Rättsfall
NJA 2012 s. 826
RättskälldiskussionÖppna i bibliografi
Citera
NJA 2012 s. 826
BibTeX
@misc{nja-2012-s-826,
author = {{Högsta domstolen}},
title = {{NJA 2012 s. 826}},
year = {2012},
howpublished = {Rättsfall}
}Dom
Hämtar dom…
Omtalad i rättsvetenskapen
6 hänvisningar i 3 artiklar · 6 stycken/fotnoter
Svensk rättspraxis: Straffrätt 2010–20184 hänvisningar
- Av rättsfallet ”Företagsboten och fängelsestraffet” NJA 2012 s. 826 följer dels att det är möjligt att i medverkansbestämmelsens mening främja brott som förövas genom underlåtenhet (detta hade ifrågasatts av Ivar Strahl som emellertid hade medhåll från få andra), dels att en person inte enbart genom att ta ut pengar från ett bolag och förmedla dessa till bolagets ledning kunde anses ha främjat det bokföringsbrott som begicks när affärshändelserna inte bokfördes, inte ens genom att stärka gärningsmännen i deras uppsåt.
- Av ”Penningtvättshjälpen I–III” NJA 2018 s. 1010 I–III, som ansluter till ”Pälshäleriet, kan utläsas att vid penningtvättsbrott: — ett värde om ungefär fem basbelopp talar för ett straffvärde på sex månader (jfr hänvisningarna till ”Pälshäleriet” samt III), — ett värde om ungefär 18 basbelopp motsvarar ett straffvärde på ungefär ett år (jfr hänvisningarna till ”Pälshäleriet”), — ett värde om ca 40 basbelopp talar för ett straffvärde motsvarande ungefär ett år och sex månader (jfr II), samt — ett värde om ca 650 basbelopp talar för ett straffvärde motsvarande ungefär tre år och sex månader (jfr I). I rättsfallen uttalas också att omständigheter täckta av oaktsamhet i princip kan beaktas vid straffvärdebedömningen av ett uppsåtsbrott under förutsättning att gärningen är kriminaliserad också om den har begåtts av oaktsamhet (och att omständigheten förs in i processen), se ”Penningtvättshjälpen I” p. 18 (motsvarande punkt finns också i II och III). I det enskilda fall där detta möjligen kunde ha blivit aktuellt (”Penningtvättshjälpen III”), hade emellertid inte gjorts gällande att gärningen i de delar som inte var uppsåtliga hade begåtts av oaktsamhet. 10 kap. Vad gäller straffvärdet för flera fall av grovt mutbrott och grov bestickning (numera grovt tagande respektive givande av muta) som avsåg brott begångna för att påverka bedömningarna vid förarprov för körkort anslöt sig Högsta domstolen i NJA 2012 s. 307, beträffande tre av tilltalade, till den straffvärdebedömning som hovrätten gjort. Straffvärdet ansågs motsvara fängelse i två år, fängelse i ett år respektive fängelse i åtta månader. Beträffande en tilltalad som gjort sig skyldig till medhjälp tillämpades 23 kap. 5 § för att underskrida straffminimum och straffvärdet bedömdes motsvara fängelse i fyra månader (se avsnitt 3.2.3). 11 kap. Se, beträffande straffvärdet för grovt bokföringsbrott, ”Företagsboten och fängelsestraffet” NJA 2012 s. 826. 12 kap. Straffvärdet för olovligt fällande av fyra uppvuxna tallar på en annan persons mark ansågs i NJA 2015 s. 199 motsvara 80 dagsböter. 14 kap. Straffvärdet för förfalskning av identitetskort och liknande handlingar bedömdes i ”De upprepade förfalskningarna” NJA 2018 s. 378 i varje enskilt fall ha ett straffvärde motsvarande fängelse i två till fyra månader.
- I NJA 2016 s. 859 ansågs i viss mån böra beaktas att den tilltalade blivit av med sin anställning till följd av brottsligheten. Omständigheten ansågs emellertid inte vara tillräcklig för att bryta den presumtion för fängelse som följde av brottslighetens art. 29 kap. 5 § första stycket 8. I ”Företagsboten och fängelsestraffet” NJA 2012 s. 826 bekräftas att bedömningen av om ett meddelat näringsförbud ska beaktas enligt reglerna om sanktionskumulation beror på en individualiserad bedömning. I fallet behandlas också betydelsen att det har gått lång tid sedan brottet förövades liksom betydelsen av att den tilltalade avskedats till följd av brottet. I fallet tas viss hänsyn till att ett näringsförbud meddelats och, i förhållande till en tilltalad, till att det gått lång tid sedan brottsligheten förövades. I förhållande till en annan tilltalad beaktas att han blivit avskedad från sitt arbete (låt vara att det också med beaktande av detta ansågs saknas skäl för att mildra den av hovrätten bestämda påföljden).
Straffmätningsvärdet — en replik1 hänvisning