för en diskussion och SOU 2011:42 för förslag om bestämmelser för en sådan ordning. 27 I HFD 2014 ref. 35 beviljades resning med hänsyn till den nya praxisen. 2 8 Se RÅ 2010 ref. 61.fotnot 9 · s. 222

2016/3531 hänvisning

Anders Eka · SvJT 2016 s. 353–384 · 1 ställe

Rättsfallet NJA 2014 s. 307 gällde överflyttning av vårdnaden om en åttaårig pojke som sedan ettårsåldern stadigvarande vistats i ett familjehem. Högsta domstolen fann att vårdnaden skulle flyttas över till familjehems föräldrarna. I domskälen uttalade domstolen bl.a. följande. I förarbetena till 6 kap. 2 a § uttalades att det förhållandet att barnets bästa ska vara avgörande för alla beslut om vårdnad, boende och umgänge innebär att det inte finns några andra intressen som kan gå före barnets bästa (prop. 1997/98:7 s. 103 ff.). Bestämmelsen ansluter nära till de krav som följer av FN:s konvention om barnens rättigheter från 1989 (se särskilt artikel 3 som anger att barnets bästa ska komma i främsta rummet vid alla åtgärder som rör barn). Sedan 2011 anges vidare i 1 kap. 2 § femte stycket regeringsformen att det allmänna ska verka för att barns rätt tas till vara. Enligt vad regeringen uttalade i förarbetena till grundlagsändringen ligger den markering som stadgandet innebär väl i linje med Sveriges förpliktelser enligt barnkonventionen (prop. 2009/10:80 s. 188).Regeringsformens genomslag · p. 42 · s. 370